• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Kulten kring Ledaren gör mig illa till mods

    "Förut kallades de kanske för chefer. Det var folk som bestämde på jobbet. Ledare är något märkvärdigare..."

    Fredrik Kullberg
    Fredrik Kullberg

    Bilderna på ett gäng finklädda och liksom blankpolerade människor i medelåldern flimrar förbi på lokal-tv-nyheterna. Jag uppfattar ordet "seminarium" och förstår att de tillhör det alldeles särskilda folkslag som det talas så mycket om: Ledarna.

    Förut kallades de kanske för chefer. Det var folk som bestämde på jobbet. Ledare är något märkvärdigare, som slår självaste entreprenören i rang och social status, utan att Ledaren för den skull nödvändigtvis innehar andra fackkunskaper än att, tja, leda.

    Överallt tornar Ledarna upp sig, som idoler i våra medier, sprängfyllda av självförtroende, nätverkande, twittrande, veritabla övermänniskor som tränar maraton eller crossfit på elitnivå samtidigt som de basar över organisationer med hundratals anställda, eller kanske bara tre. Nej, inte basar, det låter för hårt och gammaldags – "utövar ledarskap", ska det heta.
    I kulten kring Ledaren ingår ett prästerskap av coacher som tar upp till
    50 000 kronor per ledarskapsföreläsning, exklusive moms och resor. "Energi… motivation… förändringsprocess…" Besvärjelserna upprepas av små och stora Ledare likt en medeltida liturgi, som sprids i svårbegripliga styrdokument och fördunklar det allmänna språkbruket.

    Men låt oss inte luras: inbäddat i ledarskapsbabblet finns ett hårt, tvärsäkert budskap om att allt går att åstadkomma bara man är tillräckligt målinriktad (säg det till en cancerpatient), att resultatet går före allt och att ledaregenskaper är önskvärda även bland barn.
    Tidningen Chef tipsar om att julens tecknade filmer kan bli en "ledarskapsläxa" för barn i sjuårsåldern, kungen frontar en stiftelse för "ungt ledarskap" och på särskilda ledarskapsgymnasier förgiftas de bästa åren i unga människors liv av en extra dos konkurrens.

    Exakt vilka kvaliteter som efterfrågas bland ungdomarna i detta ledarskapsfixerade klimat sägs inte rakt ut. Men det är förstås de svaga, snälla, osäkra och drömska som sorteras bort i jakten på "unga talanger".
    Det råder ingen tvekan om att chefer behövs. Men kan vi låta bli att göra så stor affär av dem, snälla? Den överdrivna respekten för icke demokratiskt valda Ledare gör mig illa till mods, och tyder på något slags tomrum i ett allt mer fragmentiserat och tävlingsinriktat samhälle. En gnutta skepsis och ödmjukhet vore verkligen på sin plats.

    Att rynka på näsan åt folk som vill ta sig upp ska man akta sig för, men låt oss inse att evig strävan också är allt ledarskapsideologin har att komma med. Särskilt njutbart är det inte, och jag vet att minst en av Ledarna i det där tv-inslaget varit långtidssjukskriven för utbrändhet. Att lyssna på helt andra människor som omväxling skulle vi nog må bra av.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!