Carl Bildt om världsläget, nya boken– och årets roligaste klipp på CNN: ”Vi är ju helt besatta av Trump”

För att fånga den här världsresenärens intresse berättar jag att jag precis har kommit hem från Kairo där jag har spelat in dokumentärfilm. Carl Bildt lyser upp.

– Åh, Kairo! Det är en synnerligen fascinerande stad, det finns så många lager i den.

Jag berättar lite om resan, men rundar snabbt av:

– Nej, nu ska jag inte sitta här och bluddra om Kairo.

– Jag bluddrar gärna om Kairo, kontrar Carl Bildt.

Såklart han gör. Helst av allt så pratar ju den här världspolitikern om vår omvärld. Efter sin tid som statsminister och utrikesminister har Bildt fortsatt vara en framträdande röst inom global politik och näringsliv, och är idag utan tvekan Sveriges internationellt mest kända politiker.

Blev statsminister som 42-åring

Carl Bildt gjorde karriär som moderat studentpolitiker, blev riksdagsman när han var 30 år, partiledare för Moderaterna sju år senare och slutligen statsminister 1991 – vid 42 års ålder. Senare fick han FN:s uppdrag att se till så att fredsavtalet i Bosnien och Hercegovina kunde genomföras, och därefter blev han utnämnd, av FN:s generalsekreterare Kofi Annan, till särskilt ombud på Balkan. Därefter var han svensk utrikesminister under åtta år och befann sig ständigt på resande fot.

Numera har han dragit ner på tempot och reser endast en gång i veckan. Utrikes alltså. Det blir förstås oftare om han räknar resorna inom landet.

– Jag har börjat med max en utlandsresa per vecka som princip, ja. Senare den här veckan ska jag till Abu Dhabi. Det är Förenade Arabemiratens utrikesminister som bjuder in en krets personer för att diskutera världspolitik, framförallt politiken i regionen. Så länge det finns efterfrågan, och handlar om något som är intressant, så kommer jag att fortsätta resa.

En diskret ”pin” på hans kavajslag blir en symbol för det vi talar om – hans internationella engagemang. Carl Bildt är nämligen mottagare av Frankrikes främsta utmärkelse – Hederslegionen. Svenska medborgare kan få Hederslegionen för exceptionella insatser för Frankrike. Jag hinner inte höra vilka insatserna är, eftersom Carls mobiltelefon plötsligt ringer.

– Nu ska vi se vem det är… Oj, det här är viktigt. Hallå? Yes, speaking. A little bit after four o’clock? That’s perfectly fine for me. All the best. But wait… stop. Four o’clock Swedish or Latvian time? Splendid. No problem whatsoever. All the best. Looking forward to it. Thanks.

Det var presidenten i Lettland. Han och Carl Bildt enades om ett telefonmöte där de ska planera för ett framtida möte.

Efterfrågad i olika delar av världen

Det är inte alla före detta statsministrar och utrikesministrar som är efterfrågade.

– Folk är väl efterfrågade på olika sätt. Jag har ju sysslat rätt mycket med omvärlden så att säga, så därmed är jag efterfrågad i olika delar av världen.

Ironiskt nog ska den här internationellt efterfrågade politikern dessutom göra comeback i inrikespolitiken. Det var Carl Bildts svägerska som övertalade honom att ställa upp för partiet Borgerlig kristen samverkan i valet till kyrko­fullmäktige. Han stod visserligen sist på partiets lista, men med 287 personkryss valdes han in som nummer ett. Så nu ska Carl Bildt ägna sig åt kyrkopolitik i Hedvig Eleonora och Oscars församling på Östermalm – alltså frågor som ligger långt från hans vanliga vardag.

– Men det är inte ett så omfattande uppdrag. Jag har förstått att det är två sammanträden om året, och det ska jag väl klara av. Hedvig Eleonora kyrka ligger ju precis där jag bor, jag har haft en viss relation till den kyrkan genom åren.

Sin relation till Gud vill han däremot inte tala om. Det känns för privat, tycker han.

– Ja, det tycker jag. Det är en komplicerad och privat fråga. Men jag tycker att kyrkan, Svenska kyrkan i det här fallet, men också andra samfund, fyller viktiga samhällsfunktioner. Samfunden är en trygghets- och stabilitetsfaktor i samhället som inte ska underskattas.

