Helena Bergström: ”Den dagen man känner sig säker ska man nog inte vara skådespelare”

Det är mors dag och tre vuxna bröder samlas i huset där de växte upp. Tanken är att de ska fira mors dag. Egentligen har ingen av dem lust att vara där, och mamman verkar inte heller vilja ha dem i huset. Trots det börjar de baka en tårta i köket. Precis som för många år sedan, när pappan fortfarande levde och firandet slutade i fullständig misär.

Modern, porträtterad av Helena Bergström, har barrikaderat sig i sovrummet. Därifrån hör hon klirret av porslin, skramlet av bestick och brödernas gräl från köket. Också hon börjar minnas det som var.

– Det är unikt att som kvinna i min ålder få gestalta ett så mångfacetterat och högst komplext kvinnoporträtt. Jag glad och tacksam över det och känner ett stort ansvar inför uppgiften.

”Mors dag” av Alex Schulman

Alex Schulman är författare och dramatiker, och driver dessutom en av Sveriges mest uppmärksammade poddar tillsammans med Sigge Eklund. Han har skrivit sju romaner och är också aktuell som regissör för filmen ”Arkipelag”, med planerad biopremiär i höst. ”Mors dag” är hans andra pjäs på Dramaten, efter framgången med ”Tröstrapporter” 2022.

– Jag träffade Alex för många år sedan när han drev en talkshow för Aftonbladet. Jag var inbjuden som gäst och slogs av att han är en sådan mjuk kille. Sedan läste jag hans böcker ”Glöm mig” och ”Bränn alla mina brev” och blev golvad. Jag hade sparat hans nummer i telefonen och var tvungen att ringa och berätta hur mycket jag tycker om hans sätt att skriva. Han har en unik förmåga att sätta sig in i andra människors perspektiv.

Liksom många av hans böcker tar pjäsen avstamp i verkliga barndomsupplevelser och skildras ur två olika perspektiv, fördelade över två akter.

– Pjäsen hoppar mellan tid och rum, och mellan mammans respektive brödernas synvinkel. Första akten handlar om de tre bröderna som vill fira sin mamma som vägrar komma ut ur sovrummet. I andra akten får vi se alltihop från mammans perspektiv. Det är ett ovanligt grepp på teatern och ett otroligt effektivt sätt att fördjupa människan.

Helena Bergström gestaltar mamman

Alex Schulman har ofta återkommit till sin mamma i både podden, böcker och på scenen. Utgångspunkten är att försöka förstå mamman, menar Helena Bergström.

– Han vill vidare och funderar över varför mamman agerade som hon ­gjorde. Med det sagt är det här inget ­dokumentärt drama. Fiktionen ger mig friheten att gestalta en kvinna utifrån texten, snarare än mamman från verkligheten.

För Helena Bergström är det en stor sak att vara tillbaka på Sveriges nationalscen. Det var här hon inledde sin egen skådespelarkarriär för snart fyra decennier sedan. Dessutom var hennes morfar Olof Widgren firad skådespelare på just Dramaten. Han är för övrigt också en av få utvalda som har läst det berömda nyårstalet, vilket Helena själv gjorde vid det senaste nyårsfirandet på Skansen. Så det är många cirklar som sluts nu.

Helena Bergström konstaterar att det är mycket som har hänt på Dramaten ­sedan hon själv kom hit som elev från Teaterhögskolan.

– På den tiden fanns det en tydlig ­hierarki, inte minst för att Bergman var aktiv i huset. Folk gick på tå, och så fort han var i närheten hörde man ­nervösa skratt. Jag spelade mot många av de stora skådespelarna och minns särskilt Ernst-Hugo Järegård som blev lite av en mentor för mig.

Dramaten har förändrats efter metoo

Men det här var före metoo och vissa män ville man helst inte vara i närheten av, minns Helena Bergström.

– Det var uttalat att som kvinna skulle man undvika att hamna i samma hiss som vissa män. Jag minns korridoren mellan Lilla Scenen och huvudbyggnaden där jag ibland gömde mig på toaletten. Men tiderna har förändrats och nu har det nästan gått åt andra hållet. Nu finns det papper på hur vi ska bete oss mot varandra, och det är mycket ­fokus på det psykiska måendet. Jag hann knappt börja repetera innan jag satt på ett möte där HR-chefen frågade hur jag mådde. Det är man inte bortskämd med som skådespelare, och jag tycker att det är fint.

Den här rollen måste passa dig. När jag porträtterade dig i Icakuriren för många år sedan pratade vi mycket om just moderskap och föräldrarollen.

– Ja, jag är intresserad av vad vi för vidare till våra barn. Jag tänker ofta på dem som gått före, till exempel på min mamma och farmor. Inte minst farmor som kanske hade velat göra något annat i livet, men dåtidens kvinnor skulle inte ta så stor plats.

Prestigelöst med Alex Schulman som regissör

Hur är det att regisseras av Alex Schulman som ju är etablerad författare och poddare, men mindre erfaren som regissör?

– Det är så otroligt prestigelöst! Han är väldigt bra på att sätta sig in i människors psyke. Han ger mig stor ­frihet, men är samtidigt stenklar med vad han vill få fram. Han har ju skrivit manus och kan sin text. Hela processen har känts väldigt trygg och aldrig någonsin kvävande. Jag har ju också en stor ryggsäck att ta av, jag har stått så otroligt mycket på scenen. Men det ­betyder inte att jag känner mig säker. Den dagen man känner sig säker ska man nog inte vara skådespelare.