– Det går jättebra att kalla mig Ankan. Jag börjar nästan bli ovan vid Anders, säger Anders Johansson när vi frågar hur han vill bli tilltalad.
Förmodligen går det omkring många Andersar och släpar på ett ”Ankan” från skoltiden. I Anders Johanssons fall var det först i vuxen ålder, när han träffade sin humorkompanjon Måns Nilsson, som han fick sitt alias. Numera är han Ankan med hela nationen, obetalbar när han drullar runt i lekprogrammet ”Bäst i test” eller lyckligt upphetsad över att ratta en kantstött Fiat i tv-serien ”Rostiga Roadtrips”.
Anders ”Ankan” Johansson
Namn: Anders Johansson, känd som Ankan.
Ålder: 51 år.
Bor: I lägenhet i Malmö, i lägenhet i Stockholm samt i hus utanför Skinnskatteberg.
Familj: Kärestan Frida Bergh, två döttrar, 16 och 14 år, samt Fridas tre barn, en son på 21 och tvillingdöttrar som är 17.
Gör: Komiker, programledare, podcaster, skådespelare, manus- och pjäsförfattare.
Gillar: Bilar, båtar, hästar och tåg. Att förflytta sig i största allmänhet. Att bada vid de flesta årstider.
Fritid: Spelar bas i ett punkband från tonårstiden, trakterar även gitarr och trombon. Målar. Mekar med bilar.
Önskar: Att han hade en egen liten skog att gå och röja i. ”Varje gång jag kommer ut i en skog tänker jag: Varför är jag inte skogen mer?”
Priser i urval: Årets manliga komiker på Barncancergalan 2020. Årets Mensa-pris 2022 (tillsammans med Måns Nilsson). Sällskapet Tage Danielssons Vänners stipendium 2009 för att han förenar humor och allvar och är ”en mycket god ambassadör för den linköpingska dialekten”.
Aktuell: I huvudrollen i farsen ”Panik på kliniken”, som spelas i sommar på Lerbäcks teater utanför Askersund. Med säsong två av realityserien ”Rostiga Roadtrips” som börjar sändas 10 juli i SVT. Med sin nya soloshow ”Det är samma åsna, bara med en ny sadel” som har premiär 26 september och turnerar i landet under hösten. Varje vecka med podden ”Fråga Anders och Måns” där han och Måns Nilsson svarar på inskickade frågor
Ankan Johanssons nya föreställning
Anders och Måns har gjort mycket tillsammans, däribland scenshower, men för ett par år sedan gjorde Ankan sin första soloturné med ”Alla känner Ankan”, där han drev med sina egna tillkortakommanden. Hans nya föreställning, som drar igång i september, anlägger ett större perspektiv och har fått titeln ”Det är samma åsna, bara med en ny sadel”.
– Ett afghanskt ordspråk. Det handlar om personer som fått en ställning de inte förtjänar, som inte är värda all uppmärksamhet vi ger dem.
Man associerar förstås till en viss, uppblåst amerikansk president. Ankan konstaterar att parallellerna med 30-talet är uppenbara. Dock jobbar han inte i det uttalat politiska humorfacket. Han är mer inne på filosofi och psykologi, bekymrad över mänskligheten i stort.
– Att vi aldrig lär oss. Jag trodde vi var överens om att det är bra att tala sanning, hjälpas åt och vara snäll. Det finns ju massor av forskningsstudier som visar att det enda vi faktiskt vet gör oss lyckliga är att vara tillsammans. Det sociala, vi:et. Medan den långt drivna individualismen gör oss olyckliga, säger Anders.
– Jag blir ledsen över att den samhällsgemenskap vi byggde upp nu plötsligt ska vara omodern! Och jag förvånas av att så många inte verkar se vad vi håller på med. Föreställningen kretsar kring varför vi gör om samma misstag, dammar av gamla åsikter. Samma gubbar, ny kostym.
”Självdiagnosticerad adhd och en tendens att prokrastinera”
Samtidigt är han livrädd för att bli pretentiös, låta som en predikant. Det måste ju bli roligt. Detta sliter han med fram till premiären.
– Om man har det här jobbet och är som jag – med självdiagnosticerad adhd och en tendens att prokrastinera – då måste man ha ett hot hängande över sig för att något ska bli gjort. Där och då väntar en publik, då måste det vara klart.
Han beskriver hur det går till. Ett och ett halvt år innan premiären bokas lokalerna, det tas bilder och pr-personerna frågar vad showen ska handla om så de kan lägga upp marknadsföringen.
– Då får man berätta vad man tror den ska handla om och sedan se till att skriva om det man hittade på, då för länge sedan.
