Katrine Kielos fick hjälp från oväntat håll i krisen: ”Ibland behöver man en bank-vd som skäller ut en”

Boken inleds med en scen där ­Katrine Kielos vandrar runt i London. Hon är i ett förhållande där hon känner sig otrygg, men vet inte hur hon ska ta sig ur det. Plötsligt ringer en jobbkontakt – en manlig vd på en av de stora bankerna – och frågar om de ska ses. När de slår sig ner vid bordet frågar mannen artigt hur hon mår, och Katrine bryter ihop.

– Den här mannen tänkte väl att vi skulle prata statsobligationsräntor, men så gjorde han misstaget att fråga hur jag mår. Och så kom det sig att jag drog hela min livssituation för en bank-vd som jag knappt känner. Jag var skrämd och förvirrad, men kände också skam och hade inte vågat prata med en enda människa om hur jag hade det.

Var rädd i sin relation

Katrine Kielos berättar att hon är rädd, men uttrycker också att hon inte vet om hon har råd att lämna sin relation.

– Då börjar han i princip att skälla ut mig, vilket var helt rätt i det läget. Han var rationell på ett sätt som var bra för mig där och då: ”Okej om du måste minska din levnadsstandard med x antal kronor – är det inte ett rimligt pris att betala för din egen trygghet? Och om du inte tycker det – varför är din trygghet värd så lite för dig?”. Så löd hans peptalk. Det var efter den dialogen som jag började fundera över mitt eget känslomässiga förhållande till pengar.

Är det inte lite ironiskt att du får relationsråd av en bank-vd?

– Ja, det var jätteotippat. Men jag tog med mig hans argument att pengar bara är ett verktyg. Pengar är något vi har hittat på, till skillnad från kärlek och respekt som är på riktigt. Hans råd fick mig att börja fundera över varför jag blandar ihop frågan ”Har jag råd?” med ”Vad är jag värd?”. Varför var värdeökningen på mitt hus viktigare än min fysiska trygghet? Ibland behöver man en bank-vd som skäller ut en, säger hon och ler.

Katrine Kielos är ekonomijournalisten som pratar om ekonomi på ett sätt som aldrig blir torrt eller tekniskt. Hon är profilerad skribent i Svenska Dagbladet, driver podcasten ”Världsekonomin” för EFN Ekonomikanalen och har skrivit en rad böcker som är översatta till ett tjugotal språk.

Katrine Kielos bor i England

Hon växte upp i Lund med polska föräldrar och en tio år yngre syster.

– Jag minns att min far sa till mig att det är svårt att komma in i det svenska samhället. Man skulle kunna tro att bara för att man har blont hår och blåa ögon så kommer man att bli accepterad. Men han konstaterade att han och mamma – som bryter på ett annat språk – aldrig kommer att bli det. Där­emot skulle jag, i alla fall om jag jobbar väldigt hårt, kunna integreras. Och det är vad du ska göra, sa han. Jag lyssnade – och flyttade utomlands när jag var 28 år, säger Katrine Kielos och skrattar.

Hon har bott i England i 15 år nu, och har inga planer på att flytta till Sverige. Hon är väl installerad i den lilla byn utanför London. Hon skilde sig för ett par år sedan, och numera bor hon och de två barnen – och ibland bonusdottern som hon fortfarande har en nära relation till – i ett lantligt hus med en typisk engelsk trädgård.

– Byn ser ut precis som du tror. Här finns korsvirkeshus, en kyrka från 1300-talet, en pub och ett gammalt museum. Jag får ofta frågor om när jag ska flytta ”hem”. Men jag har ju inte bott i Sverige på 15 år, vad är det som säger att jag skulle vilja bo där? Mamma ­letar fortfarande hus åt mig i Stockholm, trots att jag gång på gång säger att det inte kommer att hända.

Katrine Kielos trivs i England, och det är här hon har sitt vardagsliv. Här går hon runt i sina jeans och stickade tröjor, och varvar skrivande och poddande med att laga mat och baka bröd. Skogen finns runt husknuten, och hon spenderar mycket tid i trädgården. Hon har huvudansvaret för barnen, och de dagar pappan är med barnen – i hennes hus så att barnen ska slippa röra på sig – passar hon på att resa till Sverige. Men för det mesta sköter hon jobbet från det grönmålade arbetsrummet. Hon ser också till att få tid att meditera – gärna en timme varje dag – och går gärna i kyrkan.

