Är Sveriges vanligaste efternamn på väg bort?

Det hör inte till vanligheterna att man byter till ett son-namn, även om före detta skridskoåkaren och OS-medaljören Nils van der Poel faktiskt gjorde det nyligen. Han heter numera Svensson, och har för avsikt att kunna leva ett lite mer anonymt liv.

Snarare går trenden mot mer individualism, mer sticka-ut. Sammansatta efternamn, två halvor bildar ett helt nytt, är exempelvis lite trendigt när par gifter sig. Och så länge det ändå är ett riktigt namn (och inte en samling siffror på rad) så ska det mycket till för att ett nyskapat namn inte ska bli godkänt. Det gick till exempel fint att byta efternamn till Nathaliespappa, för en man som ville hylla sin dotter lite extra.

– Det går också bra om man som man vill byta till ett namn som slutar på -dotter. Namnlagen ger oss väldigt stor frihet, förklarar Katharina Leibring, forskare på Namnarkivet, vid statliga myndigheten Institutet för språk och folkminnen.

Namn efter pappan ledde till förväxlingar

Annat var det på 1800-talet, då den gamla patronymikon-modellen (att barn får sina efternamn baserade på pappans förnamn) var djupt förankrad. Samma fenomen finns förstås i flera andra länder, men vi höll fast vid bruket ovanligt länge.

– Sverige var, som hela Skandinavien, ett ganska glest befolkat bondeland. De flesta bodde i små byar och det fanns inget riktigt behov av fasta efternamn. Däremot var det lite viktigt att man kunde se vem som var ens pappa. Vi har heller inte haft så många yrkesbaserade efternamn som i andra länder, där exempelvis Thatcher (takläggare specialiserad på vasstak) och Smith (smed) har blivit vanliga efternamn, förklarar Katharina.

Den stora mängden son-namn som vårt mer bondska förflutna genererade skulle däre­mot visa sig bli problematisk. Alldeles för många människor hette samma sak och förväxlingsrisken var stor!

– Detta var ju långt före personnumrens tid. Dessa fick vi inte förrän 1947. Och särskilt när det skulle införas en folkpensionsreform 1913 var det väldigt viktigt att pengarna hamnade hos rätt person. Därför kom redan 1901 förordningen att alla skulle ha ett ”fast” efternamn, som alltså inte växlade för varje generation, och med detta fick patronymikontrenden sitt avslut. Det efternamn som familjefadern hade blev släktnamnet som gick vidare, berättar hon.

Olika son-namn är fortfarande olika vanliga i olika landskap, och detta speglar de mest omtyckta manliga förnamnen vid skiftet. I Skåne är Nilsson det vanligaste son-namnet, en konsekvens av Nils stora popularitet. I Stockholm var det istället vanligare att fars generation hette Anders och i Göteborg fanns ovanligt många Johan.

Lag att kvinnan skulle ta mannens efternamn

För kvinnor var förändringen särskilt stor, eftersom de tidigare hade hetat -dotter. En kvinna som hade döpts till Larsdotter kunde då byta namn till Larsson, fast att maken hette Johansson, så det kan se lite sambomodernt ut på gamla gravstenar. Först 1915 blev det inskrivet i kyrko­bokföringslagen att gift kvinna skulle ta sin mans efternamn. Och detta gjorde förstås att redan vanliga son-namn blev ännu vanligare…

– När myndigheterna insåg hur många som hette samma sak, så började man propagera för byten. Det gavs ut statliga namnförslagsböcker, ofta med naturinspirerande namn som därför är extra vanliga i Sverige. Härifrån kommer namn som Ekemo, Sjömalm och Furhammar. Det fanns också privata namnförslagsbyråer och det är faktiskt från en sådan byrå som mitt eget efternamn kommer från, när min farfar bytte namn från Karlsson, berättar Katharina Leibring.

Många passade också på att byta efternamn i samband med inflyttningen till städerna och särskilt 30- och 40-talet innebar slutet för många familjers son-era.

Kurvan planar ut

På 70-talet hade andelen son-namn i befolkningen sjunkit till 44 procent, och idag ligger siffrorna på runt 20 procent. Men namnforskaren tycker sig ändå se att kurvan har ­planat ut.

–  Visst har andelen sjunkit mycket sedan 1900-talets början, men det är verkligen ingen fara för son-namnens överlevnad. Nästan två miljoner svenskar har ju ett son-namn idag. Nya efternamn har inte en chans att ta sig in på listan, ifall inte jättemånga plötsligt bestämmer sig för att exempelvis ta efternamnet Blom!