Har du någonsin funderat på hur det känns att ta pengar från välgörenhet? Gissningsvis – och förhoppningsvis – inte. Det hade inte jag heller förrän en kollega berättade att han gjort en studie på det. Hur kom han på att göra en sådan studie, kanske du undrar, och det gjorde jag också. Hans enkla svar: ingen har gjort det än och visst vore det väl intressant att veta hur det känns (och vid det här laget gissar jag att du också blivit nyfiken)?

Det finns redan en massa forskning på hur det känns att ge pengar till välgörenhet. Det är ett klassiskt exempel på att vara snäll och hjälpa andra. Mycket av vad vi numera vet om snällhet och att ge till andra kommer från sådana studier. Men alla är ju inte alltid snälla och alla kan ställas någon gång inför val mellan att ge och att ta, så nog behöver vi veta mer om det också?

Det finns förstås en del forskning på hur det känns att behandla andra illa och ta, till exempel de där experimenten du säkert hört talas om där människor får ge någon annan elstötar (på låtsas, men det vet de inte om). Men det är ju lite märkliga scenarier och ganska svåra att jämföra med resultaten från något mer allmängiltigt som att ge till välgörenhet.

I ärlighetens namn är det väl ett lite märkligt scenario att ta från välgörenhet också (väl nog har de flesta inte särskilt ofta möjlighet att göra det ens om de skulle vilja). Men det gör i alla fall jämförelsen mellan att ge (till välgörenhet) och ta (från välgörenhet) enklare och tydligare.

”Var gärna lite mer experimentell i tillvaron”

Till saken, min kollega och en av hans kollegor gjorde en studie där människor fick göra små uppgifter som gav dem småpengar samtidigt som en summa antingen gavs till välgörenhet eller togs från välgörenhet. När de jämförde med en kontrollgrupp som också fick göra små uppgifter som gav dem småpengar, men utan någon koppling till välgörenhet, fann kollegorna att de som gav till välgörenhet blev lite gladare, kände sig lite snällare och upplevde lite större mening i tillvaron. Inte helt överraskande blev de som tog från välgörenhet inte gladare och kände sig inte snällare. Vad som däremot var överraskande var att de också upplevde lite större mening i tillvaron!

Förklaringen till det? De förstod att de gjorde något ovanligt och de var inte dummare än att de insåg att de var med i ett experiment och förde forskningen till nya slutsatser.

Och de slutsatserna är: ta inte från andra, det gör dig inte gladare, snarare tvärtom. Men var gärna lite mer experimentell i tillvaron, för vad du än gör kan det få livet att bli lite mer meningsfullt om du gör det med nyfikenhet och ett utforskande perspektiv. Och nog finns det mycket i livet, både i det stora och det lilla, att vara nyfiken på och utforska? Det är ganska fantastiskt, tycker jag.