Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
Det känns som en klassiker att föräldrar försöker lära sina barn att inte ljuga eller luras. För min del brukar jag säga till mina barn att det är det som skiljer en familj från alla andra sammansslutningar av människor. I en familj är man ärlig. För om man inte kan lita på varandra i en familj, vem kan man då lita på?
Men det betyder förstås inte att jag har levt som ett helgon hela mitt liv och alltid sagt sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Det har hänt under uppväxten att det uppstått situationer som jag har känt mig tvungen att försköna eller vrida lite till min fördel. Kanske att jag inte direkt har ljugit, utan mer förtigit bitar av en historia.
Sådana gånger var min dagbok den som mottog hela den ocensurerade versionen. Jag skrev av mig mina innersta tankar och drömmar, det jag var med om och det jag hoppades på. Min dagbok var som ett koncentrat av uppväxtens glädjetjut och gråtstunder.
Även min två år yngre bror skrev dagbok, det visste jag. Men vad skrev han egentligen? Jag vet inte om jag egentligen var så nyfiken, eller om det mer var en sport att försöka överlista och bemästra hans hemligheter.
Så en dag lyckades jag faktiskt hitta hans omsorgsfullt gömda dagbok och pilla upp det lilla löjliga låset.
Jag började läsa, full av spänd förväntan. Men bara efter en kort stunds läsning fick jag en chock. Jag kunde knappt andas, så upprörd blev jag.
För det jag fick läsa i hans dagbok var hårresande, det var förskräckligt, och det var en mening som etsade sig fast framför mina ögon:
I dag har jag tjuvläst syrrans dagbok.Från den dagen valde jag ännu mer noggrant gömställe för min dagbok, eftersom jag förstod att min bror inte var att lita på…
Så här många år efteråt kan jag tycka att den typen av ljug hör barn-domen och syskonrelationen till.
Upprörd på riktigt blir jag däremot när jag läser i det här numret av Ica-kuriren vad vår konsumentreporter Kersti Byström var med om när hon lämnade in sin bil på reparation. Inte nog med att verkstaden gjorde en fel-aktig installation, de påstod dessutom att hennes bil hade ett läckage som visade sig inte stämma.
Hur kommer det sig att vissa vuxna tycker det är okej att ljuga?
