“Folk får kalla mig betongsosse”

Anders Ygeman gör entré med ett fång tulpaner som kommit med utmärkelsen “Årets säker-

hetsprofil”. Han börjar bli van. Sedan flyktingkrisen i höstas har han överösts av hederstecken och lovord, även från borgerligt håll, medan flera av hans kollegor i den S-ledda regeringen sågats, hamnat i blåsväder eller förblivit närmast osynliga. Vad är hemligheten?

Vi vet att Anders Ygeman håller sig tillgänglig för medierna, har ett lagom lågmält sätt och en vana att raskt läsa in sig i nya ämnen. Under sina 19 långa, anonyma år som S-riksdagsman motionerade han om allt från p-piller för män till hårdare åtgärder mot krigsleksaker. Att han gick i bräschen för partiets krav på en nationell strategi mot mördarsniglar har framhållits som tung merit. 

De “eländesfrågor” Anders Ygeman ansvarar för idag, ofta kopplade till terror och kriser, är tacksamma rent medialt (och till stora delar hemligstämplade, vilket gör hans utsagor något knepiga att kolla upp).

Han är dessutom 1,90 lång, medelålders och ser ut som den stabile, fotbollsintresserade, Lundell-diggande tvåbarnspappa han faktiskt är, vilket absolut inte behöver ha med saken att göra. Men är det inte typiskt att han och försvarsminister Peter Hultqvist, båda män med ansvar för typiskt manliga områden, fått så mycket av den positiva uppmärksamheten? Anders Ygeman säger att den frågan skulle förtjäna en vidare analys. Hans egen teori är att delar av det myckna lovordandet går ut på att sätta dit “Stefan”, alltså stats-minister Stefan Löfven.

– Jamen så har det varit. Man har försökt komma åt Stefan genom att berömma mig och säga “Tänk om Stefan vore sådär synlig”. Det tycker jag är fånigt, för är det någon som ska ha cred för det jag gjort, så är det Stefan som har utsett mig. En bra ledare är ju någon som pushar folk, som inte ställer sig i vägen för folk. Jag känner ett jättestarkt stöd från Stefan.

Njuter du av att vara regeringens klarast
lysande stjärna?

– Nej, det får man inte göra. Jag måste koncentrera mig på att göra mitt jobb. Den dagen man börjar njuta av det, är man nog redan rökt – då blir det ett stjärnfall.

Rigorös säkerhetskontroll

Klockan är lite över tio på förmiddagen när Anders Ygeman i blå kostym slår sig ner i det spartanskt modernistiska pressrummet i regeringsbyggnaden Rosenbad. För att komma så långt har Icakurirens team fått passera en säkerhetskontroll, som på grund av hotbilden numera är lika rigorös som på en flygplats. Just den här morgonen har säkerhetspolisen gått upp i “stabsläge”, enligt uppgift för att en grupp IS-terrorister tagit sig in i Sverige. Tidningarna berättar att en polisbil i Anders Ygemans entourage fått däcken sönderskurna under hans besök i en stockholmsförort.

Känner du att läget är under kontroll?

– Ja. Sedan förändras ju läget hela tiden. Vi har ett höjt terrorhot sedan 2010 men vi har en duktig polis, vi har en duktig säkerhetspolis, som hanterar det här på ett bra sätt. 

– Det där med däcken är ju trams, såklart. Det skedde precis när vi käkade lunch. Jag skulle aldrig ha åkt med den där polisbilen ändå. Och till slut tror jag det mest drabbade gärningsmännen själva. De hade sin bil skriven på en “målvakt”, och polisen använde sig av målvaktslagen för att bärga bort den.

Långa arbetsdagar

Ingen dag är den andra lik. Att jobbet skulle vara så här händelserikt kom som en överraskning för Anders Ygeman, som bara trodde sig vara förberedd. 

– Att bli statsråd är en stor omställning i sig. Men just det här uppdraget som inrikesminister har inneburit en extrem omställning. Allt som hänt under de här 18 månaderna hade nog inte kunnat förutses av någon, egentligen.

Ta inte illa upp, men när du var på tv-nyheterna både morgon och kväll under flyktingkrisen i höstas såg du allt lite sliten ut?

– Det är väl klart att om du börjar dagen halv sex–sex i en morgonsoffa, och slutar dagen i 22-nyheterna i TV 4, och sedan kör 07:15-nyheterna dagen efter – det blir inte så mycket tid för återhämtning. Och utöver mediedelen har du ju allt annat, som ska göras. Och familjen försvinner inte heller för att det är ett sådant läge. 

Dina barn är fortfarande ganska små, elva och nio år. Hinner du träffa dem lika ofta som du vill?

– Ja, det gör jag faktiskt. Eller, det är väl ingen förälder som träffar sina barn så ofta som de vill? Men jag försöker verkligen prioritera mina barn. Det handlar väldigt mycket om organisation. Ofta är det så att jag jobbar, åker hem, käkar och umgås med familjen i någon timme. För att sedan jobba igen när barnen har gått och lagt sig. Eller åka och medverka i Aktuellt, till exempel. 

Städhjälpen “Dammy”

Att anlita städhjälp tycks uteslutet trots att även hustrun Elisabeth Brandt Ygeman har ett krävande jobb, som förbunds-
sekreterare inom Handelsfacket. Familj-en har dock införskaffat en robotdammsugare (“Dammy”) som varje morgon vid 09:30-snåret drar igång sin automatiska städrunda i lägenheten hemma i Årsta.

