• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Så tränade Eva-Lena bort sin artrossmärta

    När smärtan var som värst hade Eva-Lena Älmeby svårt att gå. Idag, efter artrosskola och lång, envis träning, springer hon igen. Och smärtan är borta.

    Så tränade Eva-Lena bort sin artrossmärta
    – När det var som värst trodde jag aldrig att det skulle gå, säger Eva-Lena som idag kan springa igen. Foto: Ann Jonasson

    För många kommer artrossymtomen smygande. För Eva-Lena Älmeby, 54, högg smärtan till utan förvarning. Hon var i Prag med maken Johan och sonen Gustaf sommaren 2013. De promenerade mycket, som man gör när man är på storstadssemester. Det var mycket kullersten och skorna kanske inte de allra mest fotriktiga. 

    – Plötsligt fick jag ont i mitt vänstra knä. När vi kom hem såg jag att det hade svullnat upp rejält, berättar hon. 

    Eva-Lena är en aktiv person och har alltid tränat mycket. Hon har bland annat klarat Tjejklassikern och Halvklassikern och sprungit många långlopp. Att kroppen inte hängde med i hennes tempo kändes irriterande och ovant. Hon försökte leva som vanligt, men det var svårt. 

    – Jag gick en crawlkurs med en väninna, men det gick inte så bra att simma med mitt tjocka knä. Jag försökte springa, men det gjorde för ont. Till slut gjorde det ont även när jag vilade. Det var några tuffa nätter.

    Hade svårt att gå

    Eva-Lena började få svårt att gå och haltade fram. Hon ringde 1177 som föreslog smärtstillande medel med ibuprofen för att dämpa inflammationen.

    – Det blev lite bättre, men en tid senare gick jag dumt nog balansgång på en mur och hoppade ner på marken. Då small det till i knäet igen och smärtorna var tillbaka.

    Under ett besök i Skåne träffade hon sin syster som är sjukgymnast. 

    – Hon kände på knäet och sa "Det här är ett typiskt artrosknä." Det var skönt att änt-ligen få en förklaring. Jag fick tipset att mejla en artrosskola och fick en återbudstid direkt.

    Eva-Lena minns de första träffarna som intensiva. