Elina Pahnke skrev bok om mat, makt och moral: ”De mätta berikar sig på de hungriga”

– Vi vill gärna tro att vi är en välfärdsnation, men många vet av egen erfarenhet att vi lever i ett ojämlikt samhälle där vissa lever i överflöd medan andra får kämpa för sin överlevnad. Och att utgå från mat på bordet är ett sätt att göra situationen ­begripligt för alla, säger ­Elina Pahnke.

I sin debutbok ”Alla ska äta. Om mat, makt och moral”, dyker journalisten ­Elina Pahnke ner i samhällets mage för att visa att varorna i samhällets skafferi är orättvist fördelade. Hennes texter präglas av ett starkt samhällsengagemang och boken bygger på en reportageserie hon gjorde för Aftonbladet Kultur får två år sedan.

Elina Pahnke

Ålder: 33 år.
Bor: I Malmö
Familj: Jag och min tjej.
Äter helst: Asiatiskt.
Äter absolut inte: Mat som polenta som är för smaklöst för mig.
Om jag ägde Axfood, Ica och COOP? Jag skulle omfördela pengarna till de anställda och sänka matpriserna.
Favoritfilm: Billy Eliliot där bla glamrockarna T Rex medverkar.
Aktuell med: Boken ”Alla ska äta. Om mat, makt och moral”, politisk redaktör på Kontext och nyutexaminerad manusförfattare för tv -och film.

Vi träffas på kafé Hörnan på Söder i Stockholm och när vi kommer in på ämnet mat och rättvisa får Elinas vänliga ansikte en stålblå blick och engagemanget går inte att ta miste på. Så pass att det sprider sig bland borden där man kan se instämmande nickar när hon säger.

– Vi lever i en värld där de mätta berikar sig på de hungriga. Priser på mat, el och boende skenar, och den enda prislapp som inte höjts är priset på arbete!

Har inte råd med mat

Högst upp i näringskedjan finns de som mest oroar sig för stigande räntor, värdet ­­på villor och bostadsrätter eller om de ska ta tåget till Provence i år i stället för att flyga till Bali för att minska sitt koldioxidavtryck? Och längst ner i näringskedjan finns de som bokstavligen inte har råd att sätta mat på bordet.

– Matjättarna höjer ständigt matpriserna, en av de största ger sina ­aktieägare 1,9 miljarder i aktieutdelningar samtidigt som de som arbetar där inte får höjd lön. Det är något ruttet i systemet när de mätta berikar sig på de hungriga. En och halv miljon människor i Sverige lever i relativ fattigdom, och en stor del av dem lever i akut fattigdom. Vi har ett system som håller folk hungriga och som eskalerar. Samtidigt som man avvecklar de institutioner som ska fungera som skyddsnät.

Som symbol för samhällsutvecklingen tar hon vår statsminister Ulf Kristersson. Smärt och vältränad, och hon skriver i kapitlet ”Kristerssons ätstörningar” att han ”kliver in och behandlar samhällskroppen som sin egen. Bort ska onödigt fett i form av välfärdsinstitutioner… allt ska bantas ner”. Hon menar att vi har ett ekonomiskt och politiskt system som omfördelar resurser från dem som inte har till de som har.

– Det senaste beslutet om att höja högkostnadsskyddet på medicin samtidigt som ROT-bidraget höjs är ett tydligt tecken på det.

Och ett sätt att se hur det slår i verkligheten är att ­besöka de platser där utsatta människor idag kan få ett gratis mål mat, som på Stadsmissionen eller Röda Korset eller besöka till exempel MatRätt som säljer varor som livsmedelskedjorna kasserat till ett billigt pris.

Fler i behov av gratis mat

I boken beskriver hon ­Helamalmös frukost­servering i Nydala där ­om­­kring 130 personer samlas från halv åtta på morgnarna och framåt. Priset på brödet till frukostmackan har gått upp de senaste åren, smör­priserna nästan fördubblats och priset på mjölk och ost har skenat. Och man ser en stor ökning av antalet personer som kommer hit.

– För några år sedan bestod besökarna mest av utförsäkrade, missbrukare, personer med psykiska problem och hemlösa. Men idag ser man ett nytt klientel, här finns folk i arbetskläder som jobbar men där lönen inte räcker till, de som inte får jobb för att de diskrimineras på arbets­marknaden, familjer med barn i händerna och äldre kvinnor som inte kan leva på sin pension.

Och inte minst migranter med usel lön som inte vågar säga ifrån därför att arbetet är knutet till uppehålls­tillstånd.

– Vårt matsystem är uppbyggt på lågavlönade migranter. Det är de som arbetar på jordbruken, som producerar maten, lagar maten och som kör hem maten till oss, menar hon.

Föräldrar rädda att bli anmälda

Ett annat alarmerande exempel på fattigdomens följder ger en diakon i boken. Hon berättar om rädslan hos föräldrar för att bli orosanmälda när de söker nödstöd för mat och grundläggande behov hos Socialtjänsten.

– Det säger något om ett samhälle, när man börjar ägna sig mer åt bestraffning och repression än åt att till­godose vad folk behöver.

”Bra!”, utropar Greta, pensionären som sitter vid bordet intill, och får Elina att framstå som en Kata Dahlström under hungerkravallerna i Stockholm 1917. Något som Elina själv gärna tar avstamp i.

– Idag blir man som individ främst betraktad som en konsument och det är en ensam person idag. Vad vi behöver är en kollektiv rörelse, som det var för 100 år sedan.

Alternativa butiker

Men visst finns det positiva tecken också i vår tid. Nyligen deltog Elina i den riksspridda konsumentbojkotten mot matjättarna som startades på TikTok av Annika ­Morina från Knivsta.

– Jag bor ju i Malmö och där är det ganska enkelt att delta. Det finns många små alternativa butiker och själv brukar jag handla på Saras Livs, den bästa butiken däromkring jag bor.

Till Malmö, ”kärlekens stad”, som hon säger, kom hon i 20-årsåldern. Men hon växte upp i Uppsala, i en engagerad familj där det varit självklart att bry sig om andra och att protestera om något är orättvist. Skrivit har hon alltid gjort, innan hon blev journalist så bloggade hon, var poet en kort tid och spelar i punkbandet Smisk.

– Jag är fortfarande punkare i hjärtat. Jag låter som en 13-åring nu, säger hon och skrattar. Men det handlar om att inte bara gå med på hur samhället ser ut, att vilja förändra det. Det är hög tid att göra upp med de mättas politik!

”Precis så!” Utbrister Greta från sitt bord. Kanske är vi inte så långt ifrån en kollektiv rörelse ändå.