Therese Alshammar om livet efter elitkarriären: ”Jag vill vara en frisk, glad och närvarande mamma”

Det är en mörk, grådimmig fredagseftermiddag när jag kliver in i trappuppgången och nästan genast stöter ihop med Therese Alshammar. Hon är på språng, ska bara snabbt runda hörnet till barnens skola för att hämta upp sin yngsta son som just slutat för dagen.

– Gå in så länge, säger hon och öppnar dörren till familjens lägenhet samtidigt som hon försäkrar mig om att hon strax är tillbaka.

Lägenheten visar sig vara smakfullt och omsorgsfullt inredd – modern, harmonisk och genomtänkt in i minsta detalj. Trots att min nyfikenhet får mig att vilja gå husesyn, har Therese visat mig sin tillit och jag sätter mig därför stilla vid det runda köksbordet och väntar.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: OS-medaljören Sara Hector kämpar för sin ALS-sjuka mamma: ”Hon är en otrolig inspiration för mig”

Det dröjer bara några minuter innan ytterdörren slås upp och mor och son kliver in.

– Vill du ha kaffe? Jag har en maskin som gör riktigt gott, säger Therese och jag tackar inte nej.

Snart sitter vi mittemot varandra och samtalet flyter på med en lätthet som om vi varit väninnor i flera år. Hon är öppen, varm och inkännande.

Viktigt med vattenvana

Therese föreläser och mode­rerar diskussioner för både ­företag, idrottsföreningar och ungdomar runt om i landet.

– Oftast pratar jag om motivation och långsiktig prestation, men också om hållbarhet. För att kunna prestera måste man må bra och då är det viktigt att hantera stress och återhämtning på rätt sätt. Jag brukar dela med mig av vad som fungerat, och inte fungerat, för mig, i hopp om att det ska inspirera andra, ­säger Therese.

Föreläsningarna är ett av de områden som fyller hennes arbetsdagar. Ett annat är simningen. Therese håller sim­undervisning för barn i skolor och beskriver det som en demokratisk rättighet att alla barn får vattenvana tidigt.

– De som kommer till mig går i förskoleklass och det är en idealisk ålder för att lära sig simma. De får gå till simhallen, öva på att stå i led, byta om, lyssna på instruktörer och lära sig om vattensäkerhet. Jag har gjort det här i nio år och ser hur redo de är motoriskt, säger hon och berättar att hon nu arbetar med sin tredje barnbok om Aysa som lär sig simma.

Att ge barn trygghet i vatten är något Therese brinner starkt för och hennes böcker genomsyras av just den passionen. De innehåller konkreta och lättillgängliga tips för både barn och föräldrar som vill upptäcka vatten på ett ­säkert sätt.

Hennes engagemang i simkunnighet har även personliga rötter.

– När min mormor var i 20-årsåldern var hon nära att drunkna. Hon och hennes ­syster gick för långt ut och mormor kom under vattnet utan att kunna ta sig upp. Det blev ett livslångt trauma, och hon lärde sig aldrig simma.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Truls Möregårdh är Gud i Kina: ”Det känns lite svårt att leva upp till, men jag gör mitt bästa”

Therese Alshammar i Mästarnas mästare

Det har snart gått tio år sedan Therese avslutade sin elit­karriär, men arbetsdisciplinen från den tiden sitter fortfarande i.

– Jag tycker om att arbeta hårt och ser det som naturligt att man behöver anstränga sig för att komma någonstans, ­säger hon.

Nu är hon aktuell som en av deltagarna i Mästarnas mästare. Senast hon med­verkade, 2021, spelades programmet in i Båstad under pandemin. Då tävlade hon ­individuellt. Nytt för årets ­säsong är att deltagarna tävlar i par och Therese har parats ihop med sin simmarkollega Lars Frölander. Therese säger att Lars kanske är lite av hennes motsats: eftertänksam, taktisk och beräknande.

– Och så är han rolig. Vi har känt varandra i evigheter. Att få tävla tillsammans med Lars var en av de viktigaste anledningarna till att jag tackade ja igen, säger hon och berättar att den här typen av ”hittepå-grenar” är betydligt svårare att förbereda sig för än exempelvis simning eller alpina grenar.

Det skedde inga större incidenter under inspelningen förutom att Therese stukade en tumme.

– Det inträffade när vi skulle hålla på och rulla de här ­stora tunga bollarna upp och ner. Det var när jag skulle hålla emot bollen när den rullade nedför som den i väldig fart kom och tummen blev helt krökt, säger Therese.

Längtade länge efter barn

Att vara borta från barnen är något av det svåraste Therese vet.