– Folk får lägga sina pengar på vad de vill, jag har inga moraliska aspekter på det, men själv har jag svårt för att leja ut städningen. Folk som gör det verkar ändå behöva städa innan städhjälpen kommer. Sedan vill jag att barnen ska lära sig att städa, tvätta, laga mat och så vidare. Med städhjälp ser jag en risk för att det blir ett slags hotell- eller kolloliv av alltihop. Vi lejer ut fönsterputs, storstädning har vi lejt bort någon gång. Det är nog allt.

För att underlätta hemlivet har familj-en organiserat matlagningen via en rullande 28-dagarsmeny som Anders Ygeman offentliggjort, med lättlagade men kanske lite tråkiga rätter som fiskpinnar, köttbullar och folkhemsklassikern korv i ugn. Att matsedeln skulle vara ett politiskt statement förnekar han bestämt.

– Nej, inte ett dugg, säger han och gapskrattar.

– Skulle man lägga politik i det, vore det väl att det är lite för lite grönsaker. Och för mycket kött.

Men nog finns det väl en speciell relation mellan socialdemokrati och falukorv, Mona Sahlin sa ju att hon hellre käkar falukorv med ungarna…

– … än entrecôte med LO. Det är en klassiker. Nej, det där har inte slagit mig! Jag gillar falukorv, i och för sig.  Entrecôte går väl att äta det med, men är ingen
favorit. 

Anders Ygeman växte upp i stockholmsförorten Hagsätra, i ett höghus där föräldrarna fortfarande bor kvar. En anonym kritiker hävdade i Dagens Nyheter nyligen att mentaliteten i dessa södra förorter påminner om den i bruksorterna: “Ingen kosmopolitisk eller intellektuell miljö, snarare en grogrund för betong-sossar.” Ett resonemang som Anders Ygeman invänder kraftigt emot.

– Det där kommer från någon som
uppenbarligen aldrig har varit i en förort. Det är väl bra mycket mer olika männi-skor som bor där än i många andra miljöer, och mer kosmopolitiskt? När jag läste det där tänkte jag verkligen “jahapp?!” Pröva och åk ut en gång istället! 

– Vill folk se mig som en betongsosse så gärna för mig, men jag skulle inte själv kalla mig för det. Jag växte upp på nionde våningen av ett betonghus och har väldigt svårt att se betong som något negativt. Vilket kanske den som säger betongsosse vill göra. Men betong är väl ett bra naturmaterial? Sand och vatten, bara. 

Är enda barnet

Utan luckor i allt det tunga och allvarliga vore det svårt att orka med. Under intervjun fnissar och skrattar Anders Ygeman ytterligare några gånger och enligt pressekreteraren är han nästan alltid på gott humör. Roligast i regeringen är han dock inte. Den rollen vill Ygeman själv tilldela kulturministern, Alice Bah Kuhnke.

– Ja ja ja. Absolut. Hon är helt filterlös.

Som född 1970 kan du sägas tillhöra den ironiska generationen – är ironi din typ av humor?

– Både ock. Jag är ju också uppvuxen med typisk brittisk humor får man säga, allt från Pang i bygget till Monty Python och ironin är väl ett slags reaktion på den humorn. Jag kan nog uppskatta båda.

Din ironiska sida måste vara svår att visa utåt, eftersom så många avsiktligt vill misstolka och missförstå en politiker på din nivå?

– Ja. Det är kört. Framförallt i skrift. Mitt Twitter-flöde har blivit avsevärt tråkigare sedan jag blev minister. Det är en annan roll nu, det är bara att acceptera.

– Göran Hägglund lyckades ändå hyggligt bra med att kombinera komik och politik, han skapade en bild av sig själv där han var rolig, men det fungerar nog inte om du samtidigt ska ha de frågor som jag har. Jag får stå ut med att vara rolig, ha roligt, i andra sammanhang. 

Anders Ygeman växte upp som enda barnet, vilket enligt honom själv inte påverkat honom något särskilt.

– Men min fru, som är sladdbarn och växte upp som fjärde syskon, försöker hävda att man blir bortskämd som
ensambarn. Jag fick liksom hela kakan, det är så hon menar. Tror jag.

“Ingen politisk broiler”

“Lugn” och “organiserad” är ord som dyker upp när han ska beskriva sig själv. Folk som kände honom i yngre dagar kan också ha fått ett annat intryck, berättar han.

– Jag tror att folk som träffade mig då, såg mig som lite mer av en slarver.

 I mitten av 1990-talet uppdagade Aftonbladet att Anders Ygeman som ung man, före tiden som riksdagsledamot, dragit på sig 21 noteringar hos kronofogden. De flesta handlade om obetalda p-böter.

– Jag var arbetslös och hade helt enkelt svårt att betala. Möjligtvis var det en del slarv inblandat också. Men jag fick ju betala allting, och det blev dyrt för mig själv. Det hade varit mycket billigare och enklare att betala böterna från början.

Anders Ygeman har varit politiker, eller åtminstone politisk, i hela sitt vuxna liv. Aktiv i SSU blev han som 15-åring, fyra år senare utsågs han till fackklubbs-ordförande på Konsum i Högdalen, en ganska stor arbetsplats med 120 personer på lönelistan. “Vi ökade medlemsantalet rätt kraftigt med mig som ordförande, till slut var i princip alla med i facket.” Han har varit vice ordförande för SSU Sverige och kom in i riksdagen vid blott 25.

Hur bekväm är du med uttrycket “politisk broiler”?

– Jag tycker att det är det minst passande, nästan, man kan kalla mig för. Jag menar, jag har stått 19 år på tillväxt. En broiler är ju en gödkyckling som växer extremt snabbt för att sedan läggas på grillen. Jag är mer en “late bloomer”, som Micke Nilsson i landslaget. Som spelade länge i låga divisioner, sedan ettan och sedan – whoosh – landslaget och proffs.