Jonas Gren lever som ”nykter digitalist”: Man dör inte utan smartphone

Genom ett eget experiment där han varje morgon cyklar sju kilometer till ett kontor utan wifi, och med endast en knapptelefon på fickan, demonstrerar Jonas Gren att det går att skapa utrymme för tankar i en digitalt brusig värld.

Han kallar sig ”nykter digitalist”. Nu har det gått fem år sedan han slutade med internet om dagarna.

– När jag jobbar hemma, där vi har wifi, brukar jag vara trött vid lunch. Men när jag kommer till min internetfria arbetslokal är det som att lugnet lägger sig. Redan när jag cyklar dit känner jag att jag tillfrisknar. Jag går in i ett annat tillstånd, och kan koncentrera mig på att skriva och läsa. Om jag kör fast i en text tar jag en promenad istället för att börja scrolla. Effekten av att inte ha internet på jobbet blev större än jag kunnat ana.

Jonas Gren brukar dra paralleller mellan mobilen och alkohol. Att gå runt med en smart telefon på fickan känns lika attraktivt som att konstant bära runt på en plunta med alkohol, tycker han. Det betyder inte att han inte gillar alkohol. Utan det är på grund av att han gillar alkohol som han inte ska ha tillgång till det 24/7.

Aldrig haft en smartphone

Han har aldrig ägt en smart telefon, utan förlitar sig på en hederlig knapptelefon. Alltså en telefon helt utan beroendeframkallande appar.

– Redan när den smarta telefonen kom runt 2007 valde jag att ställa mig utanför. Jag hade noterat att när jag satt i mitt studentrum och läste en bok och datorn stod bredvid, så blev jag okoncentrerad. Hela tiden var jag tvungen att gå till datorn och kolla mejl och nyheter. Jag kände en stark olust för det här beteendet, men jag kunde inte stoppa mig själv. Jag kände starkt att jag vägrar ha det så här för jämnan, och därför blev det aldrig någon Iphone.

Musikern Per Persson, grun­dare av bandet Perssons pack, är inne på samma spår. I sitt sommarprat berättar han att han varken använder bank-id eller swish. Det är ingen protest, det har bara har blivit så. Han äger inte ens en dator, men han har faktiskt en smartphone för att lyssna på musik via Spotify. Per Persson har däremot aldrig använt sociala medier eller shoppat online. Han köper inte ens konsertbiljetter på nätet, utan nöjer sig med att gå på spelningar där han står på gästlistan.

– Jag blir så irriterad på folk som säger ”du är så oteknisk Persson”. Vad fasiken, jag har mekat med bilen, jag har legat under den och svetsat rost, det tycker jag är tekniskt, säger han till Expressen.

Internet skapar en uppmärksamhetskris

Samhället står inför en uppmärksamhetskris utan dess like, menar Jonas Gren. En genomsnittlig kontorsarbetare kollar mejlen 77 (!) gånger per dag, visar forskningen.

– Vi avbryter alltså oss själva när vi jobbar. Om man däremot tar bort mejlen från kontorsarbetarna blir de mätbart mindre stressade och får längre koncentrationsspann. På bara några år har vi byggt ett digitaliserat samhälle, och man kan ställa sig frågan – hur blev det så här? Måste vi acceptera att leva i det? Att samhället kräver att medborgarna har mobilt bank-id i sin smarta telefon tycker jag att man verkligen kan ifrågasätta. Ska jag behöva köpa en dyr pryl från ett privat företag som går med miljarder i vinst, för att kunna identifiera mig?

På femton, tjugo år har vi förändrat vårt sätt att leva, och vi vet ganska lite vad det ständigt uppkopplade gör med oss och våra hjärnor.

– Enligt forskningen verkar både sömnsvårigheter och stress vara länkat till de ständiga stimuli som telefonen bjuder på. Men nu börjar allt fler att ifrågasätta den här utvecklingen. Jag brukar jämföra med 50-talet då stadskärnorna revs och det skulle dras motorvägar genom städerna. Politikerna gjorde pilgrimsresor till Los Angeles för att hämta inspiration. I dag åker de till Gent i Belgien istället. Där har man stängt av biltrafiken i innerstaden. Kanske är det där vi hamnar – i surfbefriade zoner i tillvaron?