– Jag fick vänta länge innan jag fick barn och hade längtat väldigt mycket. Tiden man får med dem är så kort och en dag är den över. Det är bara under en begränsad period i livet man kan vara så här mycket med sina barn och då vill jag vara borta från dem så lite som möjligt. Den här gången fick jag räkna med tre veckors frånvaro – men jag kan ju inte avslöja hur länge det faktiskt blev, säger hon med ett leende.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Kampsporten hjälpte Erik, 24, genom cancerbehandlingen: ”Mina läkare hade aldrig haft en så aktiv patient”

Som mamma säger Therese att hon strävar efter att ge sina två söner så bra förutsättningar som möjligt i livet.

– Jag vill att de ska känna sig modiga och kapabla, vara trygga i sig själva, tro att de kan bidra och att de får känna sig som en del av ett större sammanhang. Men också ge dem färdigheter så att de blir socialt kompetenta och redo för livet. Utmaningar kommer alltid att uppstå, men det är hur man tacklar dem som är viktigt.

Tycker inte om att stå i centrum

En central del i Therese och Johans föräldraskap är tydliga mål.

– Det är något jag tagit med mig från tävlingsåren. Vi satte tidigt upp konkreta mål, till exempel hur många timmar i veckan vi vill att barnen ska vara fysiskt aktiva, eller hur mycket kultur – som teater ­eller museibesök – vi vill att de ska få med sig. Johan och jag har lätt att tänka i mål: Vad vill vi egentligen med den här tiden i barnens liv?

Therese lyfter också vikten av att lära barnen att övning och ansträngning är en förutsättning för att bli bra på något.

– Det kanske låter oväntat, men jag har lagt mycket tid på att öva inför mina föreläsningar. Jag älskar inte att stå i centrum, så jag har fått jobba hårt för att klara av att stå på scen. Det går ju inte att ändra min historia, men om jag inte hade simmat på elitnivå hade jag nog njutit av att inte vara en offentlig person.

Therese Alshammar: Jag vill vara mer än mina prestationer

Just behovet av integritet är också en av anledningarna till att Therese valde att bo utomlands ända tills hon fick barn.

Som 18-åring bosatte hon sig i USA, därefter Tyskland, England och Australien.

– Sista tiden bodde vi i Schweiz, eftersom Johan fick jobb där, och då trodde jag nog vi skulle bo utomlands resten av livet. Men så blev jag gravid och då började jag längta hem. Jag bodde alltså inte i Sverige förrän jag var 35, säger Therese.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Ulla Håkanson satt till häst innan hon kunde gå: ”Enda gångerna jag grät var när de lyfte ner mig igen”

Det Therese inte uppskattade med att vara en igenkänd person hade att göra med att hon konstant blev påmind om och förknippad med sin senaste prestation.

– Jag ville inte vara mina resultat, simmaren Therese. Jag ville vara mig själv, en hel palett fylld med både bra och dåliga sidor. Därför var det skönt att bo ­utomlands under den där perioden. Jag fick känna mig mer fri i min personlighet.

Kunde knappt ta sig ur sängen

Som elitidrottare tog Therese hem 72 internationella mästerskapsmedaljer. När hon ser tillbaka på den perioden känns det ibland som om det handlade om en helt annan person.

– Det är svårt att idag hitta tillbaka till den känslan och de ögonblick man upplevde då. Samtidigt minns jag vardagen väldigt tydligt – den trygga, inrutade rytmen. Tränaren gjorde schemat och mitt ansvar var i princip träning, återhämtning, sömn och kost. Det jag kanske minns starkast är de mer vanliga stunderna: träningarna med olika grupper där alla jobbade mot samma mål, bastubesöken, bussresorna till tävlingar. Det vardagliga, allt det som hände mellan de stora ögonblicken som syntes i media.

I simning är det så tydliga mål. Du ska till den här punkten så fort som möjligt. I livet är det inte lika enkelt, menar Therese.

– Nu handlar det kanske mer om att vara frisk, vara en närvarande mamma eller att få känna sig glad och lycklig. Det finns ju tusen olika mål.

Många elitidrottare hamnar i en form av depression när de avslutar karriären, eftersom omställningen kan vara dramatisk. För Therese handlade det snarare om en sorg över hur hon tvingades sluta.

– Jag tävlade på hög nivå väldigt länge jämfört med många andra. Men mot slutet drabbades jag av två diskbråck och jag insåg att kroppen inte längre klarade den belastning jag utsatte den för. Det svåraste var att ha så ont att jag knappt tog mig ur sängen på morgonen.

