Därför ljuger vi: Sanningen är helig – men ibland har lögner till och med räddat liv

Om jag gillar din nya bok? Gud ja, den är superintressant! (Hjälp vad dåligt, varför ödslade jag tid på att läsa den?).

Nej, du ser absolut inte tjock ut dina nya kostymbyxor. (Åh, hon borde välja en annan modell, men hur ska jag kunna tala om det för henne?)

Det låter så himla kul med klassåterträff, tyvärr firar mamma sin 80-årsdag just då. (Ingenting i denna värld skulle kunna få mig att lägga en kväll på mina gamla högstadieklasskompisar).

Lättare att avslöja lögner

– Det finns så många aspekter på ljugande, det är väl därför det är ett spännande ämne. Å ena sidan bygger alla goda relationer på att vi kan lita på varandra. Ärlighet är en förutsättning för att vardagsrelationerna ska vara värda något. I allt från filosofi till samhälle­liga normer är sanning något heligt. Å andra sidan har vi alltid ljugit. Och då syftar jag inte bara på illasinnade lögnare och bedragare, utan på oss människor rent generellt. Vi har alltid hittat lägen då det har känts nödvändigt att ljuga, inte minst för att skona andra människors känslor, säger Daniel Rydén, aktuell med boken ”Lögner. Osanningens historia”.

Han har inte sett någon skillnad i inställningen till ljugande i olika kulturer eller länder, heller inte att historien bjuder på några stora skillnader. Det är svårt att avgöra om ljugandet har ökat i omfattning. Numera talas det ju mycket om fake news och samhälleliga lögner, men det kanske beror på att det har blivit lättare att upptäcka en lögn.

– Det kanske inte ljugs mer, men det har ju aldrig varit så lätt att sprida en lögn – tack vare sociala medier. Å andra sidan har det aldrig varit så lätt att avslöja en lögn, tack vare internet är ju allt så lätt att faktakolla, säger Daniel Rydén.

Ljuger för att skydda

Han menar att nästan ingen skulle skriva under påståendet att man aldrig får ljuga.

– Det finns ju klassiska lögner där syftet är att skydda en annan människa. En kvinna i Nederländerna ­gömde judar på vinden. ­Gestapo knackade på dörren och undrade var judarna höll hus, men kvinnan svarade att hon inte hade gömt några judar. Hon misshandlades, men inte ens då berättade hon. Hennes lögn räddade livet på en hel familj.

De flesta av oss hamnar inte i en situation då vi räddar liv för att vi inte ljuger, men vi tar ändå till lögnen för att värna om människors känslor, konstaterar Daniel Rydén.

– Om jag är på en middag och värdinnan undrar om maten smakar bra ser jag inte att det finns något skäl att säga vad jag verkligen tycker. Jag säger också att jag gillar den hemska presenten som kompisarna har skramlat ihop till. Varför förstöra en trevlig tillställning? Att ljuga handlar delvis om social kompetens. Ofta ljuger vi av omtänksamhet, för att vi inte vill göra andra människor ledsna.

Ändå har ljugandet så dåligt rykte?

– Ja, till och med den inbitne lögnaren vill att andra ska tala sanning. Och de som själva ljuger tror gärna att andra också gör det. Det handlar delvis om att rättfärdiga sitt eget beteende. ”Alla” är otrogna. ”Alla” snattar. ”Alla” ljuger. Men när någon ljuger så blir vi på vår vakt. Sanningen är viktig i de egna relationerna. Det är väldigt svårt att bygga relationer med någon som ljuger.

Svår balansgång, när är det egentligen motiverat att ljuga? Och när ska man verkligen inte ta till lögnen?

– Det beror väl på hur viktigt det är. Om din väninna ska gifta sig och visar dig bröllopsklänningen och du tycker att den är förfärlig, ska du kanske överväga att säga något i stil med: ”Har du funderat på att prova något annat?”. Men man får välja sina strider.

---

LÄS ÄVEN: Öppna dina öron – så blir du en god lyssnare

---

Därför ljuger vi

Det finns alltså olika drivkrafter bakom lögnerna. Ibland ljuger vi för att vara snälla, men ibland tar vi till lögnen för att ställa till oreda.

