Stor guide: sköna höstdagar i vackra Sörmland

Resan börjar lite trevande. Hur reser man under en pandemi? Varken jag eller fotografen har varit sjuk. Eftersom våra ­arbeten tillåter det har vi hållit oss isolerade, så vi är gans­ka säkra på att vi inte sprider smitta. Men ärligt talat vill vi heller inte dra på oss något ­virus.

Vi bestämmer oss för att försöka resa säkert. Lyckligtvis prickar vi in ett högtryck och satsar på utomhusaktiviteter med vandring som tema och på att äta måltiderna utomhus. Alla ställen vi besöker har dessutom pandemin i åtanke. Bord på behörigt avstånd, markeringar i golven och extra mycket städande – det finns rutiner för det mesta upptäcker vi under resan.

Vi utrustar oss med handsprit och ger oss iväg. Sörmland är målet. Det ligger bra till, hit kan människor i både södra och mellersta Sverige lätt ta sig. Vi börjar med vandringskängorna på. En av målsättningarna med resan är just att vandra. Intresset för vandringar har skjutit i höjden i och med pandemin, människor tycker att det känns som ett säkert sätt att resa och umgås.

Startar vid Tullgarns slott

Vi har nappat på Trosa Stadshotells vandringspaket där det ingår skjuts till vandringens startpunkt vid Tullgarns slott. Sedan vandrar man de två milen på Sörmlandsleden (etapp 56) – tillbaka till Trosa. På så sätt slipper man krångla med egen bil. Dessutom utrustas man med såväl karta som picknickkorg. Det är ett otroligt bra koncept, tycker vi. En vanlig herrgårdsweekend med afternoon tea och trerättersmiddag har många upplevt vid det här laget. Ett vandringspaket ger något mer.

Den som är riktigt vandringssugen ser till att utnyttja tiden maximalt och gör rejäla turer både dagen före och dag­en efter övernattningen.

Ledens vackraste sträcka är rundslingan upp på Fyrholmsberget och fornborgen. Här­ifrån är det strålande vyer över havsvikarna, Näsets naturreservat, och i öster skymtar masterna nära Nynäshamn.

När vi kommer tillbaka till Trosa är vi rätt möra. Men vi vill förstås “strosa i Trosa”, en fras som vi hör både en och två gånger under resan. Vi går längs den välkända åpromenaden. Det är idylliskt, husen ligger nära ån och det känns nästan som om vi promenerar i folks trädgårdar. Vi slår oss ner vid Stadscaféet som flödar i eftermiddagssol. Här finns ett lager med stråhattar för den som tycker att det blir för varmt. Självklart beställer vi stadens eget bakverk – Trosa stadsbakelse.

Trosa är charmigt, så är det bara. Det är mysiga kaféer och småbutiker om vartannat. Trosa Stadshotell är själva navet i det tillbakalutade badorts­livet. Här har serverats lokalproducerade måltider sedan 1867, och än idag är hotellet stadens naturliga mötesplats. Inredningen är 1800-talscharmig med William Morris-tapeter, lutande golv, kristallkronor och ängsblommor i vaser.

Ett litet paradis

Den här gången hoppar vi över hotellmiddagen och beger oss istället mot Sund Nergården. Här har paret Johan och Niklas Asknergård skapat ett litet paradis. Allt är uttänkt i minsta detalj. En hängmatta som är strategiskt placerad med utsikt mot vattnet. Ett stort trädäck där ett par har slagit sig ner med var sitt glas vin. Och förstås: de sju personligt inredda rummen, alla med direktingång från trädgården. Coronasäkrat alltså.

Sund Nergården var dessutom tidiga med glamping, det vill säga camping i lyxförpackning, eller camping och glamour i en härlig förening. När man glampar på Sund Nergården bor man i ett tält, men sover i en queen size- säng bäddad med sänglinne av ekologisk satin. Det här är ett ställe med höga ambitioner, men för den skull är det inte alls snobbigt.

Mottagandet är varmt, stämningen personlig, det känns nästan som att hälsa på i någons trädgård.
Vi slår oss ner på första parkett och tittar ut över sjön Sillen. Eller är det Comosjön? Är det värmen eller de internationella gästerna, men det känns som att vi inte befinner oss i Sverige. Maten håller hög klass. Det är värt att åka hit bara för krogens brödkorg som serveras före middagen.

Pratbehovet är stort

Vinerna kommer från småskaliga familjeägda producenter över hela världen. Det är en ljuvlig kväll och vi småpratar otvunget med bordsgrannarna. Pratbehovet är stort, många har ju suttit i karantän länge. Det sista vi ser innan vi kör tillbaka till hotellet är ett par iklädda vita morgonrockar som är på väg nerför slänten. Vid strandkanten väntar den vedeldade bastuflotten. Den som vill bada bastu får en korg med vedklabbar och tändstickor och får själv hålla i proceduren. Nästa gång…

Öster Malma Wildlife Park, där Svenska Jägareförbundet har sin bas, är ännu ett utflyktstips. Syftet med Wildlife Park är att visa svenska vilda djur i sin naturliga miljö. Parken används också för undervisning.