– Tro är viktigt för mig. Jag är kristen, och katolicismen var den religion jag växte upp med. Ingen av mina föräldrar var särskilt religiösa, utan jag är den i familjen som blev mest engagerad. Vi har en jättefin kyrka i byn. Den delas av anglikaner och katoliker, det är typiskt engelskt. Först är det anglikansk mässa klockan tio, och sedan startar den katolska mässan någon timme senare.

Blev intresserad av ekonomi som barn

Till ekonomin hittade Katrine på egen hand, hennes föräldrar – pappan som jobbade i bokhandel och mamman som hade vidareutbildat sig till programmerare – var inte särskilt intresserade.

– Det var safe space i bemärkelsen att det inte fanns massa åsikter i ämnet, inget ”Så här ska du tycka och tänka”. Jag har starka minnen från den svenska nittiotalskrisen. Vi var inte mer drabbade än någon annan, det fanns ingen överdriven ekonomisk oro i familjen. Men jag – åtta år gammal – var klistrad framför tv:n och lärde mig allt om Dennispaketet. Plötsligt hände det något på obligationsmarknaden och då drog de in mjölken i skolorna i Lund. Där och då väcktes mitt intresse för obligationsmarknaden. Ekonomi blev en symbol för den stora världen, för det som finns ”där ute”. Det framstod som spännande och svårt, och något som jag ville förstå.

Säger Katrine och sippar på sitt kaffe. Hon är rak i ryggen, och den goda hållningen tackar hon baletten för.

– Med östeuropeiska föräldrar har man inget val. Jag försökte verkligen göra uppror mot det där. Det kan vara så mycket fokus på utseende i östeuropeisk kultur. Jag läste feministiska böcker och startade en feministisk bokcirkel. Och så drömde jag om att bli nunna. Religion och obligationer – det var vad jag intresserade mig för, säger ­Katrine Kielos och skrattar igen.

Drömde om att bli journalist

Efter studenten bytte hon en studentstad till en annan – från Lund till Uppsala – och började läsa statskunskap och nationalekonomi. Det hann knappt gå en vecka innan engagerade Katrine skrev debattartiklar i studenttidningen.

– Jag minns hur det var att komma in på statsvetenskapen och få höra att Sverige fick allmän rösträtt 1908… Jag gick hårt ut redan första veckan och skrev en debattartikel om att kvinnor minsann fick rösträtt först 1921, och att den var tragiskt att den politiska teoriboken på A-kursen innehöll ett enda kvinnonamn.

Egentligen drömde hon om att bli journalist, och under ett utbytesår i USA startade hon en blogg. Den fångades upp av Expressens dåvarande kulturchef Björn Wiman och på den vägen är det. Tjugo år senare är Katrine Kielos en av Sveriges mest profilerade ekonomijournalister.

Relationen mellan kvinnor och ekonomi

I sin nya bok återvänder Katrine Kielos till det ämne som blivit hennes signum – relationen mellan kvinnor och ekonomi. Hon driver tesen att kvinnor förhåller sig till pengar på ett annat sätt än män, och att det beror på att vi – i generationer – har itutats en rad lögner. Vi har lärt oss att mannen är familjens naturliga försörjare, att kvinnor är mindre riskbenägna och att hennes värde dessutom sjunker med åren. Men inget av det där stämmer, säger Katrine Kielos – utan det är myter som behöver punkteras.

– Ekonomi framställs dessutom som något väldigt tekniskt. Det är ett ämne som många kvinnor känner främlingskap inför – helt utan anledning. Det beror på att vi har blivit ilurade att känna det här främlingskapet.

Ekonomi är ett ämne som väcker känslor, konstaterar Katrine Kielos. Är det något hon har lärt sig under alla år som ekonomijournalist så är det att folk brukar säga att pengar är så tråkigt, men att de i själva verket känner mycket för pengar.

– Skuld, skam, ilska till exempel. I boken argumenterar jag för att vårt känslomässiga förhållande till pengar kokar ner till två saker – människans värde och trygghet. Det är två ohyggligt grundläggande psykologiska bultar i varje människa, och därmed är det kanske inte så konstigt att vi har så mycket känslor runt pengar. Vi kvinnor har blivit intalade att vårt värde definieras av, och i relation till, män. Och att vår trygghet, i alla fall historiskt, har kommit till oss via män. Tyvärr känner många kvinnor skuld och skam runt ekonomi. De tittar på sitt bankkonto och ser det som ett betyg på sig själva. Men pengar säger ju inget om dig som människa.