Började med studentpolitiken

Han har sysslat med politik i snart sex decennier nu. Det var i slutet av 60-talet, och början av 70-talet, som han började engagera sig i studentpolitiken. Han beskriver det som en ”oerhört politiserad tid”.

– Det var en kraftig vänstervåg, och mycket dumheter i samhällsdebatten, tyckte jag. Andra ägnade sig mest åt Vietnam-demonstrationståg på den tiden, men jag var mer engagerad i det som låg nära, till exempel invasionen i Tjeckoslovakien. Jag började jobba inom studentpolitiken, och på den vägen är det.

Vem var du i skolan?

– Det har jag glömt.

Nej, det är inte lätt att få Carl Bildt att filosofera över barndomen. Men en sak minns han – att pappa, officeraren, inte ville att hans son skulle leka krig.

– Småpojkar springer ju gärna omkring med sådana där leksakspistoler, och det kunde han inte stoppa mig och min bror från att göra. Men vi fick absolut inte sikta mot någon, det var han oerhört strikt med. Han var militär och visste att vapen var farliga och måste hanteras med mycket stor försiktighet.

Hade problem med stamning

Han minns också att han stammade under en period, och att det blev några vändor till logopeden.

– Jag hade jätteproblem med stamning när jag var liten. Logopeden lärde mig att andas. Jag trodde att jag kunde det, men andningen ska ju ner i magen.

Det är inte lätt att få ihop bilden av en stammande pojke med den han är idag. Myterna runt Carl Bildt är många, inte minst dem om hur han har läxat upp journalister som inte är pålästa eller håller måttet.

– Ja, det har jag gjort. Och det gör jag fortfarande. Om jag märker att journalisten inte har läst boken, eller är uppen­bart okunnig eller illvillig så påpekar jag det. Under en period hade jag några journalister efter mig som fick för sig att de skulle göra olika skandaler runt mig. Men ska man göra skandaler så måste man ha på fötterna. Och det hade de sällan. Det fick de höra.

I samband med boksläppet har Carl Bildt synts i flera stort uppslagna intervjuer i dagstidningar, samt i SVT:s talkshow ”Carina Bergfeldt”. Har han gått och blivit folklig?

– Nej, nej. De försöker bara få in mig i den fållan. Och ibland låter jag mig övertalas.

Carl Bildt har skrivit ”Vad händer nu? I den rya oredans tid”

I nya boken analyserar Carl Bildt Rysslands anfallskrig mot Ukraina, konkurrensen mellan USA och Kina, globala utmaningar som klimatförändringar, pandemier och utvecklingen av AI. Enligt honom har den liberala världsordningen rasat samman och Europa står inför ett vägskäl. Men vi börjar i en annan ände – finns det någon ljuspunkt i allt elände?

– Utvecklingen av teknik och vetenskap är fascinerande och oerhört snabb. Den asiatiska ekonomin, och samhällena där borta, är förknippad med betydande framtidsoptimism. De ser sina ekonomier växa, och sina samhällen förändras mycket mer än vad våra gör. Här, i den atlantiska världen, har vi en mer bekymrad inställning till tillvaron.

Du är förvånansvärt positiv till AI, tänker jag.

– Alltså det är plus och minus med varje teknisk utveckling. Jag menar att AI kan användas till väldigt mycket. Du använder väl AI också förmodligen?

Med det sagt är det mycket oreda i världen, konstaterar Carl Bildt. Men kanske är det det nya normala? Vi har ju levt under många decennier av stabilitet och ekonomisk utveckling.

– Vi har ju haft förmånen av att leva i en exceptionellt gynnsam tid. Vi har inte haft världskrig sedan 1945, det är alltså 80 år utan storkrig. Så har inte världen sett ut sedan romarriket. När jag föddes hade världen två och en halv miljarder invånare. Nu är vi åtta miljarder. Av de där två och en halv miljarden så var huvuddelen mycket fattiga. Nu är huvuddelen begynnande medelklass. Det har visserligen stagnerat lite de senaste åren, men det är ändå en hisnande utveckling.

Nu låter du som Hans Rosling.

– Ja, i den delen – absolut. Det är ett faktum att vi har en oerhört framgångsrik tid bakom oss. Men nu har vi kommit in i den nya oredans tid, och det innebär att delar av den här utvecklingen har stagnerat. I ett historiskt perspektiv kanske vi är på väg in i ett normalskede.

