Snoffsigt namn ger högre status

Grattis till nya jobbet som KD-ledare, Ebba Busch-Thor! Ditt parti må vara litet och balansera farligt nära fyraprocentspärren. Men att döma av ny forskning har du redan från start en extra fördel i kampen om uppmärksamheten, väljarnas gunst och den yttersta makten: ditt ovanliga och aningen nobelt klingande efternamn.
I en stor kartläggning av den sociala rörligheten i Sverige och globalt, påvisar den brittisk-amerikanske
forskaren Gregory Clark en uppseendeväckande stark koppling mellan släktnamn, framgångar och status.
Medan Andersson, Johansson och Nilsson har märkligt svårt att göra sig gällande i de allra mest glansfulla och välavlönade kretsarna, är folk med snofsiga efternamn överrepresenterade i samhällets toppskikt.
Svenska Akademien, till exempel, har ur den stora reserv på långt över 1,5 miljoner bärare av landets tio vanligaste efternamn bara lyckats hitta en som är tillräckligt begåvad: författaren Anders Olsson, på stol nummer fyra. 
Andelen ledamöter med verkligt ovanliga familjenamn är däremot slående hög: Lotass, Lugn, Espmark, Alldén…

Svensk elit

I diagram och tabeller skildrar Gregory Clark hur ättlingarna till 1700-talets svenska elit är kraftigt överrepresenterade i Advokatsamfundet, hur chanserna att komma in på läkarlinjen ökar om din farfars far hette något i stil med Gyllenstierna eller Wegenius, och omvänt hur – son-namnen är underrepresenterade bland studenterna på våra universitet.
Sverige är visserligen långt mer jämlikt än många andra länder, medger han. Men trots årtionden av progressiv utjämningspolitik är hierarkierna påfallande statiska. Den generella levnadsstandarden har höjts mycket kraftigt, men den sociala rörligheten är i mångt och mycket lika trög som för 150 år sedan, hävdar han.
– Att detta inte är så uppmärksammat beror på att man sällan väger samman alla statusfaktorer – utbildning, yrke, förmögenhet – utan bara tittar på exempelvis inkomst när man ska mäta den sociala rörligheten, säger Gregory Clark som är professor vid University of California i USA och presenterar sina rön i boken The son also rises. 
Mest kontroversiellt och, enligt honom själv, oroväckande är slutsatserna om arvsmassans betydelse för status och framgångar.
Goda materiella grundförutsättningar, kvardröjande nepotism eller en särskild fixering vid utbildning räcker inte som förklaring till varför vissa släkter kunnat åtnjuta en så pass hög ställning i århundraden i sträck. Clark
pekar på en underliggande social och statusmässig begåvning, en slags x-faktor, som mer eller mindre tycks överföras med modersmjölken.
– Min senaste forskning ger stöd åt uppfattningen att generna är nyckeln, säger Gregory Clark.
– Vi har till exempel tittat på ett slumpmässigt urval familjer från 1800-talets England, med allt från ett till 18 barn. Eftersom familjernas storlek varierade så kraftigt, var det väldigt olika hur stora resurser föräldrarna kunde fördela per barn. Men skillnaderna gav inget som helst utslag på statusmarkörer som utbildning eller livslängd under den första generationen. Det påverkade visserligen barnens förmögenhet – ju större barnaskara, desto mindre pengar att ärva för varje barn – men bland barnbarnen försvinner även den effekten helt. Allt detta ligger i linje med uppfattningen att generna är den huvudsakliga bäraren av status, från
generation till generation.
Så vissa släkter är helt enkelt bättre än andra?
– Det finns belägg för att de rika och mäktiga inte bara haft tur med föräldrar och livsval, utan också är bärare av socialt fördelaktiga karaktärsdrag. Så på så sätt kan man väl säga att de är “bättre” än vi andra. Men det finns också belägg för att man inte behöver erbjuda den typen av människor överdrivna löner och ersättningar som motivation. Status är lika viktigt i Sverige, där framgång belönas måttligt, som i USA där ersättningarna kan vara måttlösa. Statusen i sig är en tillfredsställande belöning för framgångsrika människor. Jag ser alltså ingen anledning att ge dem dubbla belöningar.

Framtidsutsikter

Om framgång och status går i arv, vad återstår att göra för en förälder som vill ge bästa möjliga framtid för sitt barn?
– Rådet i min bok är mycket enkelt, men något oroväckande. Nyckelfaktorn är vem du gifter dig med. Barnets framtidsutsikter går att förutsäga inte bara via din partners sociala status, utan också via karaktärsdragen hos din partners syskon, fastrar, morbröder, kusiner och avlägsna förfäder. Bisarrt nog har jag kunnat bekräfta de traditionella föreställningarna om släktdragens vikt när det gäller att få till ett bra äktenskap – om det nu är barnens möjligheter till sociala framgångar som är huvudsaken, vill säga.
Daniel Waldenström, professor vid Uppsala universitet, är specialist på inkomströrlighet och förmögenhetsfördelning.
Håller du med om att generna har betydelse för vår plats på samhällsstegen?
– Det är en intressant hypotes, för vi vet att ärftligheten inom beteendemässiga begåvningar är ganska hög. Jag vill absolut inte utesluta ett samband, men det återstår nog en hel del forskning innan det här verkligen kan beläggas.