Frida Hård var nygift med sitt livs kärlek Jimmi, hon trivdes på sitt jobb och var mamma till ettåriga Einar.
– Jag befann mig på en väldigt bra plats i livet och minns att jag under en cykeltur kände mig så oerhört lycklig, säger Frida när vi ses i hennes och nye maken Martin Carlssons personliga och varma hem.
Lyckan varade inte särskilt länge. Bara några dagar efter den där känslan under cykelturen vände livet tvärt för Frida. Jimmi skulle, som många gånger förr, åka med några kompisar till skärgården för att ta upp en båt. Det gjordes en dränering runt huset de befann sig i och Jimmi råkade ut för en oerhört tragisk olycka.
– På natten klev han genom en olåst dörr rakt ut i det utgrävda diket, landade med huvudet mot berggrunden och dog, säger Frida tårögt.
Frida hade försökt att ringa Jimmi flera gånger denna dag men inte fått svar. När två poliser senare stod hemma i deras dörröppning förstod Frida genast att något allvarligt hade hänt.
– Först stod de tysta och därefter sa de att min make hade omkommit i en olycka. Där och då stannade tiden och världen rörde sig i slowmotion. Hur skulle jag överleva den här tragedin? Hur skulle jag själv klara av att ta hand om vår lilla pojke? Jag minns att jag sprang in till lilla Einar som låg och sov. Yrvaket tittade han upp på mig och jag sa bara: Det kommer att bli bra. Jag sa det till honom men kanske framför allt till mig själv.
Medan Frida ringde till sina föräldrar och systrar lekte poliserna med Einar, gav honom mat och fanns där så länge Frida önskade.
– Jag kan inte föreställa mig hur svårt det måste vara att som polis leverera ett dödsbud men de gjorde det så värdigt och fint. De står för en brytpunkt mellan det fantastiska och helvetet och sedan deras besök har min respekt för polisyrket ökat, säger Frida.
Martin tar hennes hand. De sitter tätt intill varandra i soffan och lyssnar vördnadsfullt och intresserat på varandras historier trots att de hört dem så många gånger förut.
Martin Carlsson och Frida Hård
Ålder: 49 år samt 47 år.
Familj: Martin har Nelly 16 år och Ossian 12 år från tidigare förhållande och Frida har Einar 12 år.
Bor: Enskede Gård, Stockholm.
Gör: Martin är IT-chef och Frida jobbar med tv-tablån på TV3.
Förlorade sin hustru i cancer
Medan Frida förlorade sin livskamrat på ett chockartat sätt var Martins process mer utdragen. Han levde ett vanligt småbarnsliv med sin hustru Kristina när hon 2014 drabbades av livmoderhalscancer. Hon gick igenom både operation och cellgifter och blev till slut friskförklarad.
– Ett år senare, när vi trodde att faran var över, började Kristina att hosta. Till en början trodde vi att det var en förkylning eller lunginflammation och vi tänkte att det skulle ge med sig. Men under en resa till Rom blev hostan värre och vi bestämde att hon skulle göra en undersökning, säger Martin och berättar att tillvaron sedan blev nattsvart.
Kristinas cancer hade spridit sig och hon hade tumörer på flera ställen i kroppen. Hon försämrades snabbt och Martin menar att alla i deras omgivning förstod att nu handlade det plötsligt inte om hon skulle överleva utan om hur lång tid hon hade kvar.
– Jag var väldigt öppen med Nelly och Ossian om situationen. De förstod allvaret, men vi pratade aldrig om döden direkt med Kristina. Deras mamma var sjuk i två år, men även om hennes bortgång inte blev någon chock för oss kändes det plötsligt så definitivt. Och tomt.
Martins värld vändes upp och ner men han försökte vara stark för barnen.
– Jag var ju tvungen att stålsätta mig för dem och även om vi grät tillsammans så fick jag gråta på kvällarna när de hade lagt sig. Dagarna handlade om att sköta förskola, skola och vardag, säger Martin och Frida nickar. Hon håller med om att man liksom fick schemalägga gråten.
