kort om ann-marie malmberg
Ålder: 62 år.
Bor: Danderyd.
Gör: Sjuksköterska.
fakta om tbe och borrelia
- TBE (tick-borne encephalitis) är ett virus som överförs snabbt vid bett och kan ge svår infektion i hjärnan och nervsystemet. 150–200 personer får diagnosen varje år. Symtom: feber, trötthet, huvudvärk och muskelvärk. TBE kan förebyggas genom vaccin.
- Borrelia är en infektion. Botas med penicillin.
“Jag, som har jobbat inom vården i över 35 år, vaccinerade mig tidigt mot TBE och var sedan inte särskilt rädd för fästingar. Det kanske jag borde ha varit.
Det hela började i januari 1997, när jag blev jättesjuk med feber, kräkningar och huvudvärk, vilket jag tolkade som influensa. En månad senare såg jag en röd ring på axeln och tänkte att det var borrelia efter ett fästingbett som jag fått tidigare under hösten. Jag visade axeln för en läkare på mitt jobb och fick en kur penicillin.
Ringen försvann och jag trodde att jag var botad. Men 1999 fick jag fruktansvärd värk i ryggen och ett knä.
Jag sökte läkare som tog blodprov. Det var positivt och jag fick åter en tiodagars penicillinkur och kände mig bättre.
Efter något år fick jag värk i armbågarna och höfterna, men satte inte det i samband med borrelian, utan sökte hjälp på en idrottsklinik.
2001 blossade besvären upp igen. Då sökte jag åter läkare och sa att jag tror jag har fått neuroborrelia. Vid det laget hade jag läst på och viss–te att det fanns en variant som heter neuroborrelia, vilket innebär att smittan spritt sig till nervsystemet. Nytt blodprov togs och jag fick en tre veckors behandling med annan antibiotika.
Så har det fortsatt. Med jämna mellanrum har jag fått märkliga symtom och sökt specialistläkare. 2007 svullnade en nyckelbensled upp, jag fick fruktansvärd värk, åkte in men fick ingen hjälp akut. I stället fick jag kontakt med en reumatolog som tog blodprover och mycket riktigt, de var positiva igen. För femte gången fick jag en kur med antibiotika.
När jag blev sjuk igen eskalerade allt och det slutade med att jag fick åka in med ambulans, hade hjärtblock och hjärnhinneinflammation och trodde att jag skulle dö. I 12 timmar låg jag på akuten med övervakning. Då tog läkarna ett ryggmärgsprov och nu var min neuroborrelia odiskutabel. Med kraftigare behandling har det blivit bättre, men de skador jag har fått på nervsystemet blir jag nog aldrig av med.
Så här i efterhand önskar jag att jag hade lärt mig mer om sjukdomen redan 1997. Då hade jag förstått att jag hade neuroborrelia redan då.
I dag vet jag också att långt ifrån alla får en rodnad av fästingbettet eller utslag på blodproverna.
Jag har haft tur som fått positiva provsvar, annars vet jag inte hur det hade gått. Som sjuksköterska har jag också kunnat stå på mig. Kunskapen om borrelia är ganska dålig inom vården. Det gäller att läsa på och kämpa själv.”
