Vi hade redan separerat när mitt ex föreslog att vi skulle ha ett till barn

När jag berättade för mina föräldrar att jag är gravid igen och att vår dotter Evelina ska få ett syskon, och att det är Tobias som är pappan till barnet, blev det starka reaktioner. Pappa skakade uppgivet på huvudet och sa rakt ut att detta var en dålig idé.

– Ska ni satsa på en gemensam framtid nu då? frågade han.

Jag svarade, som det är, att vi har inga planer på det. Mamma frågade mig om jag är vid mina sinnens fulla bruk, och om detta var planerat. Jag gick därifrån med tårar i ögonen. Gravidhormonerna rusade och jag var känslosam.

Men jag vet att Tobias och jag gör det som är mest rätt för oss. Och för vår dotter, Evelina.

Relationer

Läs även: Mina föräldrar borde aldrig ha haft barn

Tobias och jag blev ett par på gymnasiet och var tillsammans i åtta år. Innan vi bröt med varandra hann vi flytta ihop och bli föräldrar till Evelina. Under tiden vi var tillsammans utvecklades vi åt olika håll, även om vi båda hade familjen i fokus.

Tobias var både omtänksam och snäll mot mig medan jag var gravid. Och han älskade sin dotter från första stund, men förhållandet mellan oss två var ändå inte bra. 

Vi bråkade inte så mycket, men vi hade tråkigt och vi irriterade oss ofta på varandra när det gällde praktiska göromål i huset. Vi kom överens om att gå isär.

Känslorna hade bleknat. Vi hade valt varandra som alldeles för unga, vi behövde få lite annan livserfarenhet på varsin kant. 

Det som däremot aldrig har varit ett problem mellan oss, är Evelina. På det området har Tobias alltid ställt upp. 

Han pratar med henne, han lyssnar på henne och han lär henne saker. Han tar med henne ut i skogen för att göra upp eld, han snickrar docksäng till henne och låter henne gå före allt annat.

Ser fram emot barnet

Under de tre åren vi har bott var för sig, har vi aldrig haft bråk kring Evelina. Vi har båda haft några förhållanden efter uppbrottet, men det har inte fungerat för någon av oss. Och vi inser att det har mycket med Evelina att göra. 

Två av mina pojkvänner ville inte ha med Evelina att göra när vi var tillsammans, de såg henne som ett störande moment. 

Tobias flickvänner har varit avundsjuka. Både på Evelina för att hon kommer i första hand, och på mig för att Tobias och jag fortfarande är goda vänner. Vi kan till exempel gärna äta middag tillsammans med Evelina om det passar.

Som föräldrar vill vi att hon ska se att vi kan umgås, även om vi inte är ett par och bor ihop. 

Tobias och jag har pratat mycket om att det är tråkigt om Evelina förblir ensambarn. 

Vi har två syskon var och vet att det både är sunt och tryggt med syskon. Och vi ser ju att Evelina är på väg att bli en bortskämd, liten fröken som hade mått bra av att ha en liten bror eller en syster.

Relationer

Läs även: Mina svärföräldrar invaderade vårt hem – till slut fick jag nog

Det var Tobias som föreslog att han och jag borde få ett barn tillsammans. Så att Evelina kunde få ett syskon hon delade båda sina föräldrar med. 

Han ville inte ha ett barn här och ett barn där, med flera mödrar att förhålla sig till, sa han. Och jag kände att jag höll med honom.

Ingen av oss vet något om framtiden eller om vi överhuvudtaget möter en människa vi vill satsa på. Det som gör det hela svårare än vi hade föreställt oss, är alla de negativa reaktionerna vi har fått.

Enastående pappa

Jag berättade det för mina väninnor först, och de himlade med ögonen och tyckte detta var en dålig idé. De kan inte begripa att jag vill ha barn med en man jag inte vill leva tillsammans med. Och nu reagerade alltså mina föräldrar på samma sätt.

Tobias föräldrar är heller inte förtjusta i detta medan Tobias och jag vet att det är detta vi önskar. Vi vill att Evelina ska få ett syskon, och vi ser till att hon får det.

Jag hade aldrig gjort detta om inte Tobias hade varit den enastående pappa han är. 

Förutom att vara där för Evelina, ställer han upp för mig också. Han kan montera möbler, byta däck på min bil och bidra med sådana småsaker som gör vardagen lättare för mig. 

Relationer

Läs även: Vi har varit tillsammans i ett år, men jag älskar honom inte

Vi har ju en slags kärlek oss emellan också, som Evelinas föräldrar. Vi ser inte de problem som alla runt omkring oss ser. Nu är jag ju gravid, och jag får bara hoppas att alla runt omkring oss ändrar åsikt den dagen bebisen kommer till världen.

För jag ångrar inte detta. Jag ser mycket fram emot att bli tvåbarnsmamma och är glad över att mina barn kommer att ha samma pappa. 

Namnen i texten har ändrats för att säkerställa skribentens anonymitet.

Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.