– Det var också så fint att alla runt omkring oss pausade sina liv för vår skull. Alla såg till att Einar fick mat, lek och kärlek, säger Frida.
Små stunder av lycka
Båda betonar hur viktigt det var att ha familj och vänner som fanns där för dem under sorgeprocessen. Till exempel flyttade Fridas pappa in hos henne och Einar det första halvåret. När Frida läste Alfonsböcker för sin son bytte hon ut alla ”pappa” till ”morfar”.
Och Martin berättar att Kristinas syster som bodde på samma gata som dem hjälpte till med en hel del praktiskt.
– Till en början kändes allt totalt nattsvart, det var omöjligt att hitta hopp, glädje eller lycka. Men med tiden kunde ett leende från Einar betyda allt, det var omöjligt att inte le tillbaka. Eller känslan av att ha hans lilla hand i sin. Små, små stunder av lycka var det som fick mig att överleva sorgen, säger Frida som också gick till olika psykologer, en präst och på traumabearbetning.
Frida tyckte att det kändes skönt att sätta ord på många av sina rädslor. Som ”Hur hon skulle lyckas känna sig tillräcklig för sin son?” eller ”Skulle de ha råd att bo kvar?”
– Men jag behövde också bearbeta min ilska kring hur olyckan egentligen kunde ske?
Det dröjde ungefär ett år efter Kristinas bortgång innan Martin började tänka att han kanske en dag skulle kunna träffa en ny kvinna i sitt liv.
– Jag förstod att livet måste gå vidare och efter ett tag började jag dejta lite smått på Tinder, säger Martin.
För Frida kändes det annorlunda.
– Jag var klar. Jag kunde aldrig tro att jag skulle kunna bli kär igen. Jimmi var ju min stora kärlek och jag kände mig tacksam över den tiden, även om den var alldeles för kort, att vi både hade hunnit gifta oss och få barn.
Det var Fridas vänner och syskon som efter några år tyckte att det var synd att Frida stängde den där dörren till lycka.
– Successivt bildades ett avstånd till den tid som varit. Jag började tänka på att det kanske skulle vara härligt att en dag träffa någon, och roligt även för Einar.
Frida gick in på Tinder och swipade till en början lite planlöst, men så dök plötsligt Martins ansikte upp och de matchade!
– Jag såg att han hade en liknande historia som jag och att han hade barn och jag tänkte på en gång att honom måste jag träffa.
En pirrig känsla
Frida kontaktade Martin och de bestämde att de skulle ses på en lunch. Båda kände på en gång att det kändes speciellt.
– Mitt första intryck av Martin var att han var snygg och så varm i sin personlighet. Våra samtal flöt på och vi pratade ganska snart om var vi stod livet, säger Frida.
– Frida var som ett sprudlande energipaket. Jag fastnade för hennes vackra ögon och leende. Hennes personlighet är som en explosion, en sådan där person som alla minns. Jag blev kär ganska direkt, säger Martin.
Frida säger att de ville gå varsamt fram, men berättar i nästa mening att Martin kysste henne redan på tredje dejten och då var det liksom kört. Hon beskriver den härliga pirriga känslan som infann sig och Martin menar att han kände likadant.
– Hjärtat kan ta in så mycket mer kärlek än jag trodde. Jag kunde inte ana att jag skulle känna denna starka kärlek igen. Tänk om Martin eller jag inte hade vågat öppna våra hjärtan igen, då hade vi missat det här, utbrister Frida.
Med sitt bagage inser de, att även om man tror att man aldrig kan känna lycka igen, är det viktigt att ta ett aktivt beslut i att försöka leva det liv man har fått. Martin och Frida är säkra på att Jimmi och Kristina skulle glädjas med dem.