Putins krig

Det som bekymrar honom mest just nu är Rysslands krig i Ukraina.

– Jag funderar mycket på vart Ryssland är på väg och hur vi ska hantera detta på längre sikt. Politik förändras över tid, men geografin gör det ju inte. Vi har vår granne och vi har vårt närområde, och långsiktigt är det självfallet bekymmersamt och en utmaning. Så länge vi har Putin kommer vi att ha en mycket bekymmersam situation. Men den stora frågan är – hur kommer Ryssland att vara efter Putin? Ja, det vet vi inte. Det finns de som säger det kan bli lika illa, eller till och med värre. Men jag tror inte det. Jag tror att många i Ryssland har lärt sig av det enorma misstaget som detta krig faktiskt är.

Carl Bildt har träffat Putin flera gånger. Vad fick han för uppfattning?

– Han gjorde inga stora avtryck då. Småprat är kanske inte hans bästa gren. Numera uppfattar jag honom som en kall och beräknande person. Och han är förstås smart. Enligt min mening är detta Putins krig. Och jag tycker att det är viktigt att vi ser det som Putins krig. Men han försöker göra detta till Rysslands krig. I ryska medier säger han hela tiden att väst, EU och Nato är emot Ryssland och vill förstöra landet.

”Vi är ju besatta av Trump”

Carl Bildt är också oroad för USA:s del. Vart leder Trumps politik?

– USA:s ställning i världen har varit viktig för internationell utveckling och stabilitet. Nu överger landet den rollen till förmån för en rätt brutal och egoistisk politik. Och det är klart, där kan Trump göra en och annan kortsiktig vinst. Men är det långsiktigt något som gynnar den amerikanska nationens utveckling? Det är högst tveksamt. Vi kan förstås ha synpunkter på det, men det är amerikanarna som formar sitt eget land.

Tycker du att svenska journalister är tillräckligt engagerade i USA?

– Jag tycker snarare att de är överengagerade. Vi är ju besatta av Trump. Varenda konstighet som han vräker ur sig dominerar media. Är det så intressant? Vi vet ju vad han går för vid det här laget. Jag tycker att vi skulle koncentrera oss mer på oss själva och ha lite mer distans till Trump. Det är klart att USA är ett fascinerande land, men detta är ju en pågående såpopera.

Ännu en region som Carl Bildt går igenom i sin nya bok är Kina.

– Den kinesiska ekonomiska och teknologiska utvecklingen är mycket imponerande. Vi har underskattat Kina, och sagt att de bara stjäl teknologi och kopierar andra. Men se vad som händer nu.

Europas roll i en ny världsordning

Carl Bildt talar om en ny världsordning, men vad kommer att bli Europas roll i allt det här?

– Jag hoppas att vi inte överger det som har varit vår styrka, det vill säga öppenheten mot omvärlden. Att bygga murar tror jag vore synnerligen farligt. Det tror jag vore receptet för nedgång. Huvudinriktningen måste vara att samarbeta mer. Vi är väldigt små nationer och det är mycket som vi själva inte klarar av.

Kan det klia i fingrarna på dig som gammal utrikesminister att jobba mer hands on? Eller är det skönt att betrakta allt lite på avstånd?

– Ja, jag betraktar det kanske inte så mycket på avstånd… jag reser ju hela tiden och för olika diskussioner. Jag är inte delaktig i den aktiva politiken, det är jag inte. I dag har jag en annan roll. Jag har varit utrikesminister i åtta år, och det är inget fel på det, men nu gör jag det här.

Hur tänker du tillbaka på tiden som utrikesminister?

– Du påpekade att jag reser väldigt mycket nu. Men jag reser i allt väsentligt till… vi kan säga bekväma platser. I förra veckan var jag i Mexico City och bodde på ett bra hotell. När jag reser till Abu Dhabi kommer jag att bo på ett ännu bättre hotell. Förr i tiden reste jag till komplicerade ställen. Jag var i ­Afghanistan säkert tio gånger, och jag reste mycket i Balkan under kriget. Vi hade komplicerade fredsoperationer i båda regionerna. Jag kan faktiskt sakna de där hardship-resorna.

Då du äter ravioli direkt ur burken?

