På Österlen är hon en kändis, men hur många i övriga Sverige reagerar med spontant igenkännande och beundran när Christina Piper nämns? Inte många – trots att hon var sin tids mest framgångsrika svenska jordmagnat och företagarfurste.
Christina Piper
Levnadsår: 1683–1733
Familj: Dotter till Olof Hansson Törne, gift med Carl Piper. Nio barn.
Bostad: Ett flertal svenska gods och slott.
Gör: Jordägare, bruksentreprenör.
Egentligen hade hon två karriärer, en politisk och en ekonomisk. I egenskap av hustru till Carl Piper, Karl XII:s närmaste man, var hon en av sin tids mäktigaste kvinnor. Furstar och stormän från hela Nord- och Västeuropa fjäskade för henne för att få in en fot i det politiska Sverige. Sedan kom nederlaget vid Poltava 1709 och maken hamnade i rysk fångenskap. Christina Piper – som var en social uppkomling från borgarståndet, och som därför ringaktades av den etablerade aristokratin – miste allt och måste sadla om. Från att ha befunnit sig i politikens mittfåra blev hon en av det tidiga 1700-talets största och skickligaste svenska investerare.
Köpte upp gods
Genom att målmedvetet köpa upp egendomar och reorganisera bruksverksamheter lyckades Christina bygga upp en av Sveriges största förmögenheter genom tiderna. Hon förvärvade så många gods att de sammantaget kom att omfatta större yta än ett mindre tyskt furstendöme. Genom att tillsätta landssekreterare och tullnärer kontrollerade och disciplinerade hon dessutom undersåtarna effektivt. Christina intervenerade också i sockenstämmorna och utövade påtryckning vid utnämningen av präster.
Egen valuta
Hennes viktigaste besittning var Andrarums alunbruk i Skåne. Här lät hon bygga upp ett blomstrande brukssamhälle med apotek, sadelmakeri, skomakeri, guldsmedja, skrädderi, krogar, skola, ålderdomshem, sjukstuga, domstol och fängelse. Hon introducerade rentav en egen valuta för de över tusen invånarna i Andrarumskomplexet. För att kontrollera bruket och leva ståndsmässigt när hon vistades på orten lät Christina uppföra det slott som sedermera döptes till Christinehof.
För att säkerställa att de gods hon införskaffat inte skingrades genom arv, försäljning och äktenskap lät Christina Piper år 1747 instifta fyra fideikommisser, det vill säga egendomar som i sin helhet skulle anförtros åt särskilt utsedda arvtagare, vilka inte hade rätt att avyttra markerna. Strategin lyckades så väl att hennes egendomar i mer än en kvarts millennium har bevarats i stort sett intakta och fortfarande kontrolleras av ättlingarna.
