Bokmässan är Birgitta Stenberg och honung för mig. Hon gav mig knuffen att våga gå från tanke till handling. Inte till det vilda utsvävande partylivet som hon levt och skildrat så mycket. Inte heller till ett gränslöst könsöverskridande leverne.
Nej, till något så jordnära som att bli bidrottning.
Birgitta Stenberg har faktiskt skrivit en handbok i biodling. Den hade jag läst förstås när vi träffades. Och en massa annan bi-lektyr. Men att sedan i praktiken ge sig i kast med de där små ettriga, PMS-känsliga insekterna låg långt fram.
Tills jag smakade Birgitta Stenbergs hemmagjorda honungsvin. Det var i hennes lilla kök i huset på västkusten. Vi smuttade, hon berättade om författandet, livet, kärleken, drogerna. Och bina.
När hon hörde att jag länge närt en biodlardröm, gått kurs och grejer, fanns ingen återvändo: “Go for it!” Och det var just på bokmässan året efter som jag kunde ge Birgitta Stenberg en liten burk eget flytande guld som alla mina tiotusentals energiska bitjejer dragit in. Livslycka!
För först när man står där och ser den ljuvliga sötman ringla ur slungan, förstår man att denna föda åt gudar och drottningar, är så litterärt mytomspunnen. Det litterära blir till liv, livet blir litteratur. Som hos Birgitta Stenberg. Den sinnliga erfarenheten kan ingen litterär bokmässa i världen ge – bara livet självt.
Minns den orädda författaren i dokumentären Alla vilda där hon söker upp gamla kärlekar. Finns på svt.play till 28/9. Läs också gärna om mötet 2008 med Birgitta Stenberg här.
