För två år sedan fick Lise-Lott Hylén diagnosen efter att en läkare på hennes jobb påpekat att han inte riktig kände igen henne. Han tyckte att hon glömde bort saker och var ofokuserad. Lise-Lott sökte hjälp och ganska snabbt fick hon diagnosen Alzheimers som först slog undan fötterna på henne totalt. Hon såg framför sig hur hon skulle tappa minnet, bli förvirrad och inte kunna ta hand om sig själv.
– Att få diagnosen var fruktansvärt. Jag åkte till läkaren och förstod inte alls att det var så illa. Jag tog tåget dit och åkte ensam. När hon berättat att det var Alzheimer bröt jag ihop och grät och var jätteledsen. En sköterska fick följa mig ut och jag tog tåget hem igen, säger Lise-Lott.
Den första tiden efter diagnosen minns hon inte så mycket av, mer än att hon ville vänta att berätta för sina döttrar tills de kom hem till Sverige, eftersom de var utomlands när Lise-Lott fick diagnosen.
– De blev jätteledsna och chockade förstås. Det var ingen som trodde att det var det jag hade. Att jag börjat glömma lite och var okoncentrerad trodde jag berodde på att jag hade mycket på jobbet och var stressad, inte något annat, säger Lise-Lott.
Fortsatte vara aktiv
När den första chocken hade lagt sig och Lise-Lott insåg att hon skulle få både mediciner och hjälp så fortsatte hon med sitt aktiva liv. Hon kunde successivt trappa ner på jobbet som kurator vid landstinget där hon jobbat i trettiofem år.
– Det var väldigt bra, jag hade tyckt att det känts konstigt att sluta direkt, säger hon.
Hon tycker om att dansa och går gärna på konserter. Härom veckan var det Lasse-Stefans orkester som hon var och lyssnade på. Att resa tycker hon också om och hon har ingen tanke på att sluta med det. Nästa resa går tillsammans med yngsta dottern och det var också hon som föreslog att mamma skulle börja löpträna. Lise-Lott tyckte att det var en bra idé.
– Jag hade läst boken Hjärnstark av Anders Hansén om hur hjärnan påverkades av träning så jag tänkte att det kunde vara bra, också för mig, berättar hon.
Lise-Lott, som aldrig löptränat förut, började lite långsamt. Hon hade tränat gympa och dansade gärna men just att ge sig ut och springa var nytt.
– Jag började med en halvtimme och det gick bra. Idag springer jag ungefär en timme tre gånger i veckan och jag mår väldigt bra av det, säger Lise-Lott.
Påverkar hjärnan positivt
I flera studier har det kommit fram att träning påverkar hjärnan positivt och det handlar inte om att bli någon elitlöpare. Nej, det räcker att man som Lise-Lott springer eller motionerar på något sätt några gånger i veckan.
Ännu märker hon inte av sin Alzheimer så mycket. Hon kör fortfarande bil och vid senaste minnesmätningen, ett år efter diagnosen, hade inte hennes minne försämrats alls. Dels är det bromsmedicinen och dels tror Lise-Lott att träningen hjälper hjärnan lite på traven.
– Sjukdomen märks mest när jag blir stressad, då orkar jag inte riktigt med. Om det är för mycket liv omkring mig så blir jag trött i huvudet. Då kan jag be folk att vara tysta så jag får vila lite, säger hon.
På våren och sommaren springer hon i naturen, under den mörka tiden är det löpband som gäller. Men hon springer året om.
– Jag är uppvuxen i ett hus i skogen och jag tycker mycket om naturen. När jag springer så njuter jag av grönska och fåglarna som kvittrar. Snart är det sommar och då kan jag avsluta löpturen med ett bad i havet. Jag bor alldeles nära, säger hon.
Pigg och glad
Och inte nog med att det ger henne naturupplevelser och frisk luft, hon tycker själv att det påverkar både kropp och knopp.
– Jag blir pigg och glad och jag mår bättre. Jag tänker inte så mycket på min sjukdom utan njuter av att jag får vara ledig och göra vad jag vill, säger hon.
Idag bor Lise-Lott i en villa vid havet i Stärnö, men hon är i full färd med att renovera klart huset och sälja det för att flytta till en lägenhet inne i staden. Hennes liv går ut på att skapa minnen ihop med döttrarna och få mycket tid tillsammans. Senaste året har hon varit i både Budapest och Kanada med dem. Snart åker hon med yngsta dottern Hanna till Grekland. I telefonen och på sitt Instagramkonto lägger hon upp bilder och minnen för nära och kära.
– Man vet aldrig vad som händer i framtiden, man kan bli överkörd imorgon. Jag lever nu, säger Lise-Lott och ler.
