Åsa Axelssons matexperiment – 1000 kronor i veckan mättar hela familjen

Det finns massor att läsa om hälsosam kost. Och så finns det råd om hur man äter planetvänligt. Samt tips om hur man håller i slantarna i dyrtider. Men ofta pekar rekommendationerna åt helt olika håll. En avokado är nyttig, men dyr och kan ha lämnat skräckinjagande koldioxidspår på vägen till ditt kök. Medan det billiga, inhemska strösockret är onyttigt och den ekologiska, svenska moroten kan kännas som en fattig ersättning för olika från fjärran influgna grönsaker. Som konsument är det lätt att ge upp och tugga på som man alltid har gjort.

Men nu har Åsa Axelsson lagt informationspusslet och skrivit boken ”Matexperimentet – Kan en familj äta för tusen kronor i veckan?”.

Det är en annorlunda och underhållande fackbok. Här finns siffror och tabeller som väger samman alla aspekter. Men däremellan också igenkännbara vardagsscener och muntert käbbel mellan Åsa och ”Anett”, en fiktiv granne – en typisk ­dubbelarbetande tvåbarnsmamma med mer ambitioner än tid när det gäller mat, klimat och hälsa.

Lämnade ekorrhjulet och sparade in på utgifter

Anett handlar så tusen­lapparna yr. Dock utan att vräka i sig gåslever. Hennes matkonto landar på den summa som Konsumentverket har räknat fram för en familj med två tonåringar.

– Anett är väl ungefär jag själv, för tio år sedan, konstaterar Åsa Axelsson.

Då jobbade Åsa heltid som gymnasielärare. Men efter att ha bränt ut sig kändes det omöjligt att gå tillbaka till samma stressiga vardag. Kunde hon stanna hemma och få ett mer balanserat liv? Kan en familj verkligen klara sig på en lön idag?

Åsa Axelsson drog igång ett sparprojekt där varje utgift ifrågasattes. Miniräknaren gick varm. Hela processen dokumenterade hon i sin första bok ”Jag lämnar ekorrhjulet”.

Resultatet blev att hon – genom att bland annat sluta köra bil, baka allt bröd, odla grönsaker, hyra ut ett rum i villan och med många fler bäckar små – lyckades minska familjens utgifter med mer än hon tidigare dragit in i nettolön. En ren ekonomisk vinst alltså, att stanna hemma. För att inte tala om förbättringen i livskvalitet.

Mindre pengar för konsumtion, mer tid för relationer

Plötsligt hade Åsa Axelsson blivit författare och en förespråkare för klimatstrategin att vi allmänt borde dra ner på lönearbetet i samhället. Något som ger mindre pengar för konsumtion, men mer tid för relationer. Ett ekologiskt och socialt mer hållbart liv. Och hälsosammare, när stressen släpper.

Åsa Axelsson gjorde alltså en lyckad livsstilsomläggning och där kunde hon ha slagit sig till ro.

– Men jag gillar ju utmaningar, helst riktigt svåra. Den här senaste gav jag mig själv efter att matpriserna började stiga kraftigt 2022, berättar hon. Sedan dess har de gått upp med nästan 30 procent enligt Matpriskollen, säger Åsa och fortsätter:

– Konsumentverket har räknat fram att maten i en familj med två tonåringar kostar 3 100 kronor i veckan. Men jag minns en tid när man klarade matinköpen på en tusenlapp. Jag ville försöka ta mig tillbaka dit. Om jag lyckades skulle det betyda en besparing på över 100 000 kronor per år, pengar man kan göra mycket annat roligt med, än att bara äta upp dem. Eller ännu värre, slänga i ­soporna som matsvinn.

Hälsosam mat som är snällare mot klimatet

Sparsamheten fick dock inte gå ut över familjens hälsa och därtill skulle maten hålla sig inom gränserna för vad klimatet klarar.

– När det gäller mat har vi svenskar bland de största utsläppen i världen. Det beror främst på vår stora konsumtion av kött och mejeriprodukter, säger Åsa.

Hon började läsa på hos Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Världsnaturfonden med flera. Men det var förvirrande. Livsmedelsverket anger hur ofta man bör äta saker för att hålla sig frisk. Världsnaturfonden hur sällan man bör äta saker för att inte göra planeten sjuk.

– Jag kände mig som värsta nörden när jag grävde ner mig. Till slut hittade jag en källa som vägt ihop båda aspekterna, säger Åsa.

Den så kallade EAT-Lancet-rapporten är en kostrekommendation som tar hänsyn både till människors hälsa och vad planeten tål. Den har tungviktigt forskningsstöd. Två av tre rätt alltså. Men så var det pengarna. Åsa Axelsson vill ju också hålla en strikt budget.

Bokens motvallsgranne Anett säger att tusenlappen-­i-veckan är en omöjlighet. Bra mat kostar. Ekologiskt är dyrare än ”fulmaten”. Åsa trodde ärligt talat inte själv att det skulle gå.

– Just därför blev utmaningen så fenomenalt spännande.

Vi får följa vad Åsa handlar och lagar under två skilda veckor (även om den ena tillskrivs den påhittade Anett). Av familjen Axelssons fyra barn är det bara två ton­åringar som bor hemma, en vanlig svensk fyrapersonersfamilj alltså.