Kvinnor är visst riksbenägna

I boken gör Katrine Kielos upp med en rad påståenden och sticker hål på historiska lögner. Som att kvinnor skulle vara mindre riskbenägna än män till exempel.

– Att kvinnors livsinkomst är så mycket lägre än mäns beror på att kvinnor inte tar risk, brukar det heta. Kvinnorna har alltså sig själva att skylla för att de inte tjänar tillräckligt med pengar. I själva verket är skillnaden i riskbenägenhet mellan män och kvinnor bara fem procent. I studier om risk har forskarna fokuserat på frågor som hur sannolikt det är att man skulle hoppa fallskärm ­eller investera i en kryptovaluta. De har alltså likställt manligt kodade aktiviteter med generell riskbenägenhet, och föga förvånande kommit fram till att kvinnor är mindre riskbenägna. Men kvinnor gör ju andra saker som är mycket mer riskfyllda – föda barn och gå ner på deltid till exempel. Men sådant tänker vi inte på i termer av risk.

Kvinnor har också fått höra att om de blir mer som män så kommer de också tjäna lika mycket pengar som män. Det är ännu en lögn som Katrine Kielos punkterar.

– Titta vad som skett de senaste decennierna. Kvinnorna har gjort precis vad samhället har sagt år dem att göra. Utbilda er, har samhället sagt, och numera är kvinnor bättre utbildade än män. Om ni vill tjäna pengar – jobba med det som männen gör, har samhället sagt. Bli inte sjuksköterskor, utan it-chefer! Tyvärr är löneskillnaderna som störst i just de branscher som kvinnorna har klivit in i. I traditionella LO-yrken är det däremot inte alls lika stor skillnad.

Kvinnor prioriterar barn

Poängen med boken är att göra upp med alla de här lögnerna. Sedan kan vi börja om från en grund som är mer korrekt, menar Katrine Kielos.

– I min feministiska resa har jag insett att mer pengar i händerna på kvinnor generellt är ett bra ekonomiskt recept. Kvinnor tenderar att prioritera barn och att investera i andra kvinnor. Ekonomiprofessorn Esther Duflo, som fick Nobelpriset i ekonomi för några år sedan, har visat att i Sydafrika – ett land där mor- och farföräldrar tar stort ansvar för barnbarnen – blir barn som växer upp med en kvinnlig mor- eller farförälder längre jämfört med barn som bor med en manlig mor- eller farförälder. Att kvinnorna ger barnen bättre mat leder alltså till en bokstavlig tillväxt.

Katrine Kielos pratar engagerat, det här intresserar henne.

Ekonomins betydelse för världens utveckling kan hon diskutera hur länge som helst om. Däremot är hon inte särskilt road av aktier.

– Jag är väldigt ointresserad av att investera i aktier, jag äger bara några indexfonder. Att skriva om aktier är heller inte för mig. Jag brukar säga att den typen av ekonomijournalistik är astrologi för killar. De sitter och räknar på massa komplicerade grejer, men vet egentligen inte vad som händer i bolagen. Jag är mycket mer intresserad av ekonomi som den stora kraften som förklarar skeenden i världen. Det är ingen slump att jag har en podd som heter ”Världsekonomin”.

Hyr kläder, skor och väskor

Apropå ingenting kommenterar jag Katrines fina handväska, och hon instämmer. Den är snygg! Men den är inte hennes. Av både praktiska skäl och klimatengagemang hyr hon kläder, skor och väskor när hon ska ut på jobb.

– Jag har två liv. Hemma är det jag och barnen, jag har ju ingen partner som jag behöver förhålla mig till. Då befinner jag mig i en värld som inte är så vuxen. Men plötsligt ska jag intervjua en ekonom om statsobligationer och då kliver jag ut i en värld som är väldigt vuxen. Då brukar jag hyra kläder som passar för tillfället. Det är så smidigt. När jobbet är avklarat är det bara att skicka tillbaka kläderna.

Jag föreställde mig din garderob full av klänningar.

– Hahaha, jag ska skicka dig en bild på min garderob sen. Jag har så otroligt lite kläder. Jag har haft ett par jobbiga år med skilsmässan och i sådana faser i livet tenderar man att göra sig av med saker. Så att hyra kläder passar mig helt perfekt, och i London finns det flera butiker som är specialiserade på uthyrning. Som ensamstående mamma måste livet vara praktiskt.