Kataryna Kisten är skådespelare i Sverige och Ukraina: ”Man behöver skämta mellan explosionerna”

När kriget i Ukraina bröt ut sa teatervänner och kollegor i Sverige ”kom hit”. Men skådespelaren Kateryna Kisten hade till en början ingen tanke på att fly sitt hemland. I stället gick hon varv på varv runt en sjö i södra Ukraina och grubblade över vad hon skulle ta sig till.

– Jag har alltid fantiserat mycket, säger Kateryna med ett svagt leende. Jag såg sjön som en magisk cirkel. Jag funderade på vad jag skulle göra. Skulle jag flytta ändå? Jag kunde inte bestämma mig.

Flydde från Ukraina

Till den södra delen av landet, dit kriget ännu inte nått, hade Kateryna tagit sig med sin mamma och bror när Rysslands invasion av Ukraina inleddes i februari 2022. Hon minns när de klev in i bilen och lämnade Kiev. Kvar i staden stannade Katerynas pappa.

– Det kändes som om vi var på väg till en annan planet. ”Livet kommer aldrig att bli detsamma”, det var känslan. När vi sa hejdå till pappa tänkte jag ”vi kanske aldrig ses igen”.

Hösten 2025 lutar sig Kateryna tillbaka i en fåtölj i en hotellobby i Stockholm. Hon bestämde sig slutligen för att fly från Ukraina och har nu bott i Sverige i över tre år.

– Jag var van vid att vara en problemlösare. Jag kände ”jag kan inte bara sitta här maktlös och vänta”. Det började kännas som en möjlig verklighet att åka till Sverige. Men det var ett stort steg, att lämna. Först trodde jag ändå att det bara skulle bli för en kort stund. I början tänkte man hela tiden ”nu måste väl kriget ta slut snart”.

Kateryna, som alltid drömt om att bli skådespelare, konstaterar att det nya livet i Sverige skiljer sig markant från hennes gamla liv. I Ukraina arbetade hon hela tiden, både med teater och tv. Hon älskade att få folk att skratta. I humorserien ”Folkets tjänare”, en succé från 2015, spelade hon syster till nuvarande president ­Volodymyr Zelenskyj.

– Du vet aldrig vem din motspelare blir, men vi fick bra kontakt direkt. Vi improviserade och hade kul tillsammans.

Spelat in ukrainsk tv-serie på distans

Här i Sverige har ­Kateryna fortsatt att skådespela – på ett annat sätt. Tempot är ­annorlunda. Ett tag kändes det som att hon inte arbetade alls, men så tittade hon igenom foton i mobilen och insåg att hon faktiskt gjort en massa saker. Bland annat barnteaterföreställningen ”Bill & Bolla”, en föreställning på ukrainska baserad på Gunilla Bergströms barnbok ”Stora boken om Bill & Bolla”.

– Vi uppträdde för ukrainska barnfamiljer. Det var väldigt fint att få göra det.

Kateryna har även spelat in en ukrainsk tv-serie på distans. När kriget var ett faktum hade hon en av huvudrollerna i serien ”När vi är hemma”. Psykologen Anastasia hörde till en av Katerynas mest uppskattade roller. Produktionen avbröts men efter ett tag kom man på en lösning – trots att skådespelarna befann sig på flykt. Under pandemin hade man lärt sig att spela in på distans, nu skulle man göra det igen. Och karaktärerna i serien skulle också befinna sig i krig. I Stockholm, med hjälp av mobiltelefon, filmade Kateryna sina scener medan regissören befann sig i ett skyddsrum i Kiev.

– Det var stort! Det omöjliga går att göra möjligt. Psykologiskt tror jag att det hjälpte folket i Ukraina. Det här var en väldigt populär ­serie. I serien skämtade vi och pratade om kriget. Man behöver skämta mellan explosionerna. Humor är viktigt.

”Jag skulle bli överraskad om kriget tog slut snart”

24 avsnitt skapades. Men hur framtiden ser ut för Anastasia är osäkert.

– Om kriget tar slut gör vi kanske en till säsong, säger Kateryna dröjande. Just nu… man vet inte vad som kommer att hända. Jag hade mer hopp tidigare. Men nu… Jag skulle bli överraskad om kriget tog slut snart, fast jag hoppas så klart.

Hon har rest tillbaka till Ukraina ett par gånger – för att stå på teaterscenen.

– Senast var för några ­månader sedan. Jag kände att publiken verkligen saknat mig.

Själv saknar hon inte livet hon levde. Hon säger att hon är en person som fokuserar på nuet.

– Men jag saknar lugnet. Situationen i Ukraina är så stressande och oförutsägbar. Jag saknar tiden då du kunde sova i din säng – och drömma – utan att vakna av sirener och med tankar på hur du ska överleva.

Kateryna funderar lite men fortsätter snart:

– Situationen nu är nästan svårare än i början av kriget. Då stöttade alla varandra – världen stöttade. Nu känns det som om allt är som vanligt igen för andra, men för oss är det fortfarande krig.

Kateryna Kistens sommarprat

I Ukraina blev hon igenkänd vart hon än gick. I Stockholm blir Kateryna stoppad på gatan av andra ukrainska flyktingar.

– Det kan få mig att ­tänka tillbaka på mitt gamla liv. Men det gör också att jag känner mig lite som en pensionär. Det är inte jag längre.

Sedan i somras händer det dock att hon blir igenkänd även av en annan anledning. Kateryna var nämligen en av förra årets sommarpratare i Sommar i P1.

– För första gången fick jag berätta om mitt eget liv. En monolog om mitt liv, som en dagbok. Men när jag tackade ja visste jag inte hur stort det var att sommarprata. Jag förstod det på andras reaktioner, deras stora ögon. Då blev jag stressad och kände ”vad har jag gjort?”.

Kateryna ler en aning och berättar sedan om alla fina meddelanden hon fick efter programmet.

– Som en våg av kärlek.

Kärlek har hon även funnit i en arkitekt här i Sverige. Något Kateryna aldrig trodde skulle ske.

– Jag hade tänkt tanken ”jag kanske aldrig träffar någon”. Tidigare var jag så upptagen, jag hade inte tid. Jag hade ett omöjligt schema i Ukraina. Jag kanske missade möjligheten att träffa någon på grund av min karriär…

Känner sig hemma i Sverige

Men så av en slump på en fest i Stockholm hände det.

– Det är underbart samtidigt som jag ibland kan känna mig skyldig. Jag fick den här gåvan medan andra fortfarande lider. Men manuset till mitt nya liv… det är fint.

Hon konstaterar att det för första gången känns som hemma, någon annanstans än i Ukraina.

– Jag tycker verkligen om Sverige. Er mentalitet liknar min. Jag tycker om att vara här och upptäcka mitt nya jag. Den här situationen har gett mig en annan syn på mitt personliga liv. Jag har blivit lite mer filosofisk och fokuserar mer på ”vem är jag?”. Det är lätt att glömma ditt riktiga jag när du skådespelar.