Hjälp med inkontinens ”Äntligen kan jag skratta utan att läcka!”

– När jag var inkontinent lärde jag mig att undvika saker som gjorde att jag läckte. Och när jag skulle göra något fysiskt ansträngande på jobbet så försökte jag skämta om det med mina manliga arbetskamrater, för att dölja hur jobbigt det var.

Jag sa: “Ni vet en annan har ju fött barn, så nu måste jag kissa igen” och så sprang jag på toaletten, säger Marie Toborg.

Besvären började när Marie fött sitt första barn.
– Jag har alltid levt ett mycket fysiskt aktivt liv, men när jag fött min son märkte jag snart att det kom några droppar kiss i trosorna så fort jag till exempel sprang, hoppade, nös eller skrattade.

Visst hade jag väl hört talas om inkontinens, men jag trodde att det var något som drabbade äldre kvinnor, inte en kvinna på 22 år som jag.

När sonen var två började hon på polishögskolan, en utbildning som innehåller mycket fysisk träning. Då kunde hon inte undvika rörelser som gjorde att det läckte.

Hon började alltid ha en binda i trosan och ett extra par underbyxor med sig i väskan och hon utarbetade en taktik hon kallar att stridskissa.

– Så fort jag visste att jag skulle göra något fysiskt sprang jag och kissade i förebyggande syfte. Det kunde bli många toalettbesök under en timme.

Marie har haft flera fritidsintressen som hon slutat med för att det var så jobbigt med att ständigt läcka.
– Jag började med att träna powerboxning och som uppvärmning hoppar man rep. En inkontinent person klarar inte av att hoppa rep, då droppar det vid varje hopp. Så det slutade jag med, liksom med westernridning, hur roligt det än var. För ofta var det en stor blöt fläck på sadeln just där jag suttit.

– Även hemma var det saker jag undvek. Jag hittade på anledningar för att inte springa ikapp med barnen. Jag undvek att gapskratta, för då hjälpte det inte att ha benen i kors.

Första gången hon sökte läkare för sina besvär fick hon remiss till en sjukgymnast, där hon fick lära sig olika knipövningar hon skulle göra dagligen.
– Men jag fortsatte att läcka som förr.

Andra gången Marie sökte hjälp träffade hon en urolog som konstaterade ansträngningsinkontinens och hon blev uppsatt på väntelistan för operation.

När hon ett år senare ringde sjukhuset, fick hon reda på att hennes remiss försvunnit och det fick henne att ge upp för ett tag.

Efter ytterligare några år, när Marie fått sitt tredje barn, tog hon återigen kontakt med sjukvården för att få hjälp.

Tre veckor senare blev hon opererad. Hon fick åka hem samma dag och var sjukskriven i två veckor.
– Det var en otroligt märklig känsla en tid efter operationen. Jag kunde till och med både gapskratta och hoppa, utan att läcka.

Det har gått åtta år sedan Marie Toborg opererats och i dag har hon fortfarande inga problem med urinläckage.

5 frågor till doktorn

Aino Fianu Jonasson, docent och överläkare vid Kvinnohälsan, Huddinge sjukhus.

När är det dags att söka läkare för mina inkontinensbesvär?
– När du upplever att du måste ge avkall på din livskvalitet. Vissa kvinnor står ut länge, andra vänder sig direkt till sjukvården när det kommer kiss ofrivilligt.

Kan alla bli botade?
– Nej, alla blir inte helt bra, men alla kan bli bättre. Det beror på vilken typ av inkontinens du har. Ansträngningsinkontinens är enklare att bota än trängningsinkontinens.

Kan jag sluta att läcka bara genom att träna på att knipa?
– En del patienter blir av med sina besvär genom att träna upp musklerna i bäckenbotten, det beror helt på orsaken till besvären.

Vilken är den vanligaste orsaken till att jag bli inkontinent?
– I samband med graviditet och att du fött barn.

Vart vänder jag mig med mina problem?
– I första hand till din vårdcentral. Om husläkaren inte kan hjälpa, remitteras du vidare till en urogynekolog, en urolog eller en uroterapeut.

Av: Anne Meisner