Björn Skifs om livskrisen efter bråket: “Jag blev så innerligt trött på allt”

Krisen för tio år sedan fick nästan Björn Skifs att ge upp. Men tack vare familjen och en vän fortsatte Sveriges kanske mest folkkära artist att underhålla sin publik. I höst står han på scen i Malmö med sin show En värld av Skifs.

Annons

Man kan tro att Björn Skifs redan har bockat av allt i sin karriär.

Ja, att han till och med har slutit den efter alla år i showbusiness sedan han första gången stod på scen på 50-talet i barndomens Vansbro.

Björn Skifs

Ålder: 76 år.
Familj: Hustrun Pernilla och sönerna Jonathan, 31, och Oliver, 34.
Bor: I Ösmo, utanför Nynäshamn.
Aktuell: Med showen En värld av Skifs, som i höst spelas på Amiralen i Malmö (premiär 5 oktober) och nästa år på Rondo i Göteborg (premiär 1 februari).

Inte minst efter stridigheterna med Loa Falkman och Måns Zelmerlöw i samband med uppsättningen av Spök på Cirkus 2013. Den som sög energin ur honom med sådan kraft att han helt ville sluta.

Vänskapen med Loa Falkman gick inte att reparera

Det är tio år sedan och Björn Skifs är fortfarande tagen när saken berörs.

– Jag blev så innerligt trött på allt som inte hade med familj och vänner att göra, säger han. Ändå tog Pernilla ännu hårdare vid sig än jag. Det var synd, det som hände.

En kort resumé: Kort före premiären av Spök (en uppdaterad version av originalet från 1981) uppstod en konflikt med i huvudsak huvudrollsinnehavarna Loa Falkman och Måns Zelmerlöw, som var missnöjda med Pernilla Skifs som regissör. Kravet var att hon skulle bort.

En oreparerbar spricka uppstod, vänskapen mellan Björn Skifs och Loa Falkman kraschade och musikalen blev en flopp. Björn Skifs gick in i ett kreativt mörker.

Men en god vän fick honom att gå vidare.

– Han sa: ”Jag ser att du inte mår bra. Jag vet vad du ska göra. Ut och gigga. Sätt ihop en show, en vanlig show.” Det blev en sommarturné med kort varsel och det vände. Jag började tänka på något annat och kände glädje.

Pernilla och Björn har varit gifta sedan 1988. Foto: TT

Björn Skifs om olika samarbeten

2017 kom den omfattande cd-boxen Every bit of my life 1967–2017 – ett initiativ indirekt kommet från Björn Skifs hustru Pernilla när hon upptäckte att hennes man saknade en komplett samling av sin egen musik.

Boxad och klar gav det i sin tur den riksomfattande arenaturnén och publiksuccén Bitar ur mitt liv 2018. När Mitt liv som scengångare sedan gavs ut 2020 så hade Björn Skifs väl summerat sitt karriär med emfas.

Men varför stanna där? Till julen 2021 kom albumet It’s Christmas. Hör och häpna, det är hans första julalbum, även om en och annan julsång spelats in under karriären. Skivan är producerad av Peter Kvint, som tillsammans med Sharon Vaughn också skrivit de elva stämningsfulla och starka låtarna.

När Hemmets Journals utsände säger sig ha hört om ett fortsatt samarbete med Peter Kvint ler Björn Skifs ett Mona Lisa-leende och skakar på huvudet.

– Nej, det är ingenting jag kan berätta.

Sanningen avslöjas en månad efter att intervjun gjorts. Då kommer Sommarvisa, en stillsam ballad signerad just Peter Kvint och Axel Jansson. Så, jo, samarbetet med den begåvade låtskrivaren och producenten har fortsatt.

Men han avslöjar att det finns idéer om fler samarbeten med Jörgen Elofsson, den internationellt framgångsrike låtskrivaren som bland annat gjorde When you tell the world you’re mine som Agnes Carlsson och Björn Skifs sjöng vid kronprinsessan Victorias och prins Daniels bröllop 2010.