– Eller sover i en container utan vatten.

Carl Bildt om tiden som utrikesminister

Ser du tillbaka på den tiden med stolthet, eller är det mer – ”vi borde ha gjort så här istället”?

– Den svenska utrikespolitiken uträttar mycket, den hjälper svenska medborgare och svenska intressen. Men i tidningarna står det bara om det som är besvärligt eller går fel. Jag ägnade mycket tid åt olika ärenden i Iran till exempel. Alla fall löste sig, men de blev inte mediala. Som utrikesminister kan man också hjälpa det svenska näringslivet med konkreta affärer. De insatser vi gjorde i Balkan var väl i huvudsak positiva. Men insatserna i Afghanistan kan jag ifrågasätta ibland. Gjorde vi någon nytta? Amerikanerna förlorade ju tålamodet och åkte hem, men vi hade kunnat fortsätta. Men vi hade ju inte gjort ett Danmark av Afghanistan.

Men flickorna hade kunnat gå i skolan.

– Kanske. Mm. Men… you never know.

Carl Bildt har ingenting emot att summera sin egen roll som politiker, däremot aktar han sig för att ge sig in i dagspolitik eller att tycka till om sina efterträdare.

– Jag har som princip att aldrig kommentera någon av mina efterträdare. Man ska gå vidare och låta andra göra sitt. Jag håller mig borta från det inrikespolitiska tumultet. Jag sitter inte och recenserar, även om det skulle vara frestande.

”I ett världsperspektiv är Sverige fortfarande ett av de tryggaste samhällena i världen”

Med det sagt så hamnade han nyligen i debattens centrum när han kallade den svenska gängkriminaliteten ett ”randfenomen”, alltså något ganska perifert. Carl Bildt kritiserades av andra borgerliga debattörer, men när jag för frågan på tal så håller fast vid det han sa.

– Jag tittade på mordstatistiken i olika länder. Sverige har gått upp, och numera ligger vi på det europeiska snittet, eller strax över. Men det är fortfarande bara en tiondel av det som sker i USA. Och jag har precis varit i Mexiko… där åker man inte runt överallt. Vissa delar av Mexiko har enorma utmaningar med karteller och annat.

Och därmed blir vi lite perspektivlösa här i Sverige, menar du?

– Ibland kan vi väl vara det. Vi ska förstås inte underskatta våra problem, för det är klart att vi ser dem i relation till hur det var tidigare. Och gängkriminalitet är ju ett nytt fenomen. Men i ett världsperspektiv är Sverige fortfarande ett av de tryggaste samhällena i världen.

Carl Bildts intervju i CNN

Intervjun lider mot sitt slut, men jag måste ju hinna fråga om ett av förra årets roligaste klipp. Det när Carl Bildt blir intervjuad i CNN, och befinner sig i sitt hus vid Adriatiska havet. Mitt under intervjun syns plötsligt hans hustru Anna Maria – iklädd bikini. En påtagligt brydd Carl vinkar och försöker få henne ur bild… vilket såklart har motsatt effekt. Som tittare koncentrerar man sig bara på den lättklädda Anna Maria och Carls ihärdiga vinkande.

Det blev ett kul klipp, du bjöd på det.

– Ja, jag hade inte mycket att välja på. Där sitter man i direktsändning i CNN och så tågar hustrun in i bikini. Sedan dess återkommer CNN-korrespondenten Christiane Amanpour alltid till det när vi har kontakt.

Vad handlade intervjun om – minns du?

– Nej, och ingen annan heller. Typiskt – här försöker man säga något seriöst om Putin eller kriget, och så blir resultatet detta.

Snart ska Carl Bildt återigen åka ­söderöver. Några lediga dagar blir det sällan, han sitter gärna och skriver, men varvar jobb med mer lustfyllda aktiviteter.

Så du är lite av en livsnjutare ändå. Du sitter inte bara och skriver, utan kan njuta av god mat också?

– Det är svårt att undvika det i Italien. Men jag kan också uppskatta den här tiden på året i Sverige. Jag tycker att det är mysigt med mörker och tända ljus. Men har jag något emot att åka till Italien? Nej, det har jag inte. Däremot tror jag inte att jag skulle klara av att lägga mig på en badstrand i en vecka. Jag har visserligen aldrig försökt.