– Vi har väl alla haft en kompis som har skilt sig och som har spytt galla över sin expartner. De kan häva ur sig de mest hårresande saker, och man känner: ”Men hallå det där är ju inte sant”. Syftet är att få kompisarna på sin sida, och det får väl betraktas som en illasinnad lögn.

Vi ljuger både för att vi ­vill uppnå fördelar och und­vika nackdelar, konstaterar ­Daniel Rydén.

– I ett jobbsammanhang kanske man bättrar på sitt cv, och undviker att berätta att man faktiskt inte fullföljde den där kursen. Och det här med att undvika nackdelar, det börjar man ju med redan som liten. Livets första lögn brukar ju ofta vara något i stil med: ”Det var inte jag som tog sista kakan”.

När är det viktigt att tala sanning?

– Om du frågar mig om en sakuppgift. Om du till exempel vill veta hur du ska ta dig till centralen så är det ju inte läge för mig att ljuga.

Det finns olika typer av lögner, och i boken listar Daniel Rydén några av dem. Den som luras utan att ljuga är en av lögnarna, och där får före detta presidenten Bill Clinton illustrera exempel.

– Han försökte krångla sig ur en prekär situation genom att slira på sanningen. ”I did not have sexual relations with that woman”. Om han talar sanning eller inte beror på hur man definierar sex.

De som ljuger har sämre empati och moral

Daniel Rydén skriver också om 1600-talets svenska häxprocesser, där barns anklagelser om häxerier resulterade i att ett dussintal personer i Älvdalen och byn Lillhärdal i Härjedalen halshöggs och brändes.

– Ja, det finns olika slags lögner, med olika konsekvenser. Drottning Lovisa Ulrika ljög till och med för sin egen dagbok. Vad är det då för mening att skriva dagbok, kan man ju undra?

Holländska forskare har undersökt vilka som ljuger, och kommit fram till att vissa av oss ljuger mer än andra. En sjättedel tar till lögnen i större utsträckning. Gemensam nämnare för den här gruppen är att de inte riktigt kan leva sig in i hur andra känner, att det har sämre empati helt enkelt. De är dessutom mer cyniska och har sämre moral.

– Samtidigt visar forskningen att den här gruppen mår psykologiskt bättre än andra. De verkar alltså inte vara så känsliga ens för sina egna känslor. De är liksom känslomässigt avtrubbade. Det finns alltså ett samband mellan att vara icke empatisk och att ljuga.

---

LÄS ÄVEN: Ulla-Britt: Hjälp! Vår dotter är tillsammans med en psykopat

---

Men hur blir man egentligen en bra lögnare?

– Om man ska ljuga bör man ha ett gott minne. Om du har sagt att du ska till Köpenhamn när barndoms­kompisarna har middag så måste du komma ihåg vad du har sagt. Om polaren senare undrade hur det var i Köpenhamn och du står som ett frågetecken så faller ju lögnen.

Jag har hört att lögnare oftare trasslar in sig i detaljer för att lögnen ska framstå som mer trovärdig?

– Det är riktigt. Ju fler detaljer, desto mer att hålla reda på för lögnaren. En god lögnare bör ha ett bra minne. Ett råd till en lögnare – till den som vill ljuga övertygande och trovärdigt – är alltså att inte ha med så många detaljer. Man behöver så att säga inte berätta färgen på bilen.

Hur avslöjare man en lögnare då?

– Det är svårt, särskilt om man inte känner personen ifråga. Kanske ska man hålla utkik efter just detaljerna. Få detaljer kan ju vara en indikation på att personen vet hur man ska ljuga på mest övertygande sätt.

Hur god lögnare är du själv?

– Nu får du utgå från att jag talar sanning… men jag ljuger inte särskilt mycket. Senaste jag ljög var på ett galleri när en av konstnärerna frågade om jag gillade konsten. Jag tyckte inte att det var meningsfullt att säga sanningen, så då hasplade jag ur mig något som inte riktigt var sant.