Swingpjatten som dansar med Berit, stod det noterat i rollistan, utan att kavaljeren i fråga ens fått något namn.
Men kanske lika bra det?
För vad skulle svenska barn ha läst, sett och lyssnat på, om den 23-årige Rune Andréassons slagit igenom som filmskådis, istället för att bli pappa till världens starkaste björn?
Skådespelare i tre filmer
Insatsen som dansant yngling i Ingmar Bergmans melodram ”Hamnstad” 1948 var en av tre småroller som aldrig ledde någonvart.
De andra två var som busgrabben Evert i ”Musik i mörker” (också av Bergman) och rekryten Lillebror i ”Soldat Bom”.
Unge Andréasson såg visserligen inte illa ut i sin blonda kalufs.
Men omgven av rutinerade aktörer som Nils Poppe, Mai Zetterling, Douglas Håge, Julia Caesar, Gunnar Björnstrand, John Elfström, Inga Langré, Bengt Eklund och Sif Ruud hamnade han i skymundan.
En besvikelse, förstås.
Försäkringsinspektörens son Rune Herbert Emanuel Andréasson närde nämligen tidigt stora drömmar när det gällde film.
11 augusti 1925 hade han sett dagens ljus i halländska Lindome och åtta år senare biografens mörker i sällskap med Walt Disneys ”Tre små grisar”.
Disney försökte anställa Rune Andréasson
Disney skulle många år senare försöka anställa svensken som tecknare med Sverige som bas, men fick ett artigt nej.
”Vi träffades i Köpenhamn 1951 och hade han erbjudit mig jobb i Hollywood, så hade jag skrikit ja” erkände Rune.
Men då hade den begåvade hallänningen redan börjat rita till sig folkets kärlek.
Blott tolv år gammal hade han fått en teckning publicerad i Göteborgs-Tidningen och under gymnasietiden tjänat extra genom att illustrera en sagobok för barn.
Samma år som han fyllde 19 skulle han, ivrigt påhejad av pappa Heribert som också var en god tecknare, skapa sin första serie ”Äventyr bland djuren”.
Denna döptes omsider om till Brum efter den snälla björn som snabbt vuxit ut till dramats huvudperson, och om man så vill kan man alltså spåra den mera berömde Bamses rötter ända tillbaka till 1944.
Brum hade dock hård konkurrens av andra figurer som också dök upp i Rune Andréassons fantasi.
En var Åsnan Kal som bodde i Slottsskogen i Göteborg, en annan geten Nicke Bock på Skansen och en tredje den ständigt kringluffande Lille Rikard och hans katt.
LÄS ÄVEN: Fem myror är fler än fyra elefanter introducerade generationer av svenskar till bokstävernas värld
Parallellt försökte unge Rune sig alltså på en skådiskarriär som 1937 resulterat i huvudrollen i radioteatern ”När skomakarnas Mårten fick se kungen” och därefter i närmare tjugo småroller på Göteborgs stadsteater, bland annat som gatsopare, jägare, kund i leksaksbutik, kejsare Caligulas dvärg och kapten Efraim Långstrump.
Skapade en annan björn 1949
Men när han 1949, 24 år gammal, skapade en snäll björn som älskade honung och hade två kompisar som hette Lasse Skutt och Hasse Skalman, fanns ingen återvändo.
Teddy var nallens namn. Och ännu en björn dök upp nio år senare i TV-serien Nalle ritar och berättar, där han för första gången fick förverkliga drömmar om animerad film.
Nalle var en vanlig lurvig teddybjörn som plåtades ruta för ruta för att verka röra sig. Ett segdraget arbete, förvisso. Men också den perfekta övningen för vad som komma skulle: Bamse.
Bamsefakta
Det allra första numret av Rune Andréassons Bamsetidning kom ut i januari 1973. Sedan dess har många barn njutit av äventyr, lärt sig saker i Bamses skola och inspirerats av Bamse och hans vänners tankar om vänskap, samarbete och allas lika värde.
Idag läses tidningen av över 200 000 barn var tredje vecka. Tidningen är ständigt aktuell och har skapat debatt och fått uppmärksamhet när den tagit upp tunga ämnen som droger, regnbågsfamiljer, invandring och provsprängningar.
2022 fick Bamse Sveriges Tidskrifter Stora Pris. Ur motiveringen: “Alltid på barnens sida, på barnens villkor. Årets vinnare använder sin styrka på rätt sätt – för det vet väl alla att Bamse är världens snällaste björn.“
Bamse föddes 1966
Födelseåret för världen starkaste björn brukar skrivas 1966. Det var i alla fall den hösten han första gången dök upp som tecknad figur i tv.
Samtidigt började han gå som veckoserie i Allers och efter att ha gjort succé i Beppe Wolgers jullovsprogram 1972 tordes Rune Andréasson ge sin urstarke nalle en egen serietidning.
Resten av historien kan nästan varenda svensk som varit ung.
Ja, även de i Norge, Danmark, Finland, Nederländerna, Tyskland, Ungern, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ryssland, Rumänien och Bulgarien, om man ska vara noga.
Eftersom Bamse kom att bli en av vår barnkulturs stora exportartiklar.
Lastbil med Bamsetidningar stals
Speciellt i Östeuropa var den snälla svenska björnen så populär att en hel lastbil med tidningar en gång stals och försvann spårlöst.
Samtidigt fick Rune Andréasson på hemmaplan både ros och ris för att vara socialist – en stämpel som dock rann av honom lätt, eftersom han tyckte sig blott predika allmänmänskliga värderingar som godhet, vänlighet, bildning och ansvar.
Tittade han bakåt i släkthistorien var den dessutom rätt full av egna företagare och självägande bönder med i huvudsak borgerliga sympatier.
Farfar Hilmer var exempelvis skräddarmästare, farfars far Andreas hemmansägare och farfars farfar Anders Helgesson riksdagsman.
På mamma Olgas sida fanns i sin tur morfar Olof Olsson som var bleckslagare och dennes far Ola Olsson som var soldat och timmerman. Den sistnämnde för övrigt stark som en björn, sades det.
Känd Bamseröst
När Greta Thunberg var liten var det inte mamma operasångerskan Malena Ernman som ägde familjens mest populära röst.
Den tillhörde istället farfar Olof Thunberg.
Ända sedan Bamse dök upp i svensk TV 1966, tolkades han av den folkkäre skådespelaren som egentligen var döpt till Fritz-Olof Thunberg och var född i Västerås samma år som Rune Andréasson, alltså 1925.
Gretas farfar gjorde även rösten till tigern Shere Khan i Disneyfilmen Djungelboken som hade svensk premiär 1968.