Här finns skyltar om de olika djurarterna, dessutom arrangeras guidade turer. Vi har framför allt blivit rekommenderade att åka hit för att äta lunch. Öster Malma är känt för sina vällagade och prisvärda luncher, här äter man rätter som älgkalops, vildsvinsstek, dovhjortsstek, vildsvinsrostbiff, och det är riktigt vällagat. Allt kött som serveras i restaurangen kommer från djur som skjutits i närheten.

Jag förbannar mig själv, så synd att det här inte är sista stoppet på resan. Jag hade velat fylla en hel kylväska med kött. I gårdsbutiken säljs nämligen älg, hjort, annat klövvilt och fågel till helt okej priser. Sortimentet varierar av naturliga skäl efter säsong, den som är ute efter något särskilt kan slå en signal.

På kvällen checkar vi in på Stjärnholm, som är en av Svenska kyrkans 16 stiftsgårdar. Tack vare konfirmerande barn har jag hängt mycket på stiftsgården i Rättvik och jag känner omedelbart igen mig i den rogivande, lugna stämningen.

Promenad i skulpturparken

Att bo på en stiftsgård är ett av mina bästa Sverigerestips. Det är prisvärt och de flesta gårdar ligger väldigt naturskönt. Vi slår oss ner på terrassen och äter närproducerat kött och dricker ett glas rött vin. Sedan tar vi en kvällspromenad i skulpturparken och hälsar förstås på kossorna. Natten tillbringar jag i ett 1700-talsrum med blommiga tapeter och himmelssäng. Jag vaknar redan vid fyratiden och drar bort gardinerna. Över viken ligger dimman tät. Svensk sensommar när den är som vackrast.

Vi har fått tips om ett mikro­ölbryggeri i Blacksta utanför Flen och ställer in adressen på gps:en. För sex år sedan flyttade Josefin Lagerhorn och hennes sambo Olle Harlin hit. Då hade de precis köpt inventarierna från ett nedlagt testbryggeri och bestämt sig för att dels lämna Stockholm och flytta till landet, dels försöka lära sig att brygga öl.

–Vi hade inte ens bryggt en öl hemma i köket, så man kan verkligen säga att vi startade från grunden. Vi är inte alls några hipsters eller ölnördar som slänger oss med facktermer. Men vi gillar god öl – och utmaningar, konstaterar ­Josefin.

Målsättningen var att framställa ett gott öl som man inte blir alltför snurrig av. Några år och tusen liter öl senare hittade de rätt. Det första ölet stod färdigt 2018 – Blacksta Brygghus Sörmlands IPA – SIPA, tappad i gammaldags brun flaska med patentkork. Sedan dess har de utökat sortimentet med ett rabarberöl, en glutenfri ale och en ekologisk pilsner.

Idag säljs Blackstaölen på systembolagen i Katrineholm, Flen och Nyköping, dessutom finns de som beställningsvara i Systembolagets sortiment för “lokalt och småskaligt”. Josefin åker själv runt till bolagen och fyller på med nya flaskor. 

–Vi bestämde oss för att satsa på Systembolaget för att slippa marknadsföra ölen, det skulle ta för mycket tid, säger Josefin.
Det är värt att skåla för. En ölprovning och många timmars samtal senare vinkar vi hej då och ställer oss frågan om precis alla är trevliga i Sörmland!

Avslutar med vandring

Vi avslutar resan precis som den inleddes. Med vandring. Micke Andersson från företaget Naturkraft Eskilstuna möter upp – barfota. Har man en gång börjat gå i skogen utan skor är det svårt att sluta, tycker han. Han är journalist och fotograf som blev på gränsen till utbränd och som efter tjugo år i mediebranschen utbildade sig till stresskonsult.

Fyllda av intryck

För ett par år sedan fick han Eskilstuna kommuns miljö­pris för att han inspirerar människor att ta sig ut i naturen. Filosofin är att i naturen hämtar man kraft. Naturkraft. Vi gör olika övningar – testa alla våra sinnen när vi äter harsyra och vandra tysta under en längre stund är två av dem. Lagom till hemresan har vi gått ner ordentligt i varv.

För det börjar bli dags att vända hemåt. Nöjda och utvilade och fyllda av intryck. Så här kommer kanske framtid­ens resande att se ut, pandemi eller inte. Tre dagars vistelse på en vacker plats i Sverige kan mycket väl ersätta ett veckoslut i Toscana. Summa summarum blir det billigare och man slipper en lång klimat­osmart flygresa.