Kim Kärnfalk om tiden i Friends: ”Jag ångrar ingenting, men jag skulle inte göra om det”

Hon beskriver det som konstiga tider – dansbandet Friends succéår med fyra släppta album, otaliga spelningar och tre Melodifestivalenvändor.

– Jag minns att jag promenerade här på Kungsgatan, Uddevallaborna var jätteglada över att det gick så bra. Men man var så påpassad hela tiden. Stannade vi för att äta kunde folk sedan samla ihop våra bestick som troféer.

Kim Kärnfalk, sångerska i Friends, som idag jobbar som reporter på P4, skrattar lite.

– I början var det absolut roligt, säger hon sedan. Man hade fantiserat om hur det skulle kunna bli och då blev det så, upphöjt till två nästan.

Kim växte upp i Uddevalla och musiken har alltid varit en del av henne. När den dåvarande skivbolagsdirektören Bert Karlsson en dag ringde och ville ha med henne i Friends var hon 24 år.

– Det var allt jag önskat i hela mitt liv: att komma bort från Uddevalla, jobba med musik, bli en stor artist. På den tiden hade jag inte några förpliktelser, jag kunde ge mig ut på den här häftiga resan. Men det var också något av det svåraste jag gjort, vi jobbade jättemycket.

Efter en kort paus fortsätter Kim:

– Jag sörjer inte att jag fortfarande förknippas med Friends – och jag ångrar ingenting. Men man ska nog vara lite varsam med sig själv, hur stor hypen än är. Vi körde på. Det är lätt att bli utbytt och det krävs nog lite mod och ålder för att säga: ”Jag orkar inte detta just nu.” Vi var så unga, jag tror inte att vi var klara för det här stora omvälvande. Jag ångrar det som sagt inte men jag skulle inte göra om det på den nivån.

Nyinspelad hit

Tillsammans med Nina Inhammar, också sångerska i Friends, bildade Kim så småningom duon Nina & Kim.

– Efter Friends var vi nog faktiskt utbrända, säger Kim dröjande. Men med Nina & Kim blev det plötsligt roligt igen. Vi bestämde väldigt mycket själva. Men ändå, när jag tittar till­baka, så undrar jag hur vi
orkade.

Efter en tid tog även denna musikaliska resa slut.

– Vi hade en dröm och vi lyckades uppfylla den. Sedan tröttnade vi lite. Men det är svårt att leva utan musik har det visat sig. Tidigare var jag inte alls sugen men det har smugit sig på.

I huset i Uddevalla, Kims hemstad som hon återvände till för några år sedan tillsammans med maken Anders och dottern Edie, finns numera en studio.

– Jag vet inte riktigt hur det gick till. Men vi hade ett rum över och nu har vi en studio och ett skivbolag döpt efter min mormor May.

Förra året spelade Kim in en ny version av Friends hit Lyssna till ditt hjärta. Det hade då gått 20 år sedan vinsten i Melodifestivalen.

– Det var Anders idé, säger Kim. Han tyckte att låten förtjänade ett lugnare tempo. Det är en väldigt vacker text, när man lyssnar. Sedan ringde de från Allsång på Skansen och frågade om jag ville köra låten tillsammans med Sanna Nielsen. Det var så nervöst, jag hyperventilerade innan.

Kim och Anders, som sedan en tid tillbaka skriver musik tillsammans, har varit gifta i 17 år och Kim konstaterar:

– Anders är musikern av oss. Han har gått på musikhögskola, spelat med Eros
Ramazotti och åkt runt med Atomic Swing. Han har mer erfarenhet. Han har rest världen över och spelat. Det har inte jag, förutom till Danmark. Men nu är det hur som helst roligt på riktigt med musiken igen. Ingen kan tala om för mig eller Anders hur vi ska göra musik. Vi gör det för att vi vill, inte för att vi måste.

 

Hållfasta vänner

Kim berättar vidare att flytten från Stockholm tillbaka till Uddevalla handlade mycket om att dottern Edie, 12 år, skulle få möjlighet att på ett annat sätt lära känna släkten på Kims sida.

– Och när vi kom hit så insåg jag att de flesta barndomsvänner bor kvar, jobbet är det roligaste jag haft och allt är mycket lugnare. Jag var borta i nästan 20 år men många ställen här ser likadana ut som de gjorde tidigare.

Att Kim halkade in i radions värld skedde lite av en slump men som hon själv uttrycker det: ”Det var ögonblicklig kärlek.”

