Hon har hånats, parodierats och blivit förminskad i åratal. Faktum är dock att stora delar av kultur-Sverige skulle stanna av om det inte vore för just henne. Det är hög tid att Kulturtanten får sin upprättelse.
För visst är det precis vad som håller på att hända? Inte nog med att Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund nyligen avslöjade att ordet “Kulturtant” nu införs i Svenska Akademins ordlista (äntligen!), så kommer också en undersökning som ytterligare lyfter fram hennes betydelse. Enligt Som-institutet, som kartlägger svenskens kulturvanor, utmärker sig kvinnor i åldern 50–85 som överlägsna kulturkonsumenter. Där, svart på vitt, har vi beviset på det vi alltid vetat: Det är de mogna damerna som bär kulturlivet i det här landet.
Mycket vältajmat släpps Martina Montelius fantastiskt roliga roman Oscar Levertins vänner som handlar om boknörden Boel. Denna karaktär totalkrossar myten om kulturtanten som beskedligt fruntimmer i hennafärgat hår och Gudrun Sjödén-kaftaner. Boel är punk. Boel vill knarka. Boel vill leva promiskuöst. Det gör hon också. I kvadrat.
Jag önskar att Oscar Levertins vänner kunde få en plats i allas bokhyllor. Den ska finnas där, som en påminnelse om att vi aldrig ska glömma kulturtanten och hennes välgärningar. För även om jag blir lycklig över all medial uppmärksamhet hon får nu, är jag rädd att hon snart är glömd igen. Att hon hamnar i dunklet så fort trenden är utbytt mot en annan. Kan vi försöka förhindra det? Även när kulturtanten inte är på allas läppar, förtjänar hon en plats i allas hjärtan.
Av Tara Moshizi
