Lennart öppnade bibliotek i en telefonkiosk: ”Det är ju sjutton också, att folk läser så himla lite!”

1. Du har öppnat ett bibliotek i en telefonkiosk. Berätta!

– Här ska alla kunna bläddra i och låna en bok. Böcker finns inte självklart längre i allas hem. Böckerna kan lämnas tillbaka, behållas eller bytas till andra. Böcker har ju blivit lite av en lyxvara. En Månpocket kunde man förr köpa för 10 kronor, idag kostar även den ibland nästan en hundralapp.

– Jag har själv gått en kurs i bokens och läsandets historia, som var så himla intressant. Jag kände då, att det är ju sjutton också, att folk läser så himla lite! Inget fel på ljudböcker, men jag tycker även barn ska få uppleva tyngden och känslan av att hålla i och vända blad i en riktig bok.

Alltid nya böcker i telefonkiosken

2. Vad kan man hitta för böcker i den orange kiosken?

–  Hela tiden är det något nytt – pocketböcker, deckare. Det varierar, men det är ofta kända författare. En del skriver en liten recension på bokens insida eller på en lös lapp som lockar andra att läsa.

– För barn finns vanliga sagoböcker och nyligen dök några visböcker upp. Efter två dagar var de borta. Jag har till och med diktböcker på arabiska som kommit och gått. Det är jätteroligt, tycker jag.

3. Vad har du fått för respons från dina låntagare?

– I kiosken ligger en gästbok där folk kan skriva synpunkter. Där står: ”Världens bästa bibliotek!”. Något barn har skrivit ”Det här var det bästa som har hänt, hit kan jag cykla och välja vad jag vill”. Snart får vi också ­studiebesök, från Bibliotekets vänner i Värsås.

– Området är vackert, med sjöar, kullar och betande djur. Turister tittar in, tar en bok och fotograferar! Folk tycker det är kul, lite udda!

Biblioteket har blivit en mötesplats

4. Hur kom du på idén med just en telefonkiosk?

– Jag såg ett bokskåp på Bornholm och tänkte ”det där vore väl något …” Sen läste jag en artikel om ett företag som tillverkar telefonkiosker i gammal stil. Så förra året köpte jag kiosken och laddade med några första böcker. De äldre känner ju igen modellen, så det är ju även nostalgi! Och roligt att det också står ”Bibliotek” på skylten.

5. Vad vill du ska hända framåt med ditt minibibliotek?

– Jag vill att det ska bli en naturlig samlingspunkt. ­Lerdala Tå, där telefonkiosken står, har flera kultur­historiska hus, bland annat en smedja, och ett gammalt badhus som jag byggt om till ett litet bokbinderi.

– Nästa vecka har vi en mångfaldskväll där Svenska Turistföreningen står som arrangör och jag är lite av en motor. Då kommer det experter hit och talar bland annat om fåglar och biodling. Med bidrag från både bibliotek och Naturskyddsföreningen är kiosken nu välfylld med ­30-40 böcker på temat mångfald, djur och natur. Så ja, det lilla biblioteket är nu en mötesplats där boken är det centrala. Det känns väldigt ­lyckat.