Vi läste om Gudrun i tidningen, och såg det på nyheterna, och jag försökte omedelbart ringa mina vänner för att höra hur det var med dem. Att döma av nyhetsrapporteringen var området där de bor ett av de hårdast drabbade. Jag kom inte fram på telefon.
I riksmedia dog nyheten rätt snabbt ut, men jag fick fortfarande inte tag på mina vänner. Jag förstod ju att själva ovädret blåst förbi, men ville förstås ändå veta hur det var med mina kompisar. Hur hade de märkt av Gudrun? Till slut skickade jag ett brev, berättade att vi undrade hur de hade det och att vi tänkte på dem.
Efteråt har min kompis berättat att mitt brev betydde mycket för henne. Att det kom en liten hälsning från omvärlden till deras bubbla. Som att någon utanför deras isolering förstod att de hade det svårt.
Och jag insåg hur lite jag och många med mig begrep om hur det kunde vara att bo i en håla ute i skogen. Där det tog många veckor innan strömmen kom tillbaka. Och när den gjorde det, var den mycket opålitlig. Där det tog ännu längre tid innan telefonlinjerna funkade. Där träden blockerade vägarna, så att det faktiskt inte gick att ta sig fram till vissa bostäder.
Vi åkte ner den våren och tittade på förödelsen. På deras skog, eller snarare på de områden där den en gång stod. Som rymde så mycket hårt arbete, så många långsiktiga planer generationer i rad, och som varit den ekonomiska tryggheten för många familjer. Nu liknade trakten en skogskyrkogård.
Vi besökte de fält där det timmer som arbetslagen kämpade med att rädda lastades. Timmer i så långa rader att det inte gick att se slutet på dem.
Trots att det snart var tio år sedan säger min kompis att hon varje år vid tiden för Gudrun påminns om mörkret som var. Om den svåra tiden, om förtvivlan och isolering.
Över en natt förändrades livet för många människor.
När jag läser om stormen Ivar i det här numret tänker jag på mina vänner, och på alla dem som lever nära naturen. På dem som generation efter generation har vårdat och brukat skog och mark, medan många av oss nutidsmänniskor har ett jämförelsevis väldigt bekvämt liv. Det är nyttigt att få perspektiv på den trygga tillvaron ibland.
