Helena von Zweigbergk
Ålder: 66 år.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Författare och radioprofil.
Aktuell: Med ”Det nya gamla” ihop med Cilla Ramnek, en intill pinsamhet öppenhjärtig brevväxling om att bli äldre idag. Samt ”1999, Ingrid och Tom, om att hitta hem”, Norstedts.
Pelle Svanslös var ett riktigt drama
Som barn älskade jag Gösta Knutssons Pelle Svanslös. Även om jag läste den med viss bävan. Jag tyckte så ohyggligt synd om Pelle, det var snudd för mycket med en kattunge som fått svansen avbiten av en råtta och blev retad av elake Måns och hans jasägare Bill och Bull. Minns uttrycket hur ”Pelle slickade sig förläget om nosen”, och tror inte jag läst något som gjorde så ont i hjärtat. Stackars Pelle! Men han var också en stursk liten katt, älskad hemma, fick en fin rosett. Förmodligen greps jag av att den handlade om överlevnad. Minns den inte som rolig, trots att jag förstår att den var menad så. Ett riktigt drama, tyckte jag.
”Boken om San Michele” av Axel Munthe
Det kan tyckas högmodigt att benämna en vuxen, litterär bok, första gången utgiven 1928, som bästa ungdomsupplevelse. Men när jag var i tidiga tonåren och vi bodde i Spanien hela sommarlovet, var min läshunger enorm. Ingen tv fanns, inga kompisar. Jag läste allt. Hos ett par äldre släktingar hittade jag ”Boken om San Michele” och älskade den. Där fanns de mest dramatiska berättelser om koleraepidemier och djuranekdoter, Axel Munthe, liksom jag, älskade djur. Jag var helt fascinerad av platsen, av människorna som den här kända och glamorösa gamla läkaren beskriver så inlevelsefullt. Jag förstod inte allt, somligt av Munthes resande och relationer gick mig förbi. Men helt ärligt – den bok som lever kvar mest av de enorma mängder jag läste då.
”Jerusalem” av Selma Lagerlöf är en mästerlig roman
Periodvis är det svårt att andas under läsningen av den här mästerliga romanen som löst baserades på en händelse 1896, då 37 människor från Dalarna, av olika anledningar, reste till Jerusalem för att invänta Kristi återkomst. Det finns ett djup och inlevelse i porträtten av de här människorna, en hårresande dramatik i skildringen av resan och framkomsten. Magisk i sin totala närvaro, man är där, man är med och delar sökande, förtvivlan och hopp. Älskar Selma Lagerlöfs bultande patos när hon skriver, hon vill verkligen att berättelserna ska krypa under skinnet. Läste den på Sicilien när jag skrev genombrottsromanen ”Ur vulkanens mun”, hoppas inlevelsen smittade av sig.
