Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
Till slut tröttnade jag på att försöka sälja in konceptet och tog saken i egna händer. Jag gick helt sonika ut på stan och köpte en massa presenter och slog in. Så när julafton kom och jag hade familjen i mitt våld, tog jag fram den stora Ikeakassen, vräkte ut paketen på bordet och informerade alla om att nu skulle här minsann lekas julklappsleken.
Reglerna för leken hittar du på sidan 14 i det här numret av Icakuriren, men i grova drag handlar det om att man snor paket av varandra tills alla paket på bordet är slut.
Innan julafton hade jag lite funderingar kring mitt initiativ. Min släkt hade ju sagt att de absolut inte var intresserade av den där leken. Dessutom har jag själv lite svårt för situationer där grupptrycket nästan tvingar en att utföra “festliga aktiviteter” som att hoppa säck, gå på glödande kol eller hetsa sig runt med ett ägg på en sked och tävla mot kolleger eller bekanta.
Men jag hade inte behövt oroa mig alls. När väl julklappsleken drog i gång var det snart ingen som satt skeptisk eller passiv på sin stol. Alla drogs med av stämningen och spänningen, och ljudnivån höjdes i takt med att äggklockan hetsade oss att slå fortare och fortare med tärningen. Leken föll till och med i så god jord att mamma och pappa bjöd in till ännu en omgång av den redan till julgransplundringen.
Min lilla kupp blev helt enkelt en succé, så ingen borde egentligen ha blivit så särskilt förvånad när det visade sig att julklappsleken även dök upp på påskafton. Och varför inte? Är det något vi gör för sällan, vi vuxna, så är det att leka. Så inspireras gärna av våra tips i det här juliga numret av Icakuriren. Jag hoppas ni får en härlig och lekfull jul!
