Hon minns det första mötet – på en parkeringsplats i Stockholm. Dit hade Bob, och flera andra hundar, fraktats i skåpbil från Grekland. Sophie Granqvist och hennes son hade kört från Borlänge för att hämta den nya familjemedlemmen.
– De ropade upp mitt namn och vi fick gå fram, berättar Sophie. Bob satt där – jätterädd.
Gathund i Grekland
Det har hunnit gå drygt tre år sedan den där dagen. På uteplatsen ligger Bob och vilar, lugnt och stilla. Som valp hittades han övergiven i en kartong på gatan och togs till ett grekiskt hundhem. Sophie, som princip alltid haft hund, fann Bob via en ideell förening som förmedlar gathundar från just Grekland.
– Min förra hund dog, men ett halvår senare kände jag mig redo för en ny, säger Sophie. Det behövde inte vara en rashund, jag var öppen för alla förslag.

Bob
Ålder: 3,5 år.
Bor: Borlänge.
Familj: Sophie och hennes son.
Yrke: Patrullhund inom Försvarsmakten.
Bakgrund: Gathund i Grekland.
Intressen: Äta godis, spåra, vara i naturen, söka och bada i sjön.
Instagramkonto: streetdog_bob
En kollega hade adopterat en hund via nyss nämnda förening och Sophie blev nyfiken på det alternativet. Hon gick in på föreningens webbsida och fick syn på en bild av Bob.
– Han var så söt och såg så klok och snäll ut. Som en klok liten farbror. Jag fastnade direkt.
Bob, som är en blandning av vorsteh och schäfer, var bara sex månader när han sommaren 2022 kom till Sophie. Hon beskriver hur de så smått började lära känna varandra i bilen hem från Stockholm.
– Bob fick köttbullar och korv. Han tittade nyfiket på oss.
Sophie Granqvist
Ålder: 40 år.
Bor: Borlänge.
Familj: 17-årig son och Bob.
Yrke: Frivårdsinspektör inom Kriminalvården.
Intressen: Inredning, vara i naturen.
Vande sig och blev trygg snabbt
Hemma hade Sophies son bäddat för sig och Bob på golvet.
– Sonen var rädd att Bob skulle ramla ur sängen. Bob hade aldrig varit i en lägenhet och var inte van vid det. När han såg sin spegelbild i diskmaskinsluckan började han skälla.
Sophie gör en kort paus innan hon fortsätter:
– Men Bob vande sig snabbt. Han fick vara med på allt. Vi åkte till min farmor och till min mamma. Vi campade och åkte till Furuviksparken, där det finns både djur och karuseller. Bob blev snabbt trygg i sig själv. Så länge vi – hans familj – var med, då var allt roligt.

Det dröjde inte länge innan Sophie märkte att Bob tyckte om att söka och leka kurragömma. Hon hörde av sig till organisationen Missing People och därefter fick Bob och Sophie vara med när man tränade sök.
– Det var så roligt och alla tyckte att Bob var en riktig talang. Men efter ett tag började jag känna att han skulle ha en större utmaning.
Patrullhund i Försvarsmakten
Sophie googlade och fann information om patrullhundar inom Försvarsmakten. Patrullhundar används främst för att upptäcka och leta efter fienden. Efter att ha läst på lite hörde Sophie av sig till en rekryterare i Falun. Därefter följde flera tester för att se om Bob skulle passa att utbildas till patrullhund.
– Bob var ung och lite sprattlig, men han klarade det och fick påbörja sin utbildning i augusti 2023, berättar Sophie.
Utbildningen var uppdelad i etapper och började med en vecka i Orsa då Sophie och Bob tränade tillsammans med andra hund- ekipage från morgon till kväll. Därefter var de hemma i en månad och fortsatte träna på allt de lärt sig innan det blev ytterligare en veckas hårdträning med andra, denna gång på Väddö utanför Stockholm. Den sista veckosamlingen skedde i Uppsala och då ingick det stora slutprovet.
– Det bestod av en massa olika moment. Bland annat skulle Bob spåra i en kilometer. Jag var lite nervös men han klarade allt på första försöket.

Sophie utbildade sig till hundförare
Bob fick sitt tjänstehundscertifikat – sedan var det Sophies tur att utbilda sig till hundförare. Hon genomförde Hemvärnets grundläggande soldatutbildning tidigare i år och ler en aning när hon konstaterar att hon aldrig skulle ha kommit på tanken att gå med i Hemvärnet om det inte varit för Bob.
– Men utbildningen var en upplevelse – och en utmaning. Jag växte som person. Samtidigt kändes det så konstigt att göra något utan Bob. Vem var jag utan honom i det sammanhanget?
Sophie berättar att hon under den två veckor långa utbildningen bland annat fick öva vapenhantering och försvarsmedicin.
– Det var väldigt mycket vi skulle lära oss på de där veckorna. Även fysiskt var det tufft. Jag hade inte fattat att det skulle vara så kämpigt. Vi gick i flera kilometer med 20 kilo packning. Instruktörerna skrek, det var väldigt militäriskt.

Bob blev krigsplacerad direkt när han fick sitt tjänstehundscertifikat och tillhör nu Hemvärnet Dalabataljonen.
– Jag har en fyradagarskurs kvar, sedan är vi helt klara och kan börja jobba på riktigt, säger Sophie.
”Han uppskattar saker på ett annat sätt än mina tidigare hundar”
Hon förklarar att om någon försvinner kan de bli utkallade av polisen.
– Och om det blir krig ska vi kunna leda soldater till fienden. Nu får vi hoppas att det inte blir krig, men om det skulle bli det så vet vi vad vi ska göra. Det känns bra. Vi har tränat och tränat för vår roll i kriget. Vi litar på varandra och Bob gör allt jag säger. Vi har en väldigt stark och trygg relation. Sophie funderar lite men fortsätter snart:
– På något vis känns det ibland som om han är tacksam över att jag adopterade honom. Han uppskattar saker på ett annat sätt än mina tidigare hundar.
Bob har också gjort att Sophie gått från att vara en stadsmänniska till att älska naturen.
– Jag var inte alls någon skogsmänniska innan. Jag var rädd för fästingar. Men Bob har fått mig att älska att vara i skogen. Jag älskar att åka till fina platser. Vi brukar campa tillsammans – jag vågar allt med Bob. Han ger mig trygghet – och tvärtom. Vi skulle inte klara oss utan varandra.
Hemma i Borlänge har Bob dessutom blivit lite av en lokalkändis. Många vet att han är duktig på att spåra och hör av sig gällande både försvunna hundar, katter och kaniner.
– Under utbildningen fanns det vissa som hade åsikter om att Bob är en gathund, och nedvärderade honom, säger Sophie. Men Bob har visat alla nu att det spelar ingen roll om man kommer från gatan – man kan bli något ändå.