Sanningen kom fram vid bouppteckningen: ”Min man hade ett hemligt barn”

Birgitta är en parant mörkhårig kvinna i grön klänning och matchande gröna glasögonbågar som närmar sig pensionsåldern. Hon hälsar oss välkomna med en fast men mjuk hand.

Under ett långt yrkesliv inom sjukvården har hon hört och sett det mesta och erfarenheterna har gjort att hon anser att hon står stabilt med båda fötterna på jorden.

Men det som hände för ett par år sedan när hennes man dog, efter ett som hon uppfattat som långt och lyckligt äktenskap, har skakat henne i hennes grundvalar.

Fortfarande stockar sig orden när hon ska prata om det.

Gifta i 42 år och tre söner

– Min man Bengt avled efter en kort tids sjukdom för två år sedan. Vi hade då varit gifta i 42 år och fått tre fina pojkar som alltid har gjort oss stolta. Jag har alltid sett Bengt som en riktig familjeman. Den sista tiden vårdade jag honom i hemmet.

När maken dog hade de bott i över trettio år i en 50-talsvilla i en medelstor mellansvensk stad där de också uppfostrat sina tre söner. Fortfarande finns deras fotbollar och andra idrottsprylar kvar i garaget.

Exakt var de bodde vill Birgitta inte berätta av hänsyn till alla inblandade och för att hon själv tycker att det hon har råkat ut för är pinsamt för henne. Av samma orsak vill hon bara kallas med förnamn i artikeln.

I sorgearbetet och förberedelserna inför ett sista farväl av maken kontaktade Birgitta en begravningsbyrå som i sin tur hänvisade henne till en jurist som kunde ta hand om bouppteckningen.

– Jag tog tacksam emot den hjälpen, berättar hon. När jag talade med juristen sa han att våra barn måste antingen vara med på bouppteckningen eller lämna en fullmakt till mig. Det gick också bara att skicka en kallelse till bouppteckningsförrättningen i ett rekommenderat brev, så kunde de själva välja om de ville vara med eller inte och då behövde de inte heller lämna fullmakt till mig.

Eftersom hennes och Bengts tre söner alla lämnat hemorten och flyttat till andra städer, den yngste till och med till London, antog Birgitta att de inte var intresserade av att vara med på bouppteckningen.

– Så jag tyckte det var bäst att juristen skickade ett kallelsebrev till dem så att vi slapp krångla med fullmakter, berättar hon.

Fick en chock på juristens kontor

I den för henne ovana och pressade situationen blev Birgitta osäker på sönernas adresser. De hade flyttat runt en del mellan olika adresser och hon var inte säker på vilka som var deras senaste.

– Jag bad att få återkomma med adressuppgifterna. Juristen sa att jag bara behövde återkomma med adressen till sonen som bor i England. De andras kunde han själv ta fram från utdraget om Bengt som han beställt från Skatteverkets folkbokföringsregister. I det fanns både hans barns namn och personnummer.

Det fanns i det här skedet av processen ingen anledning för Birgitta att oroa sig. Hon kunde sörja sin man, trygg i förvissningen att allt skulle ordna upp sig till det bästa.

Men när dagen för bouppteckningen kom fick hon sitt livs chock.

– Jag kom i god tid till juristens kontor, säger hon när hon samlat sig. En kvinna tog emot mig och bad mig sätta mig i väntrummet så länge. Hon tillade sedan att ”En av sönerna har redan kommit”.

Det förvånade Birgitta som inte förstod vad hon menade. De hade ju alla tre sagt att de inte hade tid att komma och lät henne bevaka deras intressen vid bouppteckningen.

– I väntrummet satt en man i 35-årsåldern och nickade blygt mot mig när jag kom in. Jag förstod fortfarande ingenting och trodde det måste ha skett ett misstag.

– När sedan juristen kom och visade in oss båda i besöksrummet gick det kalla kårar uppför min rygg. Jag började ana det värsta.

Fick ett barn med en annan under äktenskapet

Hennes farhågor besannades så fort juristen öppnade munnen. Det var inget misstag. Hennes man hade ett barn till som han hemlighållit för henne under alla år. Dessutom född under tiden de var gifta med varandra.

– Det var han. Mannen som satt framför mig, född tre år efter att min yngsta son föddes. Juristen hade trott att även detta barn var gemensamt, berättar Birgitta och fortsätter:

– Jag hade under mina tidigare möten med honom inte talat om hur många barn vi hade. Givetvis hade han kallat samtliga fyra barn som fanns registrerade i min mans personakt i folkbokföringen.

Marken gungade under Birgittas fötter när hon förstod innebörden av vad hon just fått veta och motstridiga tankar virvlade runt i hennes hjärna: Chock, ilska, sorg och samtidigt en känsla av svek.

– Min man hade en familj vid sidan om. Under alla år har han lyckats hålla det hemligt för mig och jag förstår inte hur han har lyckats. Han måste ju ha betalat underhållsbidrag till barnets mor i smyg genom åren trots att det varit jag som skött det mesta när det gäller vår ekonomi, betalat räkningar och annat.

Känslorna av svek och av att ha blivit lurad är de mest dominerande för Birgitta i dag.

– Jag vet fortfarande inte om mannen på juristens kontor, den fjärde sonen, är ett resultat av ett långt eller tillfälligt förhållande med en annan kvinna, men all sorg har runnit av mig. Jag känner mig bara besviken och lurad.

Rätt till en fjärdedel av sin pappas kvarlåtenskap

Den fram till nyligen okända arvingen har också försatt Brigitta i ekonomiska svårigheter.

– Förmodligen kommer jag inte att kunna behålla och bo kvar i vårt hus. Jag och Bengt hade inget äktenskapsförord eller testamente och min mans son har nu rätt att ärva en fjärdedel av min mans kvarlåtenskap.

Birgitta skulle vilja ha hjälp av en familjerättsjurist för att veta vad som gäller och vad hon skulle ha kunnat ha gjort annorlunda för att förebygga det som hänt.

– Det känns lite märkligt om man kontinuerligt skulle behöva gå in på folkbokföringsregistret för att kontrollera hur många barn som står registrerade på partnern, säger hon.

Fotnot: Namn och detaljer har ändrats för att personerna i reportaget ska få vara helt anonyma.

Juristens kommentar: Med ett äktenskapsförord kan arvslotten minskas

– Jag har haft flera liknande fall genom åren och det blir inte bra om parterna inte agerat tidigare, säger juristen Arne Larsson på advokatfirman Familjens Jurist.

– Det hade varit bättre om Bengt, i det här fallet, berättat för sin hustru att han gjort ett snedsteg och hade ytterligare ett barn han var försörjningspliktig för och som var hans bröstarvinge. Men det hade förmodligen påverkat äktenskapet negativt.

Hade Bengt kunnat skydda Birgitta vid hans bortgång?

– Ja, genom att skriva ett äktenskapsförord och ett testamente. Bengts tidigare okände fjärde son ärver en fjärdedel av Bengts kvarlåtenskap, det vill säga en åttondel av hans och Birgittas samlade tillgångar. Men genom att upprätta ett äktenskapsförord kan arvslotten minskas till hälften (den så kallade laglotten) och med ett inbördes testamente mellan makarna kan kvarlåtenskapen efter Bengt, och därmed laglotten, ytterligare en gång minskas till hälften. Därefter går det inte att göra så mycket utan risk för rättsliga krav från barnet.