– Ja, vi har pratat om en fortsättning, säger han utan att berätta om när, var och hur.

Däremot är det inte aktuellt med fortsatt skrivande med producenten och arrangören Bengt Palmers, som han var som ler och långhalm med under de framgångsrika 70-, 80- och 90-talen.

– Vi har försökt igen men har varit ifrån varandra för mycket.

Björn med sönerna Oliver (till vänster) och Jonathan (till höger) på en bild från 2004. Foto: TT

En glad ryggsäck

Men en sak är klar: 76-årige Björn Skifs slår inte av på takten och vill fortfarande underhålla. Hösten 2022 hade showen En värld av Skifs premiär på Hamburger Börs
i Stockholm.

– Det var Hamburger Börs som kom till oss och undrade om vi ville hålla en show där. De hade renoverat och tyckte att det var lämpligt med mig på scen eftersom
jag uppträtt där tidigare, säger han.

Med hustrun Pernilla Skifs som regissör och koreograf skred han till verket med entusiasm. Det var ju ett sätt att komma ur pandemidvalan och sorgen över att inte ha kunnat stå på scen under den perioden. Ivern infann sig snart och han trivs att jobba med sin hustru.

– Vi tänker lagom olika. Hon är mer av en perfektionist än vad jag är. Jag är mer av ”happy-go-lucky”, vilket kan irritera henne ibland, säger han och ler spjuveraktigt.

Kommer inte undan Hooked on a feeling

Men hur skulle han välja mellan det digra material som han samlat på sig med musik från allt från visa till rivig rock och soul?

Han minns tillbaka till en konsert med favoriten Ray Charles någon gång i Stockholm på 70-talet, som gav intryck.

– Det var på Konserthuset och jag hade sett fram emot spelningen. Ray Charles är ju som en gud för mig. Men så spelade han inte Georgia on my mind och jag blev så besviken, förklarar Björn Skifs som drog lärdom av det.

– Jag har ju vissa nummer som jag inte kommer undan, som jag måste göra. Hitlåtarna ska vara en glad ryggsäck att bära. Kanske har Hooked on a feeling inte åldrats med värdighet. Den är ju vad den är och den ska jag förstås spela. Men jag vill också bjuda på någonting nytt, som överraskning till publiken. Det är också viktigt för mig. Någon hitparad vill jag inte göra, säger han.

Ett framgångsrecept, uppenbarligen.

– Ja, det gick ju rätt bra i Stockholm. Vi skulle ha spelat några veckor förra hösten, men det blev fram till jul och också i våras, förklarar han som i maj gjorde sin sista föreställning av En värld av Skifs på Hamburger Börs.

I höstas gjorde Björn succé på Hamburger Börs med sin nya show En värld av Skifs. Nu går den premiär i Malmö och sedan går den vidare till Göteborg. Foto: TT

Gör En värld av Skifs i Malmö

Den 5 oktober har han Malmö-premiär på En värld av Skifs på Amiralen och kommer att spela där hela hösten. Björn Skifs ser fram emot att få möta en ny publik tillsammans med sitt tiomannaband med Hans Gardemar som kapellmästare och arrangör.

– Ja, det ska bli kul att få spela på sydliga breddgrader också.

Han lockas även av att få känna på det ambulerande liv som det nu blir med tre föreställningar i veckan och boende på hotell.

– Det är märkligt, men det suger i turnétarmen, erkänner han.

Den 1 februari nästa år är det dags för Rondo i Göteborg, där han tar över efter Mamma mia! The party! – något som har sin poäng. När Benny Andersson försökte få in Björn Skifs i Stikkan Andersons stall i början av solokarriären i det inledande 70-talet blev det bom stopp.

– Men där en dörr stängdes öppnades andra, säger Björn med ett skratt.

Han klarade ju sin solokarriär med glans ändå och hamnade till och med på toppen av den amerikanska Billboardlistan innan Abba gjorde det.