– De fick inte leva men vi har fått chansen att leva lite till. Glädje och sorg kan dessutom samexistera. Vi lever våra liv där Jimmi och Kristina på sätt och vis fortfarande är närvarande i vår storfamilj. Till exempel har jag och Einar åkt upp till Jimmys föräldrar i Kittelfjäll varje år och varje årsdag sedan Jimmi gick bort har hans kompisar en middag dit jag och Einar alltid är inbjudna.
Barnen har kul ihop
Martin säger att han aldrig försökt bli pappa till Einar eller att Frida försökt att ta rollen som Nellys och Ossians mamma. Och den största oron när Martin och Frida hade blivit ett par var att deras barn inte skulle funka med varandra, men den oron visade sig vara helt obefogad.
– Vi skulle alla gå på bio tillsammans men det visade sig att jag hade köpt biljetter till fel film och vi fick därför gå ut ur biosalongen och sedan hitta den andra. På så vis blev stämningen på en gång ganska uppslupen och barnen hade kul ihop redan från början.
Frida och Martin hade från början tänkt att de kunde vara särbo men efter ett tag, när hon och Einar gjort några helgbesök hos Martin och hans barn, frågade barnen varför de inte alla kunde bo tillsammans.
– Därefter gick det fort, säger Martin.
De sålde sina respektive bostäder och flyttade för tre år sedan in i sitt nya hus. År 2022 gifte de sig och kärleken mellan Frida och Martin är påtaglig. Kärnan mellan dem tror Martin främst handlar om att de är så kära, men också att de är så trygga i sig själva. De vet att det endast är de själva som kan ta ansvar för sin egen lycka i livet och de är inte beroende av varandra.
– Efter en djup sorg lär man sig otroligt mycket om sig själv och sina känslor. Man vet hur skör en kärlek och relation kan vara och därför känner vi hur viktigt det är att vårda den, menar Martin.
Martin och Frida drömmer inte om en massa storslagna upplevelser, utan uppskattar vardagen som den är. Tillsammans spelar de tennis och åker skidor, de har fortsatt gå på dejter med varandra men annars handlar livet just nu mest om skola och barnens olika aktiviteter.
– Har man en gång förlorat en vardag, kan en vanlig vardag kännas väldigt bra. Det vi hittat i varandra och att vi lyckats skapa en storfamilj som fungerar så fint efter det vi alla gått igenom känns svindlande.
Står trygg i sin sorg
Vid sidan av sitt jobb på tv har Frida utbildat sig till samtalsterapeut. När hon förlorade Jimmi började hon googla på ”När går sorgen över?”
– Jag sökte desperat efter något som skulle ge mig hopp om att det inte alltid skulle göra så ont och att jag någon gång skulle få känna mig som vanligt igen.
Nu, tio år senare, förstår Frida att det finns lika många svar på den frågan som människor på jorden. Och att det viktiga kanske inte är att sorgen går över, utan att hitta ett sätt att stå trygg i sin sorg.
– För mig är det viktigt att låta sorgen få ta plats – att vi pratar om och lyfter fram denna oundvikliga del av livet.
Som samtalsterapeut möter Frida andra som mist någon eller går igenom en sorg av något slag. Hon föreläser och har startat sorgcirklar.
– Sådana här träffar får en att känna sig mindre ensam i sin sorg, även om man går igenom olika kriser finns det så många likheter rent känslomässigt. Att höra vad någon annan går igenom kan öppna dörrar till din egen sorg. Vi pratar till exempel om hur man kan bearbeta sina rädslor och om ens egenvärde, att gå från fru till änka eller från att vara mamma till att plötsligt inte vara det.
Till sommaren släpper Frida sin bok där hon dels berättar sin historia, men också som ett slags handbok till den som befinner sig i sorg.
– Den kan också ses som ett komplement eller grundmaterial till mina sorgcirklar.
En fördel med att träffa kärleken lite senare i livet är enligt Frida och Martin att man lärt känna sig själv lite mer.
– Man har hunnit bli ren och autentisk i relationen till sig själv och då är det extra härligt att träffa någon som älskar en precis som man är. Det blir så rent, öppet och transparent.