Ankan Johansson är mannen som gett uttrycket ”att slita sitt hår” en ny dimension. Han är vår minst välkammade tv-profil. Dessutom med en lång och smal kropp som inte alls vill vara 51 och en stark utstrålning av snällhet. Han vill få oss att skratta och visa hur mycket kul och märkvärdigt det finns i världen.
”Rostiga Roadtrips” på SVT
Det sker bland annat i serien ”Rostiga Roadtrips” som hade premiär i SVT förra våren. I den köper Ankan och hans kompis, komikern Valle Westesson, en gammal bil för max 10 000 kronor och kör den till orten där den tillverkades. De bor trångt och obekvämt i bilen och besöker udda sevärdheter på vägen. På det viset har de tagit sig till Frankrike, Tjeckien, Finland och Italien. Ibland i uselt semesterväder. Men tittarna gillade det och serien utsågs till Bästa Livsstilsprogram på Kristallengalan i fjol. En ny säsong gasar igång i juli.
– Idén dök upp vid en deppig tid mitt liv. Jag hade separerat och flyttat till egen lägenhet i Malmö. Den var fin men jättedyr och jag oroade mig för att inte längre ha råd att göra någonting kul, berättar Anders.
– Ensam en sen lördagskväll, lite småberusad, sms:ade jag en tv-producent jag känner. Valle och jag hade gjort sådana här bilutflykter tillsammans och nu lade jag fram det som ett programförslag. Producenten svarade snabbt: ”Vilken rolig idé!”. Även om det sedan tog tid innan den blev verklighet.
Ankan Johanssons bostadskarriär har varit omväxlande. Han är uppvuxen i Linköping. Sitt första hus ärvde han av farmor och farfar. Tanten som ägde marken runtomkring stängde av vattnet och sedan föll ett träd över stugan och knäckte taket. Resterna fick säljas för 15 000.
LÄS ÄVEN: Malou von Sivers skriver om familjerelationer: ”Det är möjligt att min svärmor var svartsjuk på mig”
Han flyttade till Lund för att plugga. Tillsammans med dåvarande flickvännen fick han den romantiska idén att köpa ett gammalt hus på skånska landsbygden. När flyttlådorna var färdigpackade gjorde flickvännen slut och Anders fick ensam dra till landet. Då var det inte längre sol och blommande rapsfält därute, utan blåsig höst och möss i mellanväggarna.
– En morgon när jag slog upp ögonen kom en mus gående på täcket, berättade Ankan i radions Sommar i P1 för några år sedan.
Han flydde tillbaka till stan och sålde med förlust – hus på leråker lockar inte lika många köpare som hus bland rapsfält. Han medger att han var lite bitter. ”Ledsen, lämnad och skuldsatt”. Anders trivs inte med ensamhet.
Stort hus på landet för hela familjen
Det blev bättre. Nytt förhållande, två döttrar och radhusliv i den spännande nya Malmöstadsdelen Västra hamnen. Sedan den relationen så småningom spruckit – och efter mellanspelet i den deprimerande dyra våningen – bor han i en lägenhet som praktiskt nog ligger ett stenkast från radhuset. Han har barnen varannan vecka, ett smidigt arrangemang.
Anders är numera tillsammans med skådespelerskan Frida Bergh. ”Min käraste”, som Anders så vackert kallar henne.
– Sambo låter ju osexigt, och flickvän – det är vi väl för gamla för?
Enda kruxet är att Frida bor i Stockholm, tillsammans med sina tre barn, vilket betyder att Anders är stammis på tåget; varannan vecka i Skåne och varannan i Stockholm.
Då kan man bli förvånad över att han köper ett hus också. I Västmanland, 20 mil från Stockholm och 58 från Malmö. Ordet ”herrgård” har flimrat förbi i media.
– Nej, det är en överdrift. Det är stort men ingen herrgård. Det ligger i Riddarhyttan och byggdes en gång för att hysa fyra gruvarbetarfamiljer så det är många rum, många kakelugnar. I Malmö har jag en trea, i Stockholm bor vi i stans minsta fyra, 56 kvadrat. Det funkar fint. Men ska vi ses alla på jul och sommarlov, vi och våra sammanlagt fem barn, som snart kanske skaffar partners också, och mina föräldrar ska hälsa på, då får vi inte plats.
Därav jättekåken. För Anders funkar det med ständiga miljöombyten; det havsnära Malmö, innerstadspulsen på Söder och naturen i Bergslagsskogarna. Lägg till att han turnerar och gör tv av att ligga på vägarna i Europa.
Ett jobb där han får leka
– Jag måste vara en av dem som förflyttar mig mest i Sverige. Ibland blir jag frustrerad – varför kan jag aldrig bara sitta på röven? – men det är något lockande med att åka runt också, konstaterar han.