Att hoppa mellan Facebook och Internet, mejlkorg och nyhetssajter kan kännas som ett ovärdigt beteende. Men det handlar inte bara om brist på självkontroll, utan om att det finns massa företag som vill stjäla vår tid, påpekar Jonas Gren.

– Stora bolag som Google och Meta tjänar storkovan på att folk spenderar timme efter timme på deras appar. Företagens logik är inte nödvändigtvis människovänlig, vi är helt enkelt sårbara inför de starka krafterna.

Hjärnan får vila utan mobil och dator

I nya boken har Jonas Gren både dykt ner i forskningen, och intervjuat människor som av olika skäl valt att koppla ner.

– Vissa känner att den ständiga uppkopplingen är som en hjärnbur och att de inte riktigt vet hur de ska ta sig ur. Det brukar kallas beteende-beroende. Flera jag pratat med – som tagit bort routern hemma eller bytt till knapptelefon – känner hur ett lugn lägger sig över tillvaron.

Att stänga av intenet ibland kan för flera människor Jonas Gren pratat med upplevas som att hitta tillbaka till sitt eget liv. När man kopplar ner, och gör sig lite mindre beroende av telefon och dator, så händer något – inte minst på det existentiella planet.

– Samtalen med andra människor blir mer kvalitativa. Två personer med mobiler i händerna för ofta okoncentrerade samtal. De avbryter sig för att kolla sms, och så fort det blir tyst en stund försvinner båda in i mobilerna igen. Utan mobiler får samtalet istället sjunka in. Det händer också saker i kroppen. Eftersom hjärnan får vila upplever jag att jag tänker klarare tankar.

Jonas Gren är medveten om att han – en poet – har ett yrke som gifter sig med ett nedkopplat liv. På de flesta arbetsplatser skulle något liknande inte tillåtas. Men man kan ju experimentera på sitt eget sätt, tycker han. Vad händer om man tar en promenad utan en podcast i öronen? Tar bort apparna i telefonen? Eller – för den som faktiskt har en arbetsgivare som kräver att man är tillgänglig – nöjer sig med att vara uppkopplad under jobbtid, men använder en knapptelefon på fritiden?

– Teknik är ju inte mat eller vatten, man dör inte av att vara utan.

Är du inte rädd att hamna på efterkälken i teknikutvecklingen, eller gå miste om roliga uppdrag?

– Verkligen inte. Jag kan inte påminna mig om att det någonsin har hänt. Det finns ingen lag på att man måste svara med vändande mejl, jag kollar mejlen en gång per dag och det räcker. Och AI-utvecklingen funderar jag inte så mycket över när det gäller mitt yrke. Jag hörde om en skrivarutbildning där vissa studenter hade lämnat in AI-skrivna texter. Det är ju som att gå en utbildning i möbelsnickeri och som slutarbete lämna in en möbel som man har köpt på Ikea. AI tillför exakt noll för en författare. Vi har redan en teknologi för skrivande, och det stavas – alfabetet.

Unga är mest oroade över skärmtid

Han oroar sig heller inte för hur det ska gå när – de än så länge ganska små – barnen växer upp. De som är mest oroade över sin skärmtid är faktiskt de unga. Sex av tio svenskar mellan 18 och 34 år tycker att de spenderar för mycket tid på internet.

– Det finns en global rörelse bland föräldrar som vill senarelägga när barnen får en smartphone, och tillgång till sociala medier. Det är hoppfullt att föräldrar på flera håll i världen går samman för att ha en gemensam hållning mot barnen. Om fler barn är i samma situation – att de inte har en smart telefon – så minskar ju risken för utanförskap. Men det innebär att skolan inte kan ha skolchattar, utan att eleverna måste kunna kommunicera på andra sätt.

Framtiden då? Kanske kommer vi leva som slavar under tekniken i ett uppkopplat AI-samhälle. Eller så sätter vi oss över tekniken och bestämmer själva hur vi vill ha det, säger Jonas Gren.

– Om tjugo år tror jag att vi kommer att se tillbaka på den här perioden som rätt extrem. Allt fler börjar ifrågasätta vårt hyperuppkopplade sätt att leva. Och det är inte bara kufar som driver utvecklingen, utan hela samhället håller på att vakna upp.