Carin Bartosch ­Edström är kompositör, solist och översättare: ”Höjdpunkten i min karriär? Asterix såklart”

Under Carin Bartosch ­Edströms uppväxt i Rom hade ­hennes familj en stående ­tradition. Varje söndag begav sig minstingen Carin, de två äldre syskonen och pappa Carl Eric i samlad trupp till ­legendariska kaféet Café de Paris för att dricka cappuccino. På vägen dit passerade de tidningskiosken, som om det ville sig riktigt väl hade ett nyutkommet album av den franska tecknade serien ­Asterix till försäljning.

– Då köpte vi alltid albumet i italiensk översättning. Vad som gjorde albumen så roliga var att det fanns många romerska legionärer med i dem. Deras dialog var utskriven på romdialekt som var så vansinnigt underhållande att läsa. Jag och mina syskon vred oss av skratt över ordlekarna. Det var nog första gången jag förstod hur kul man kan göra en serieöversättning, konstaterar Carin.

När Carin som barn lät sig uppslukas av Asterix och hans ständiga följeslagare Obelix äventyr kunde hon aldrig ana att hon själv en dag skulle översätta albumen från originalspråket franska till sitt eget modersmål svenska.

Carin Bartosch Edström översätter Asterix

Efter att ha blivit synad i sömmarna av Asterix franska förlag Hachette fick hon 2018 hedersuppdraget att ge den globala storsäljaren svensk språkdräkt. Att översätta Asterix är ett minutiöst arbete, understryker Carin. Översättningen kontrolleras på längden och tvären ­innan den går i tryck. Samtidigt som Carin inte tillåts göra för stora avsteg från originalet måste hon ta sig vissa friheter för att skämten och ordvitsarna ska resonera med de svenska läsarna.

– Det svåra är att översätta skämten som har referenser till det franska samhället och den franska populärkulturen. Det gäller att hitta nationella motsvarigheter som gemene man i Sverige känner till. I ett seriealbum refererades det exempelvis till den franska sångaren Charles ­Aznavour vars sånger många svenskar inte är bekanta med. Eftersom seriefiguren med svaga drag av Aznavour, som aldrig nämndes vid namn, märkligt nog hade vissa likheter med Cornelis Vreeswijk gjorde jag om hans textstrofer om ett feniciskt skepp som sjönk med en massa vin. Jag använde mig av Cornelis låt ”Felicia adjö”. I stället för ”Felicia försvann” blev det ”Fenicia försvann”. När jag hittar den typen av skojigheter blir jag lycklig. Man får fila och fila tills man kommer på dem.

Asterixalbumen släpps simultant världen över

Utgivningen av Asterix­albumen som släpps simultant världen över omgärdas alltid av stort hemlighetsmakeri. Detta gäller förstås även det kommande albumet som är det 41:a i ordningen och det fjärde som Carin har översatt. När vi träffas en tid innan bokreleasen är den enda uppgiften jag har om det nya albumet att det kommer att utspela sig i Portugal.

– Jaha, du vet så mycket. Det kan jag bekräfta, men inget annat. Mina läppar är förseglade! Det är verkligen sekretess på hög nivå kring albumen. Man får i princip signera i blod att man inte kommer att skvallra om några detaljer innan utgivningen, förklarar Carin med ett skratt.

Växte upp i Rom

Jag inser att alla mutförsök är förgäves, så vi går över till att prata om Carin själv. När hon kom till världen 1965 bodde familjen i Malmö. Snart gick flyttlasset vidare till Princeton i amerikanska New Jersey. Anledningen till flytten var pappans arbete som arkeolog med inriktning på antiken. När Carin var fyra år utsågs han till chef för Svenska institutet i Rom som kom att bli en långvarig hemvist för familjen.

– Det var ett slitet, bullrigt och sagolikt vackert Rom jag växte upp i. Antiken fanns hela tiden sida vid det sida med det moderna. Man traskade runt på marmor som hade funnits där i tusentals år. Jag och mina syskon gick i Tyska skolan eftersom pappa tyckte att vi skulle lära oss ett språk till. Språk­studierna gick bra för mig, men jag hade alltid en längtan till Sverige som i mina ögon var en väldigt exotisk plats.

När pappan så småningom blev sjuk återvände familjen till Sverige. Carin hade hunnit bli 13 år när de slog ner bopålarna i Lund.

– Det var en chock för mig att flytta hem till Sverige. Inte förrän då förstod jag hur fantastiskt allting hade varit i Italien, där man bara kunde sträcka ut handen ­genom fönstret och plocka citroner från vårt citronträd och pressa dem när man kom hem törstig från skolan. Jag tyckte det var svårt att komma in i det svenska samhället. I Rom hade jag i hög grad varit förvisad till mig själv eftersom man inte kunde åka tvärsöver staden för att leka med någon kompis. I Sverige däremot sprang alla över och lekte med grannbarnen efter skolan. Det var något som jag aldrig tidigare hade upplevt, minns hon.

Guide på Capri

Dragningskraften till andra kulturer fanns alltjämt kvar i Carin. Efter gymnasiet åkte hon till Frankrike och praktiserade på en vingård. Därefter styrde hon kosan till Capri, där hon guidade turister runt den hänförande egendomen Villa San Michele, uppförd av den svenska läkaren Axel Munthe.

– Villan var residens för författare och konstnärer. Jag träffade många musiker som öppnade nya fönster till musiken för mig. När jag kom tillbaka till Lund började jag plugga musik­vetenskap i kombination med språk. Så småningom grundade jag Lunds studentopera och blev operaregissör. När jag ­under några år var orkesterchef i Växjö upptäckte jag att jag ville bli tonsättare också. Så då började jag studera komposition och skriva egna operor.

Kompositör och sopransolist

Parallellt med att hon översatt och komponerat operor har Carin framträtt som sopransolist, översatt en mängd olika böcker till svenska, däribland de klassiska pocketböckerna om Kalle Anka. Till på köpet har hon skrivit två egna kriminalromaner, ”Furioso” och ”Kassandra” som utkommit på Albert Bonniers förlag.

Vad tycker du att din stora mångsidighet säger om dig?

– Att jag är rastlös, och att jag vägrar bli vuxen och begränsa mig. Om något verkar kul hoppar jag på det, utan att släppa det andra jag håller på med.

Vad ser du som höjdpunkten i din karriär?

– Asterix självklart! Jag är oerhört mallig över att få översätta albumen. De är så gediget gjorda att de i mitt tycke klår många samtida skönlitterära bästsäljare.