– Jo, så var det ju. Men tack och lov har ju jag med min show ett helt annat koncept än vad Mamma mia! The party! har.

Björn Skifs är fylld av tillförsikt inför Malmö- och Göteborgssejourerna och kanske får malmöiterna och göteborgarna delvis se en annorlunda show.

– Vi kommer inte ändra så mycket. Kanske något i pratorna eller att vi byter ut någon låt, lovar han halvt om halvt.

Startade Badrock 1986

Björn Skifs har varit rikskänd sedan ungdomstiden med bandet Slam Creepers. Hans soulfyllda röst värmer och berör. Men hur orkar han nu, på ålderns höst, att upprätthålla den kvalitet i sjungandet som han gör?

– Jag ska inte säga att jag har någon speciell teknik när rösten legat i träda. Jag gurglar och harklar mig lite och börjar sjunga inför repetitionerna när vi ska spela. Så några särskilda trick har jag inte, förklarar han.

– Jag höll ju upp ett tag på 80-talet och gjorde inga plattor på 12–13 år. Men så startade vi Badrock 1986, som vi höll på med några år. Det var bara att börja. Även om jag alltid tyckt att det varit roligt att sjunga så tycker jag inte om min röst. Har aldrig gjort. Men min röst passade i Slam Creepers.

Vansbro-bandet slog igenom under den stora popbandsvågen i mitten av 60-talet. Men medan många sneglade åt The Beatles var inte det nödvändigtvis Björn Skifs målbild.

– När jag som liten fick höra Little Richard på Radio Luxembourg var jag snabb på att beställa plattorna, minns han, som har sina förebilder i den amerikanska rock’n’roll-stjärnan och Ray Charles.

– Jag lockades dessutom mer av Steve Winwood än av Paul McCartney, säger han om The Spencer Davis Groups sångare, som är ett år yngre än Björn Skifs och som även han trakterade Hammondorgel och sjöng.

Musikerna som deltar i Badrocksturnén sommaren 1988 poserar nere vid havet. Stående fråm vänster: Mike Watson, Björn Skifs, Louise Hoffsten, Anne-Lie Rydé och Tommy Nilsson. Sittande: Marie Fredriksson och Mats Ronander. Foto: TT

Hustrun Pernilla är Björns bästa vän

Tillsammans med hustrun Pernilla bildar Björn Skifs ett starkt, kreativt team.

– Pernilla är inte bara min älskade hustru, min älskarinna och arbetspartner – hon är också min bästa vän.

Pernilla och han har varit ett par i över 36 år, är varandra trogna trots åldersskillnaden på 18 år och är som ler och långhalm på och vid sidan av scenen. Tricket?

– Vi har inga trick. Men jag tror att vi har gjort rätt och inte så mycket fel. Dessutom låter vi varandra prata till punkt. Vi lyssnar färdigt på varandra, helt enkelt. Sedan har vi samma humor. Det är ett tungt vägande skäl, tror jag faktiskt.

Men trots att paret Skifs jobbar tätt tillsammans så har det inte alltid varit så.

Det var nämligen först vid millennieskiftet som det gemensamma arbetspusslet lades tillsammans.

Björn Skifs tyr sig till sin familj. Så har det varit sedan barnsben. Så är det nu. Han är helt enkelt familjekär, bryr sig om dem som står honom närmast.

– Det finns en trygghet i det som jag vet att inte alla är bortskämda med.

Så sönerna får sin beskärda del. Som 34-årige Oliver.

– Han håller på med konst men spelar också trummor i ett band. Så vi, Pernilla och jag, är roadies och humpare och får bära trummor när det är spelningar. Det är ett härligt sätt att umgås. Jonathan, som är tre år yngre, är kreativ på sitt sätt och jobbar med 3D-animationer. Jag begriper inte ett skvatt, säger han och ler i en kombination av stolthet och lycka.

Annons
Scroll to Top