Tog VM-guld vid 34

Samtidigt fortsatte hennes partner, som också var hennes tränare under de sista åren, med sitt arbete.

– Hans vardag förändrades inte. Han fortsatte som landslagstränare och blev till och med Sara Sjöströms huvud­tränare under en period då hon slog fyra världsrekord, medan min värld plötsligt vändes upp och ner.

Det som gjorde mest ont var kontrasten mellan deras verkligheter.

– Jag behövde lämna något jag verkligen älskade, medan han fick vara kvar i gemenskapen. Att ta avsked från den världen var en stor sorg.

Thereses sista lyckade lopp gjordes under VM i Shanghai 2011. Hon tog guld i 50 meter frisim, 34 år gammal, och är än idag den äldsta som ­tagit VM-guld.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Tara Babulfath vann Sveriges första OS-medalj i judo någonsin – och blev avstängd: ”Tråkigt att inte få tävla”

– Därefter gick vi mot OS i London, men det var ­precis innan som jag drabbades av mitt första diskbråck. Jag kunde inte röra huvudet och hela nerven var i kläm så jag hade ingen känsel i armen. Nervsmärta är ju en sjuk smärta som man inte kan föreställa sig om man själv inte varit med om det.

Läkarna föreslog operation, men med tanke på riskerna som ett ingrepp kan medföra så sa Therese nej.

– Jag har varit väldigt duktig med min rehab, gör övningarna regelbundet och har, peppar peppar, väldigt sällan känningar i min nacke. I ryggen, där jag hade mitt andra diskbråck, har det däremot varit svårare att bli smärtfri, men jag är inte så rädd för värk och tack vare mina ­övningar har jag ändå fått må väldigt bra.

Idag styrketränar Therese två gånger i veckan och så springer samt simmar hon ett par gånger i veckan.

– Träning är ju värsta mirakelmedicinen. Den är dess­utom oftast både gratis och ­receptfri.

Therese Alshammar om Johan Wallberg

Exakt när mellan 2003 och 2016 Therese och Johan gick från att ”bara” vara tränare och elev, till att få en kärleksrelation är något hon vill hålla hemligt.

– Johan är både intelligent och snäll. Jag tror att samarbete och kommunikation är A och O i en relation. Jag tycker att vi är jättebra på att prata och lyssna in varandra. Vi har ju jobbat tillsammans så länge att jag tror vi har hittat en förståelse och ett bra sätt att nå fram till varandra.

Vad gör dig lycklig?

– Åh, alla små saker som jag får uppleva. Som en soluppgång, tid med mina barn, promenader i naturen, god mat och att få basta efter att jag har simmat.

Finns det något som gör dig rädd?

– Ja, massvis! Jag har nog lika mycket oro som vem som helst. Men jag brukar säga till mina barn att man inte kan vara modig om man inte är rädd. Jag försöker styra mina tankar eftersom jag vet att tankar oftast bara är tankar som inte är sanna.

Största fördomen om dig?

– Det skulle nog vara min tatuering ”Diva” i svanken, att jag skulle vara väldigt dryg som person.

Men varför tror du man skulle uppleva dig som dryg?

– Det hänger nog kvar ­sedan mina allra första tv-­intervjuer. Som yngre var jag så otroligt obrydd om vad ­media och människor tyckte om mig. Jag kan också älska att jag var sådan, men på den tiden fanns inte medieträning på samma sätt som det finns idag. Jag ville vara ärlig och sa kanske en del knäppa saker som jag inte hade sagt idag.

Vad har du för framtids­drömmar?

– Att vara expertkommentator under OS tyckte jag var superkul, så nu hoppas jag få chansen under OS i Los Angeles 2028. Jag har också som mål att skriva fler barnböcker. En skada som sitter kvar från förr är att jag alltid har som mål att hela tiden komma i bättre form. Med åldern känner jag att man återhämtar sig långsammare och jag tycker att kosten påverkar mig allt mer, vilket gör att jag und­viker socker i den mån det går. Efter 40 kan man inte slarva med sömn, kost eller träning.

Telefonen ringer och vi måste avsluta samtalet. ­Therese äldste son ringer och säger att han är på väg hem. Hon låter mig veta att hon och sönerna ska hinna fika för att sedan åka vidare till en ­tv-inspelning där de ska vara publik.

När hon reser sig för att möta sönerna är det så tydligt att hennes mest meningsfulla arena numera är långt från simhallens klordoft. Den är i tillvaron med barnen och det är märkbart hur Therese sätter sina söner i första rummet och hur viktiga hon tycker att ögonblicken med dem är.