Anders Ekblom har jobbat på SJ i 46 år: ”Alla åsikter om tåg är tecken på kärlek”

På Centralstationen i Stockholm tuffar ett gammalt SJ-lok in på spår 11. Anders Ekblom skrattar och pekar.

– Tänk, så lustigt att just lok 1409 kom in nu. Det finns en app som heter ”1409” där man kan följa punktligheten på alla tåg i hela landet, berättar han.

Började på SJ som 17-åring

Anders Ekblom var 17 år när han började att med den gamla kommunikationstabellen i ena handen och telefonen i den andra informera om tågtider och priser. Där lärde han sig järnvägsgeografi, alla stationernas namn.

Så småningom blev han tågvärd, eller tågmästare som yrket hette då, och reste kors och tvärs genom landet. På den tiden fanns inga möjligheter till kommunikation, han fick gå fram och tillbaka genom vagnarna och ropade ut stationsnamnen, och dörrarna stängdes manuellt.

Även godshanteringen var annorlunda.

– Vi fraktade allt från höns och laboratoriemöss till blommor och reservdelar. Tidningar lastades på nätterna. Det gällde att lasta av rätt saker på rätt plats. Och hålla sig vaken från Stockholm till Långsele, berättar han.

Lokförare ville han aldrig bli, det är för ensamt. Jobbet som tågvärd passade honom bättre, Anders Ekblom gillar kontakten med folk.

Vi står vid spår 10 på Stockholms central och ser X 2000-tåget till Malmö komma i kurvan. Det är ett av de orenoverade äldre snabbtågen som ännu inte fått modernare inredning och ny teknik. Anders är missnöjd, han tycker att tåget ser lite skabbigt ut, borde varit omlackerat.

– Har du hört vad X 2000-tåget kallades för när de kom på 90-talet? ”Diskbänken” – mycket rostfritt stål, skrattar han.

Har aldrig skämts för att jobba på SJ

Passagerarna försvinner snabbt in i Malmötåget, en person kommer rusande i sista minuten. Man har tio minuter på sig att kliva på innan dörrarna stängs.

Att alla har åsikter om hans arbetsgivare är Anders van vid. Det är ett tecken på kärlek, anser han.

– Jag har aldrig skämts för att jobba på SJ. Folk klagar på förseningarna, men det är inte alltid vårt fel, vi har inte helhetsansvaret. Trafikverket har hand om infrastrukturen som spår, kontaktledningar och signaler. Men det är vårt ansvar att ta hand om passagerarna på bästa sätt om förseningar uppstår. Vi måste bli mer erkända för vad vi gör än ökända för vad andra gör, anser han.

Anders Ekblom tycker att det är bra med fler tågoperatörer och avregleringen. Konkurrensen har varit nyttig för SJ.

– Förr var vi mer som en myndighet, vi behövde en spark i baken för att bli bättre. Men vi ska pressa politikerna att satsa mer på infrastrukturen.

Mötte kärleken på jobbet

Under en period i livet funderade Anders på att lämna SJ och utveckla sin konstnärliga talang. Han fick tjänstledigt för studier när han kom in på Konstfack för att bli bildlärare, men upptäckte snart att läraryrket inte passade honom. Han återvände till jobbet på moderskeppet SJ. Och där mötte han kvinnan i sitt liv, Gabriella, som arbetade i restaurangvagnen. De gifte sig och fick två barn som också haft olika jobb på SJ. Anders är nu projektledare för att få i gång nästa generation snabbtåg som SJ köpt in. Personalen måste utbildas på alla nivåer. Den nya tekniken ställer andra krav på en lokförare än god fysik och reaktionsförmåga.

– Förarna har meritbaserade verktyg idag. Fjärrdiagnostik gör det möjligt att i realtid avläsa och åtgärda tekniska fel. Tågvärdarna får numera utbildning i hur de ska bemöta hot och våld.

Säkerheten ombord på tågen har förbättrats. Numera bär personalen kroppskameror och de nya tågen kommer att ha kameraövervakning i alla vagnar.

Även Anders har råkat ut för hot när han jobbade ombord, men han klarade situationen.

– Jag behöll lugnet, det gick bra. Förr kunde man bli hotad av någon berusad person men det hände sällan. Numera är våld vanligare på kvällar och helger, särskilt på regionaltågen. Då smäller det ofta direkt.

Femte generationen som jobbar på SJ

I fem generationer har Ekblommarna haft jobb på SJ. Farsfarsfar Walfrid var packmästare i Halmstad i slutet av 1800-talet. Längre tillbaka i tiden fanns rallare i släkten. Järnvägshistoria handlar nästan alltid om män, säger Anders.

– Min faster Ulla-Britt var bland de första kvinnorna i Sverige som blev järnvägsbefäl på 1960-talet. Det var väldigt ovanligt, de betraktades ”som fagra flickor i uniform” och kunde bli illa behandlade. Men min faster stod på sig när någon vägrade visa biljetten för ”ett fruntimmer”.

– Farfarsfar och farfar hade gradbeteckningar på sina uniformer. Man kunde på den tiden avläsa vilken funktion och lönegrad man hade. Företagskulturen var mer militärisk fram till 1970-talet, berättar Anders.

När Anders ser tillbaka på sitt yrkesliv har han haft många olika arbetsuppgifter inom företaget. Han var fackligt engagerad men tröttnade på att bara protestera. I stället ville han påverka och fick chefsjobb. En omorganisation tvingade honom att sparka folk. Han våndades över att säga upp gamla kolleger.

– Det var plågsamt och ledsamt och tärde på mig. Det är inte lätt att bli chef över tidigare arbetskamrater. Snacket tystnar.

Ny generation tåg

Nu är han en viktig del av företagets framtid. Om fem år är hela fordonsflottan förändrad. Alla de gamla SJ-loken ska skrotas, utom nattågen. Om ett par år ska 30 nya snabbtåg – ”Delta” – tas i drift. De ska kunna köra 250 km i timmen, jämfört med X 2000 som har en maxhastighet på 200 km. Det nya regionaltåget ”Zeta” ska ersätta gamla loktåg och dubbeldäckare. Trafiken till Oslo och Köpenhamn ska utökas.

– Vi måste få fler att åka tåg, det är viktigt för hållbarheten. För att finansiera de stora investeringarna måste vi satsa och visa att vi är ett alternativ till flyget och bilen.

Att åka tåg även på semesterresor har Anders gjort sedan barndomen. Hans pappa arbetade också på SJ, familjen hade ingen bil.

Nu planerar han att resa till Tyskland och Italien med sin fru – de tågluffar såklart, vilket de gjort sedan barnen var små.

– Vi har sett många av de stora huvudstäderna. Själva resan är en del av upplevelsen, säger han.