Det är en gråkall vinterdag när Hemmets Journal träffar Kerstin Carneroth i hennes husbil Vangelina på en ställplats längs en mindre väg strax utanför Ljungbyhed i Skåne.
Här sov hon i natt men hon förbereder sig för att köra vidare eftersom det förväntas hårt väder de kommande timmarna.
– Jag har sett på väderprognoserna att det ska bli storm och då vill jag inte stå på en plats där jag omges av höga träd, säger hon. Att bo på heltid i en husbil kräver mycket planering. Det gäller att följa hur vädret ska bli. Om det till exempel väntas mycket nederbörd vill jag stå med husbilen på asfalt så att jag inte riskerar att fastna.
Kerstin går tillsammans med fotografen runt sin husbil och kontrollerar att allt ser okej ut. Den gångna natten har det varit minusgrader och Kerstin har precis fått upp värmen inne i sin knappt tio kvadratmeter stora boyta.
Kerstin Carneroth
Ålder: 53 år.
Familj: Särbon Peter.
Bor: I husbilen Vangelina.
Gör: Administratör.
– Vissa morgnar på vintern är det, efter nattsänkningen av temperaturen, bara tolv grader inne i husbilen när jag vaknar. Men man får klä sig därefter och tack och lov går det ganska snabbt att få upp värmen.
Några meter bort står en annan husbil parkerad och Kerstin vet mycket väl vem som bor i den.
– Det är min särbo Peter, säger hon med ett leende. Vi träffades på en husbilsträff för några år sedan och har följts åt sedan dess. Man kan säga att vi är särbor på hjul.
Just den här dagen när vi kommer på besök är han på en promenad i skogen. Han är mycket naturintresserad och en av hans favoritsysselsättningar är flugfiske.
– Han har fått mig också naturintresserad. Jag ser numera det vackra i naturen och kan känna lyxen av att kunna få sätta sig i skogen, göra upp en eld och koka kaffe. Det är en ynnest att kunna göra det.
Bott i husbil i tre år
Det är nu drygt tre år sedan Kerstin lämnade det trygga villalivet i Stockholmsförorten Örby för att istället välja nomadlivet i en husbil.
Allt började med att hon och hennes dåvarande sambo tillbringade några nätter i en husvagn.
– Husvagnslivet, eller vanlife som det också kallas, var helt okänt för mig tidigare. Men jag föll pladask. Jag tyckte det var jättemysigt. Ungefär som när man var liten och byggde en koja av några stolar och en filt, berättar Kerstin.
LÄS ÄVEN: Elisabeth sålde allt och flyttade in i en husvagn: ”Det var så skönt att bli av med onödiga prylar”
Det ledde till att Kerstin och sambon köpte en egen husvagn som de campade med på stora campingplatser i trakterna runt Stockholm.
– Jag tyckte det var underbart. Jag ville aldrig åka hem till villan igen.
Vanlife Sverige
Hon var dock inte helt ovan vid att leva på minimala utrymmen. När hon var liten tältade hon en del med sin pappa och genom åren har hon åkt mycket motorbåt.
– Utrymmet i en motorbåt är jämförbart med det i en husbil. Och egentligen behöver man inte mer. Vad ska man med en massa prylar till?
Den första husvagnen beskriver Kerstin som en tråkig gammal historia från 1995 som hon gjorde sitt bästa för att piffa upp med egensydda gardiner. Men hon kände att hon ville ha något mer.
– Jag googlade mycket och på Youtube hittade jag kanaler i USA som handlade om vanlife och om ombyggda skåpbilar. Det var som om en helt ny värld öppnade sig för mig. Det var också då jag upptäckte sammanslutningen Vanlife Sverige.
Stort intresse för husbilar
Kerstin kände starkt att hon ville ha en egen ombyggd skåpbil och 2019 slog hon till och köpte sig en Volkswagen Transporter. Samma år åkte hon på sin första träff med Vanlife Sverige på Ingarö.
– Jag var livrädd för att jag inte skulle passa in men jag har aldrig blivit så hjärtligt välkomnad. Det var en fantastisk helg och jag fick drömmar och tankar om en större och mer bekväm husbil.
Hon sökte efter lämpliga objekt och våren 2020 hittade hon sin drömbil – en sex meter lång och 2,3 meter bred Dethleff med fullt utrustat gasolkök och toalett.
– Jag köpte den i precis rätt tid och fick den för 125 000 kronor. I samband med pandemin exploderade intresset för husbilar och priserna har skjutit i höjden.
– Min Vangelina, som jag kallar den, är i prima skicka. Det fina i kråksången är att hon klassas som veteranbil om två år och då slipper jag betala skatt för henne.
Samtidigt som hon köpte sin husbil kände Kerstin att hon behövde en förändring i sitt liv. Hon trivdes inte med sitt liv i villaförorten och hennes samboförhållande var på väg att rinna ut i sanden.
– Det hade legat och grott i mig en längre tid. Efter campinglivet på helgerna ville jag inte tillbaka till ekorrhjulet med arbete fem dagar i veckan.
Fri och oberoende i husbil
Tillsammans med en väninna, som hon träffat genom Vanlife Sverige, bestämde hon sig för att ge sig av söderut under den kommande vintern.
– Vi gav oss iväg i oktober och meningen var att vi skulle köra ner till Spanien och stanna där till våren.
Väninnan ångrade sig efter fem veckor och körde tillbaka hem till Sverige med sin husbil. Kerstin däremot älskade livet på kontinenten och fortsatte på egen hand. Under tiden bestämde sig hon och hennes sambo för att gå skilda vägar.
– Jag kom tillbaka i mitten av april och det var då jag kände att jag inte ville bo i en lägenhet och ha en massa fasta utgifter. Jag bestämde mig för att fortsätta bo i min husbil.
Efter den första vintern i Spanien har Kerstin dock föredragit att stanna i Sverige. Hon parkerar där det går att stå tryggt, till exempel vid naturreservat, badplatser eller andra parkeringar.
– Jag har skrivit upp alla platser jag stannat på i en kalender. Vintertid är jag gärna i Skåne eftersom det är lite mildare där. Annars åker jag runt i hela landet och drömmen är att köra Vildmarksvägen mellan Lappland och Jämtland.
Kerstin saknar inget från sitt tidigare liv i villaförorten. Hon känner sig friare och mer oberoende i sin husbil.
– Jag lever väldigt billigt. Mina fasta utgifter ligger inte på mer än 3 500 kronor i månaden, inklusive bilförsäkring och fordonsskatt, plus kostnader för mat och bränsle. Man anpassar sig. Jag har genom åren blivit alltmer fascinerad av minimalismen.
Kerstins råd till husbilscampare
- Planera, planera och planera. Jag lägger ner åtskilliga timmar på att söka information om lämpliga platser där hon kan stanna över natten.
- Följ väderprognoserna och anpassa resan därefter. Om det blåser mycket är det inte lämpligt att stanna under höga träd och om det kommer mycket nederbörd är det bra att parkera på asfalt.
- Skaffa bra litiumbatterier som håller laddningen mycket bättre. De är dyra, men det är det värt. I början var jag dumsnål och använde traditionella blybatterier.
- Sänk värmen på nätterna. Det sparar på gasolen.
- Följ regler och bestämmelser. Stanna inte längre på en plats med husbilen än tillåtet och skräpa inte ner i naturen.