Det får honom att känna sig levande. Det och att ha ett jobb där han får leka. Det började med spex och studentradio i Lund. Där sammanstrålade han med Måns Nilsson, en annan blivande mångsysslare i underhållning. De värvades snart till Sverige Radio.
– Jag hade tänkt bli nåt tryggt som läkare eller hälsovårdsinspektör men upptäckte att det gick att leva på att ha kul.
De gjorde bland annat radioprogrammet ”Så funkar det” och fortsatte till tv för att göra ”Anders & Måns” och ”Fråga Anders och Måns”. Det sistnämnda är numera titeln på deras populära podd.
LÄS ÄVEN: Fredde Granberg om sin comeback, cancern och sorgen efter dottern: ”Jag tänker på henne än idag”
De har genom åren svarat på tusentals halvknasiga lyssnarfrågor. Typ: Måste blinda plocka upp bajset efter sin ledarhund? (Svaret är nej.) De killgissar inte utan gör ordentlig research. En gång ringde de en polisstation vid ekvatorn för att ta reda på åt vilket håll vattnet roterar ner i avloppet på den breddgraden.
Samarbetet med Måns Nilsson
Anders och Måns har varit nära kompisar i 30 år men det har hänt att det tjorvat rejält i samarbetet.
– En av våra tre scenshower blev inte bra. Om man är så olika som vi är måste man ha gott om tid och det hade vi inte den gången. Han vill planera vad vi ska göra, jag vill bara köra och sedan se hur det blev. Jag tycker det är roligast när det svajar under fötterna och då blir han nervös. Det är inget fel på hans sätt att göra saker men om man är som jag blir man galen, säger Anders.
– Vi tog en rejäl paus från varandra efter det. Men sen fick vi en förfrågan om att göra radio igen, ”Så funkar det” i P1, och där är vi trygga, det kan vi. Då blev det roligt igen. Och vi har faktiskt bestämt oss för att göra en föreställning ihop igen så småningom. Att köra solo är jätteskönt men också jätteensamt.
Att ratta gamla bilar och djupdyka i nördiga ämnen är bara två av de intressen Anders haft glädjen att få ägna sig åt på arbetstid. Han gillar att segla – och deltog i seglingsprogrammet ”Över Atlanten” i Kanal 5. Han gillar att fiska – och var programledare för ”Fiska med Anders” i SVT. Han tycker om djur – och har programlett SVT:s ”Djursjukhuset”. Därtill fick han lära sig hinderhoppning i Barnkanalens ridprogram ”Stjärnhoppningen”.
– Jag älskar hästar. Tänk att få fem månader med egen hopptränare. Och att jag vann hela tävlingen!
Han har underhållit i ”Parlamentet”, tävlat i ”På Spåret” och spelat de klassiska töntfigurerna Stig-Helmer i musikalversionen av ”Sällskapsresan” och Vanheden i filmen ”Se upp för Jönssonligan”.
Ankan Johansson började få panikattacker
Det låter som en enda lång picknick men det har, såklart, inte bara varit lätt och roligt. Anders beskriver sig själv som ångestdriven. Tidvis har han pressat sig för hårt, inte kunnat säga nej, tänjt på deadlines, jobbat på nätterna, bälgat kaffe, haft det för splittrat och rörigt i sitt liv. En dag tvärnitade kroppen.
– Jag fick en panikattack och var övertygad om att jag skulle dö. Då var jag över 40. Trycket hade byggts upp under lång tid, jag hade sprungit i 110 i 25 år. När det var som värst kunde jag få ett par panikattacker i veckan.
– Numera händer det sällan. I terapi har jag tränat på att inte vara rädd för anfallen. Tänka: ”Nu känner jag att det är på väg, då är det så, allt annat får vänta ett tag men det går över”. Min rädsla har avtagit mer och mer.
När Anders Sommarpratade i radio 2023 ville han berätta om denna erfarenhet.
– Kanske kunde det stärka någon att höra att även den där killen, som jämt är så glad på tv, han mår inte alltid så bra han heller. Jag fick fin respons från lyssnare men det blev så stort i media. Ett tag var det det enda journalisterna frågade om.
I stället för en pusselbit i bilden av Anders blev det hela Anders och det kändes inte bra. Dessutom har han fått bättre styr på saker, passar tider, hinner betala räkningarna i tid, de parallella liven med två familjer flyter på och han är mer harmonisk än på länge.
– Jag mår bra och sover bättre. Jag har accepterat att jag är som jag är och då känns det lättare om det bli rörigt ibland. Jag är glad i livet, glad att det funkar med kärleken, med barnen. Det är så många delar av tillvaron jag är tacksam över.
Även med en del mörka stråk i själen (som de flesta) är han i grunden samma oefterhärmliga och hejdlöst positiva kille som alltid. Det afghanska talesättet gäller även honom själv, konstaterar han. Samma anka, ny sadel.
