Stegnördar är vi allihopa
Tolv varv runt jorden. Det har vi tillsammans gått, alla vi som är med i Icakurirens stegtävling. Hurra för oss!
Läs mer om stegräknarträvlingen och redaktionslagets blogg här!
För tre månader sedan häktades den lille stegräknaren fast på byxlinningen hos 758 tappra vandrare på väg mot Paris. Nu, vid halvtidskontrollen, har vi, alla gångare i tävlingens 178 lag, redan promenerat 13 varv runt jorden.
Tretton varv! Det är otroligt.
Själv har jag gått över en miljon steg – nästan 90 mil.
Hela min livssyn har förändrats av den lilla sifferräknaren. Det hysteriska räknandet av steg gör att en omväg inte längre är en belastning utan en tillgång, en missad buss inget besvär utan en möjlighet. Ty då finns chansen att plocka på sig fler steg.
Framgång handlar också om att släppa på simultanförmågan. Att inte på en och samma runda hämta utskrifter i skrivaren, fixa kaffe och gå till postrummet. Varje ärende får i stället generera sina egna steg. Ur hälsosynpunkt ger det ju en mycket god effekt. Frågan om hur det påverkar effektiviteten arbetsmässigt får andra svara på.
Mindre kul är det att inse hur påverkad jag blivit av att tävlingsdjävulen flugit i mig, som stegettan Jan-Olof berättar om på sidan innan. Fanatiskt pratar jag steg, jämför mätare och klagar över förlorade stegdagar. Och hos vänner och kolleger som inte vandrar sig fram i tillvaron växer irritationen.
För ofrälse kan jag berätta att hemligheten med höga dagssiffror är att andra sportiga aktiviteter kan omvandlas till steg. Ett gympapass på 45 minuter ger 6 750 steg, en halvtimme på cykeln i rejäl motvind nästan lika mycket och en innebandymatch över 10 000 steg.
Icakurirens storgångare Rolf tränar inför Vasaloppet och höstar in massvis med steg via tvåtimmarspass på rullskidor. Vissa mumlar om orättvisa för den som inte är sportfåne.
På tävlingssajtens blogg har det diskuterats om inte aktiviteter som att klyva ved, knäskura golv och mocka också borde få räknas om till steg.
Ja, ni hör hur det låter. Stegnörd blir man, och måste hela tiden ha betalt för minsta lilla finger man lyfter.
Så självbedrägligt funkar hjärnan, det är ännu en insikt, och det gäller att överlista sig själv. För det är inte tal om att fuska sig fram. Inte så som Rolf berättade från sitt första jobb på fryshus om hur truckförarna under rökpauser stod och skakade små dosor. Det var nämligen dosorna som registrerade truckarnas vibrationer och som ackordet beräknades efter.
Å nej! Såna tjuvknep får man inte ta till med stegräknarna. Det är bara att steg för steg kamma hem poängen, likt vinnande laget Glidarna från Sala, som kom till Paris i mitten av januari och nu fortsätter till Rom.
Från den franska till den italienska huvudstaden är det bara 3 287 148 steg. En baggis!
• Läs om Marita Hesseldahl som har gått flest steg bland kvinnorna!
• Läs om Jan-Olof Eriksson som gått flest steg bland männen!
Av: Lotta Palmelius
