Akta dig för kärlekströjans förbannelse – och annat skrock om handarbete

I Ungdomsbarometerns trend­rapport för 2026 kunde man läsa att unga i allt större utsträckning ägnar sig åt traditionellt hantverk och handarbete. Att så kallade ”granny hobbies” som stickning och virkning blivit trendigt märks tydligt på plattformar som Instagram och TikTok där unga stickare från världens alla hörn delar med sig av mönster, färdiga projekt – och skrock. 

Ett omdiskuterat sådant är ”the Sweater Curse”, alltså tröjförbannelsen. Det låter olycksbådande, och är också det för den som planerat att sticka en tröja till sin partner. Enligt tröjförbannelsen kommer nämligen förhållandet att ta slut innan tröjan är färdig, antingen blir du lämnad eller bestämmer dig för att lämna själv.

Det här är ett relativt nytt skrock med okänt ursprung som tack vare sociala medier spridit sig över världen. På TikTok diskuteras förbannelsen flitigt av unga stickare som antingen satt den på prov eller delar med sig av tips om hur man övervinner den. 

I forumet på Ravelry, världens största online-community för stickare och virkare, finns mängder av trådar som behandlar ”the Sweater Curse”, med skräckhistorier om människor som blivit lämnade mitt under arbetet med en dyr och tidskrävande tröja, och teorier om varför förbannelsen slår till. En teori är att tröjan blir en slags symbol för förhållandet och att den som stickar blir tvungen att avgöra om partnern är värd ens tid och möda. En finstickad tröja kan nämligen bestå av uppemot 100 000 maskor, det innebär många timmars ­arbete och tid att analysera förhållandet.

Press på mottagaren att använda plagget

Johanna Svahn tror att det kan ligga något bakom myten om tröjförbannelsen. Hon är nyhetsbrevsredaktör på Make Your Own, en garnbutik som skapar DIY-kits för virkning och stickning. Hon älskar att sticka till familj och vänner och anser själv att det är den finaste presenten man kan ge någon. 

När hon stickar till andra blir det oftast mindre tidskrävande arbeten, inte för att undvika någon förbannelse utan för att hon helt enkelt har för många plagg på sin egen att göra-lista. Johanna tror att ”the Sweater Curse” handlar om ganska enkel psykologi.

– Att få ett handarbetat plagg kan väcka mycket press att behöva använda plagget fast man inte tycker om det. Och press att förhållandet ”måste” hålla för att partnern nu har lagt ner så mycket av sin tid och energi. Det kan nog väcka en del tvivel och ­second thoughts. Jag tänker att man kan likna det vid att ens nya partner hade kommit hem med en tatuering av ens namn på armen.

Tröjförbannelsen tycks ännu inte vara så spridd i den svenska stickvärlden. Mariette Oras som är ordförande i Sticka!, Sverige stickförening, har inte hört talas om den. Hon har stickat dagligen sedan 70-talet, bland annat några tröjor till sin man, och följer flera stickare, designers och garnförsäljare på Instagram. Men någon förbannelse har hon inte stött på och tror absolut inte på det heller.

Sticka in hårstrå

Liksom annat skrock bör nog tröjförbannelsen tas med en nypa salt, men om du ändå oroar dig finns det sätt att motverka den. Vissa menar att man ska sticka in ett av sina hårstrån i tröjan för att binda partnern vid sig, andra menar att man helt enkelt ska vänta med att ge hen en hemstickad tröja tills efter giftermålet. Den textila slöjdvärlden är full av sådana föreställningar om hur man undviker otur. Ett gammalt svenskt skrock säger till exempel att det betyder otur att sy sin egen brudklänning, den som gör det kommer gråta lika många tårar som hon syr stygn i klänningen.

Kring linberedning, spånad och vävning har det funnits så mycket vidskepelse att folklivsforskaren ­Carl-Herman Tillhagen kunde fylla en hel bok om det på 1980-talet. I ”Vävskrock” berättar han att en lånad vävsked bringar otur, om varför man i 1850-talets Ydre aldrig började varpa under en måndag, och hur man gör sig av med äfsingarna, det vill säga stumpar av varpgarn, på rätt sätt för att undvika en dålig skörd på linåkern.

Vidskepelse inom slöjdvärlden

Men varför finns det då så mycket vidskepelse inom slöjdvärlden? Tommy Kuusela är doktor i religionshistoria och folklorist vid Dialekt- ­och folkminnesarkivet i Uppsala. Enligt honom kan skrock i samband med slöjd och hantverk, liksom i andra sammanhang, ge förklaringar till en oförklarlig värld. Tommy har hört talas om tröjförbannelsen och tror att den är särskilt känd bland stickare som är 45 år eller yngre.

– När du frågar sitter jag faktiskt med den första stickade tröja som min sambo gjorde åt mig och när hon höll på med den vet jag att hon vid ett tillfälle nämnde risken som det kunde medföra med hänvisning till förbannelsen. Ibland sägs det att man kan sticka in ett medvetet fel, vilket skulle motverka förbannelsen. Det är klassiskt för folktron.

I sitt arbete på folkminnesarkivet har Tommy Kuusela stött på en hel del gammalt skrock kring stickning och handarbete, där mycket är på gränsen mellan lek och allvar.

– Det berättas bland annat att då man stickar en strumpa får man inte låta den stickade delen hänga, för den som sen bär strumpan blir då surbent. Från Gotland sägs det att den femte sticknålen aldrig fick vara tom när man avbröt eller slutade stickningen, det betydde otur, och från Småland finns uppgiften om att en havande kvinna inte bör sticka för då blir hon bunden och kan inte föda.

Försvunna stickor

Många gamla vidskepelser har fallit i glömska, medan andra lever vidare och får sällskap av nya. Utöver tröjförbannelsen har Johanna Svahn stött på en del annat skrock kring stickning.

– Jag har hört att försvunna stickor, verktyg eller annat ”motstånd” när man handarbetar betyder att projektet protesterar. Att något är fel och att man behöver ta en paus eller omvärdera. Kanske att man har gjort fel i mönstret någonstans, använder fel garn eller stickar fel storlek. Men det tänker jag är som allt här i livet, att motstånd är en inbjudan till att dra i handbromsen och tänka ett varv till.