Inget hjälpte – förrän Gubben, Mr Beard och Påta tog tag i problemet

Med sina lädervästar, klubbemblem, tunga motorcyklar och jänkare kan männen och kvinnorna i Daca (Drivers against child abuse – Förare mot barnmisshandel) sätta skräck i de flesta de möter. Men under den tuffa attityden brinner varma hjärtan som engagerar sig för barn som har det svårt. Det kan många barn som blivit hjälpta av motorklubben vittna om.

Fråga bara Benjamin Ek i Linköping. Hans möte med Göran "Gubben" Andersson, Kalle "Mr Beard" Ringholt och de andra medlemmarna i Daca förändrade hans liv.

– Jag mobbades nästan varje dag i skolan från det att jag var fem år, berättar han. Jag blev ofta slagen och någon gång hoppade de till och med på mitt ansikte. Det har helt upphört nu.

Hans mamma Susanne Ek kunde maktlös och förtvivlad se hur dåligt hennes son mådde. Trots hundratals samtal med Benjamins lärare och rektorer skedde ingen förändring till det bättre. Snarare tvärtom – ju äldre han blev desto värre blev trakasserierna, förnedringen och misshandeln.

– De drog till och med ner hans byxor och alla bara stod runt och skrattade. Det jobbigaste var att veta att han fick stryk när han gick till skolan och se hur ledsen han var när han kom hem och la sig i sängen och grät, berättar Susanne.

Fick tips om Daca

Benjamin själv orkar knappt tänka tillbaka på den svåra perioden i sitt liv när Hemmets Journal intervjuar honom. För bara något år sedan var det så illa att han knappt orkade leva vidare.

– Det var något nästan varje dag. Och det var inte bara glåpord. Jag blev ofta sparkad mellan benen och de andra killarna tog stryptag på mig, berättar han.

– När Benjamin mobbades av killarna på skolan blev följden att han sökte sig till tjejerna och umgicks med dem. Men det ledde bara till att han mobbades ännu mer, säger hans mamma.

Susanne polisanmälde Benjamins plågoandar och gjorde även en anmälan till skolinspektionen. Men inget resulterade i några förändringar.

I sin frustration över att inte kunna stoppa trakasserierna mot hennes son skrev Susanne mycket om sina känslor på olika forum på sociala medier. Kontakterna med andra föräldrar i samma situation ledde till att hon förra våren tipsades om motorklubben Daca som hjälper och stöttar utsatta barn.

– För att få hjälp av Daca måste man först fylla i en ansökan på deras hemsida. Det gjorde jag i april förra året och där berättade jag om mobbningen Benjamin var utsatt för och på vilket sätt jag hoppades att de skulle kunna hjälpa honom.

I början var Susanne lite skeptisk. Hur skulle en motorklubb kunna stoppa trakasserierna när hon själv försökt i så många år utan att lyckas?

– Redan samma kväll som jag skrev ansökan ringde presidenten upp mig och dagen efter satt Daca här hemma i köket och pratade med oss.

Den första från Daca som de fick träffa var Göran "Gubben" Andersson. Han ser minst sagt respektingivande ut med sina två meter och sitt stora skägg och både Benjamin och hans mamma gjorde stora ögon när han slog sig ner vid deras köksbord.

– Det första vi gör när vi får en ansökan om hjälp är att undersöka om det är något för oss. Vi skickade över Gubben och resultatet av det mötet blev att vi beslutade oss för att hjälpa Benjamin, berättar Kalle "Mr Beard" Ringholt, som är presskontakt på Daca och till vardags elevcoach på en skola i Finspång.

Skjuts till skolan

Dacas första åtgärd var att kontakta Benjamins skola och bestämma ett möte med skolledningen.

– Fördelen med att vi går in är att vi kan var objektiva och inte är lika känslomässigt engagerade som föräldrarna. I det här fallet upptäckte vi från första stund att skolan verkligen ville få stopp på mobbningen av Benjamin och vi fick ett stort förtroende för rektorn, berättar Kalle.

Men första mötet gav inte något snabbt resultat. Mobbningen av Benjamin fortsatte och Daca kontaktade därför rektorn för ett nytt möte. Vid sidan av mötena med skolans ledning visade motorklubben med all önskvärd tydlighet att de tog hand om Benjamin.

– Vi körde honom till och från skolan, antingen på motorcykel eller med någon av våra bilar, berättar Kalle Ringholt.

Ingen på skolan kunde undgå att lägga märke till de storvuxna skäggiga männen som tog hand om Benjamin. Han minns själv ett tillfälle när "Gubben" satt utanför och väntade på honom.

– Då kom några andra elever in i klassrummet och sa att det satt en stor buse utanför som såg ut som han skulle kunna slå ihjäl någon.

Kalle Ringholt skrattar när han får höra det.

– Vissa av oss ser lite skräckinjagande ut, men det värsta som kan hända när man träffar oss är kanske att du får en kram. Det är häftiga kontraster mellan vår image och vårt engagemang för utsatta barn, säger han.

Sakta, men säkert upphörde trakasserierna av Benjamin och under sommaren ville en av hans tidigare plågoandar bli hans vän.

– Skolans rektor gjorde mycket för att hjälpa honom, men Benjamin ska själv ha en stor eloge för att han redan vid första mötet med oss kunde förklara på ett bra sätt vad han var utsatt för och på vilket sätt han trodde att vi kunde hjälpa till, säger Kalle.

Prisades på gala

Susanne, som först var tveksam till om Daca verkligen kunde få stopp på mobbingen, är mycket tacksam för vad motorklubben har gjort för hennes son.

– Medlemmarna i Daca kommer alltid att ha en stor plats i våra hjärtan. De lyfter upp barnen och ger dem självförtroende, säger hon.

Därför var det extra känslosamt när Benjamin och Susanne i höstas träffade sina hjältar i Daca i samband med att de utsågs till Årets medmänniskor 2017 vid Svenska hjältar-galan på Cirkus i Stockholm. Galan, som är en samproduktion med Aftonbladet, sändes i TV 4.

Tårarna strömmade ner för Benjamins kinder när han berättade om hjälpen han fått av medlemmarna i motorklubben.

– Det värmde i hjärtat. Jag får gåshud bara jag pratar om det. Vi kände alla ett glädjerus när Benjamin berättade att han inte mobbades längre, säger Kalle.