Nyligen prydde Caitlyn Jenner omslaget till amerikanska modemagasinet Vanity Fair. Caitlyn, medlem i kändisfamiljen Kardashian, OS-hjälte och tidigare känd som Bruce, har genomgått en könskorrigering som snabbt växte sig till en världsnyhet.
När hon postade omslaget på Instagram, resulterade inlägget i mer än 300 000 kommentarer. Jag har inte läst alla, men tillräckligt många för att kunna dra följande slutsats: De handlar uteslutande om hennes utseende. “Caitlyn, du är fantastiskt vacker som kvinna. Jag önskar att jag såg ut som du” skriver en följare. En annan kontrar: “Trots att du försöker så hårt ser man fortfarande att du bara är en 60-årig gubbe i klänning”.
Jag önskar att man kunde avfärda detta som betydelselösa kommentarer från ett gäng nobody:s, men tyvärr följer de etablerade medierna i samma spår. Rapporteringen kring Jenners könskorrigering handlar nästan bara om hennes look. Hon framställs som en “duktig” och “lyckad” transperson för att hon råkar ha vackert hår och ansiktsdrag som en fotomodell. Men vänta nu, hade vi inte kommit längre än så? Hade vi inte enats om att det inte känns så fräscht att reducera kvinnor till ett utseende? Att leva som man i 65 år för att sedan bli kvinna, måste väl innebära djupare förändringar än de som syns utanpå?
När Bruce Jenner valde att komma ut som transperson blev jag rörd och glad för att det förhoppningsvis skulle göra världen mer tolerant. Nu, ett par månader senare, kan jag inte låta bli att undra om Jenners könskorrigering hade blivit lika accepterad och påhejad om hon inte varit snygg.
Av Tara Moshizi