– Jag jobbade först på Radio 1 med Gert Fylking. Sedan ringde jag och frågade om jag fick köra Karlavagnen i Göteborg. Där någonstans hamnade jag på Sveriges Radio. Jag tror att vår redaktion där jag jobbar nu, P4 Väst, kan vara en av de snällaste i Sverige. Vi är som en familj. Det är väldigt roligt att gå till jobbet.

Kim utvecklar vad hon älskar med radion:

– I grunden är jag dessutom så fruktansvärt mycket en pk-tjej. Allas lika värde och att man behandlar människor rätt, är viktigt för mig. Att berätta om människor, vara ute och träffa folk, låta de som inte skriker få höras – det tycker jag om. Det finns så många livsöden man kan lära sig saker av. Radio och musik går också lite hand i hand.

Vid sidan av arbetet på radion släppte Kim i våras låten Fan det var vi. En låt hon och Anders skrivit ihop och som handlar om ånger och uppbrott i relationer.

– Man träffar människor genom livet – vissa håller man i, andra släpper man taget om, säger Kim. Ibland ångrar man sig efteråt och undrar: ”Var tappade vi bort varandra?”

En som inte tappats bort på vägen är Nina. När sociala medier skannas inför intervjun dyker det upp en Instagrambild från sommaren 2019 som visar Kim och Nina tillsammans efter att de sjungit på ett bröllop.

– Det fanns en familj som älskade Friends, berättar Kim. De åkte runt med oss och gick på massor av spelningar. När Nina och jag fick höra att en av tjejerna i familjen skulle gifta sig tänkte vi att det vore ett bra sätt att betala tillbaka – genom att dyka upp på bröllopet!

Kim ler en aning och fortsätter sedan:

– Hon älskar fortfarande Friends och när en av våra låtar började spelas stod plötsligt vi där och sjöng! Det blev jättebra. Det var de värda. Och jag och Nina, vi träffas då och då. Inte så ofta – men skulle det vara något så kan jag alltid ringa Nina och hon kan alltid ringa mig.

Minnena finns kvar

För en tid sedan dog Kims mamma Kicki efter att ha varit sjuk i cancer i många år.

– Jag var först livrädd att förlora mamma. Men vi fick en fin sista tid. Jag, mina syskon och mammas man var med henne hela tiden de sista två veckorna. Den palliativa vården var fantastisk. Mamma hade inte ont, hon var inte rädd – hon hade förlikat sig och hon har det mycket bättre nu.

Redan innan Kims mamma dog började Kim skriva på låten Flyg iväg som hon skrev främst till sin mamma men som egentligen är tillägnad alla som förlorat någon.

– Jag ville göra en begravningslåt för anhöriga som tvingats släppa taget. Till slut vill man bara att den som är sjuk ska bli fri och inte behöva ha ont. Det är det låten handlar om. Med mamma är vi där nu. Hon behöver inte ha ont längre.

Men på Kims mammas begravning, då kyrkan var fylld till brädden, spelades helt annan musik.

– Mamma hade förberett sig länge och redan valt alla låtar. Bland annat Thomas Stenströms Tillsammans igen men även en Sven Ingvars-dänga för att det skulle bli lite roligt. Så typiskt morsan.

Man kan ana ett leende och i nästa andetag berättar Kim om hur hennes mammas kista vid begravningen var full av leopard-grejer.

– Alla visste att hon gillade leopard så alla kom med något leopardigt på sig. Jag hade ett leopard-armband. Jag är väldigt glad att det blev en så fin ceremoni – den finaste jag varit på. Det är också en tröst. Och det jättefina i allt det sorgliga med att förlora en förälder är att man har alla minnen kvar.

Kim konstaterar att livet som det ser ut nu trots allt känns bra. Hon känner sig hemma i Uddevalla och att hon hittat tillbaka till musiken betyder mycket.

– Jag vet inte vad som händer om fem år men jag längtar ingenstans. Det är en ganska skön känsla, att inte längta på det sättet. Jag och Anders fortsätter att skriva musik. Det har blivit en del av vår familjebild. Det är roligt att göra musik tillsammans – när vi tycker samma.

– Edie säger att hon inte är intresserad men hon sjunger för jäkla bra, av det man hör från hennes rum i källaren. Vi får se. Hon gillar balett och teater. Hon får bli vad hon vill.