• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Anneli, 47: "Jag var darrig, trött och deprimerad"

    Anneli Salomonsson drabbades av hypertyreos, hennes sköldkörtel producerade för mycket hormon. Hon blev rastlös, fick hjärtklappning och kände sig väldigt trött.

    Struma
    "Jag trodde att jag var utbränd, inte att jag hade fått struma", berättar Anneli Salomonsson. Foto: Magnus Jönsson

    Namn: Anneli Salomonsson
    Ålder: 47 år
    Bor: I Enskede utanför Stockholm
    Yrke: Administratör
    Familj: Man och två döttrar, 15 och 17 år

    Jag vet inte när det började. Jag kände mig ständigt och omotiverat stressad. På morgonen kunde jag läsa tidningen i en rasande fart och efteråt kom jag inte ihåg vad jag läst. Efter ett tag började hjärtat att slå oregelbundet, jag tappade hår, kände mig darrig i kroppen och gick ner i vikt. Och så var jag ständigt trött, trött, trött. Jag intalade mig själv att det berodde på stress. På den tiden jobbade Anneli som inköpare på ett mindre företag och arbetstempot var högt.
    – Några andra orsaker till att jag mådde dåligt både fysiskt och psykiskt hade jag inte. Att jag gick ner i vikt såg jag bara som något positivt, säger Anneli Salomonsson.

    Det dröjde minst ett halvår innan Anneli beställde tid hos företagsläkaren.
    – Han sa åt mig att jag måste slå av på takten och ta det lugnare. Jag fick inte lämna några prover och blev inte heller sjukskriven. Så jag fortsatte att jobba tills en kvinnlig arbetskamrat sa; det låter som om du har giftstruma. Jag har haft precis samma symtom som du. Anneli gick tillbaka till företagsläkaren och tio dagar senare fick hon svar; hon hade fått Graves sjukdom, giftstruma. Nu fick hon bromsmedicin som stängde av hennes egen produktion av ämnesomsättningshormoner för att sköldkörteln skulle få vila. I stället fick hon äta medicin som ersättning. Hon blev sjukskriven.

    Snart började många av de fysiska symptomen att försvinna, men inte darrningarna och hjärtklappningen.
    – Jag mådde rätt dåligt mentalt, jag var helt enkelt slut efter att ha varit sjuk så länge. Jag kunde till exempel få panikångest när jag åkte tunnelbana Men när jag berättade det för läkaren, viftade han bort det. Anneli började arbeta igen efter drygt ett år, trots att hon mådde psykiskt dåligt. Besvären försvann inte heller när hon slutade med medicineringen efter knappt två år och blev friskförklarad.
    – Jag drev på mig själv, tills jag en dag själv satte stopp och tog kontakt med psykiatrin. Nu blev på nytt sjukskriven, denna gång för utmattningsdepression och fick antidepressiv medicin. Då först försvann också mina problem med darrningar och oro i kroppen.

    I dag arbetar hon igen. Hon har bytt jobb och mår bra. Vad som orsakade vad, om hon fick Graves sjukdom av stressen eller stressad av sjukdomen kan ingen läkare förklara.
    – Men att depression är en vanlig följd av Graves sjukdom är välkänt och just därför borde det vara självklart att sjukvården tar hand om hela människan, inte bara den medicinska delen. Om jag kommit till psykiatrin tidigare hade jag kanske blivit frisk tidigare, säger Anneli Salomonsson.

     

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!