Svenskt, ekologiskt och närproducerat går före pris

Till skillnad från Anett, som handlar efter en veckomatsedel, går Åsa förutsättningslöst till butiken och kollar vad som finns på svinnhyllan och till extrapris. Men hon väljer inte alltid det billigaste. Svenskt, ekologiskt och närproducerat går ofta före, även om det är dyrare. Mjölkprodukterna håller hon nere, men de som köps är från lokala Norrmejerier.

Svensk, ekologisk kallpressad rapsolja är hennes standard­matfett, snarare än smör (mättat fett) eller oliv­olja (nyttig, men importerad). På svinnhyllan bortser hon från om varorna är eko eller ej – viktigast för klimatet är att inte kasta mat.

Åsa Axelsson odlar grön­saker och plockar svamp och bär. Men i matexperimentet använder hon enbart inköpta råvaror så att strategin ska vara genomförbar för alla.

Hur gick det då? Jo experimentet lyckades, men med ett skohorn. På slutet blev det till att woka grönsaksstumpar, steka upp brödskivor i ägg­smet och skölja ur det sista ur yoghurtpaketen med vatten. Kanske lite för knapert ändå.

Åsas veckohandling, enligt EAT-Lancet-modellen och inom hennes egna tajta budget­ram, resulterade i rejäla mängder mjöl, gryn, frön, nötter, grönsaker och torkade bönor och ärtor. Havremjölk fick ersätta komjölken, gammaldags redningar på matfett och mjöl fick ersätta den bekväma crème fraichen, ost- och kafferasonerna blev snålt tilltagna, köttet likaså. Fisk fick familjen lite mer av, men den ”tillåtna” kycklingen kvittades mot fler ägg.

Socker ”fick” Åsa använda drygt åtta hekto av, enligt EAT-Lancet-modellen, vilket kan upplevas som ganska mycket för fyra personer i en vecka. Å andra sidan försvann allt det dolda socker som finns i hel- och halvfabrikat, juicer, smaksatt yoghurt, godis med mera. Familjen fick istället festa på hembakt ­eller på ”glass” av frysta över­mogna svinnbananer.

Blev mättare och mindre sötsugen

– De flesta rätterna fick klart godkänt av familjen. Våra klimatmedvetna ungdomar låg redan före oss föräldrar när det gällde att byta ut animalier mot till exempel tofu och hummus. Själv kom jag över min motvilja mot ärtsoppa som jag haft sedan skolbespisningen. Den hemlagade är jättegod. Och min man upptäckte att han faktiskt tål baljväxter.

Näringsmässigt klarade de också Livsmedelsverkets riktlinjer, med något undantag.

– Själv blev jag väldigt mätt av den här maten och slutade småäta. Sötsuget försvann, konstaterar Åsa.

Utsläppssumman, baserat på Åsas experimentveckor blev sensationellt låg. Omräknat på årsbasis hamnade den på strax under ett halvt ton koldioxidekvivalenter per person. Att jämföra med de 1,8–2,2 ton vi i Sverige släpper ut per person och år på grund av maten.

Något högre budget är rimligare

Åsa Axelssons slutsats blir ändå att tusenlappen-i-veckan nog behöver höjas en eller två hundringar för att ge lite bättre marginaler i näringspusslet. Och att lite mer kaffe kanske får tillåtas till koffein­beroende vuxna. Trots det hamnar Åsa cirka 2 000 kronor under Konsumentverkets normalbudget. I veckan!

– Det visade sig att det som är bra för hälsan och planeten också är bra för plånboken. Det är en win-win-win-situation. När någon frågar ”Blir det inte tråkigt då?” förstår jag nästan inte frågan. Det är ju härligt att må så här bra och slippa vara ständigt småsugen.

Fler slutsatser som Åsa drar av sitt matexperiment:

– Man ska inte gå så fort fram som jag gör i boken. Det är bättre att lägga om matvanorna lite i taget. Och fastna inte i svartvitt tänkande. Om någon absolut vill ha en hämtpizza med oxfilé – visst köp det någon gång. Ni kanske kan dela den i fyra och ta en bit var, istället för att köpa fyra stycken. Och komplettera med sallad, bröd och frukt.

Borde inte vara individens ansvar att handla rätt

Men Åsa understryker att det inte borde vara individens ansvar att sitta och söka bland forskningsstudier och göra alla krångliga avvägningar i butiken.

– Det är helt orealistiskt. Beslutsfattarna – politikerna och handeln – borde se till att det är enkelt. Att det som är bra för både klimatet, djuren och oss är lätt att hitta och är överkomligt i pris. Det där andra kan man ha längst bort på några höga hyllor.

– Men starka krafter håller emot förändring. Många tjänar pengar på att vi äter onyttig mat. Det är enkelt, billigt och gott att äta skräp. När två svenska äpplen kostar lika mycket som en påse chips, vad väljer du då till fredagsmyset i tv-soffan?

Åsa menar att det är hög tid att vi alla vaknar upp.

– För det brådskar. Och om vi fortsätter leva som vi gör hamnar vi på mellan tre och fyra graders uppvärmning år 2100. Då lever fortfarande våra barnbarn, kanske också våra barn. Enligt Naturvårdsverkets hemsida vore det förödande för de flesta ekosystem och kanske slutet för den mänskliga civilisationen, säger Åsa frustrerat och fortsätter:

– Och ändå kan folk sitta och tjafsa: ”Du säger att vi ska sluta äta kött, men det går ju inte, det blir för tråkigt.” Nej, vi borde ha en daglig presskonferens, som under pandemin. Så att alla förstår allvaret och får hjälp att göra rätt.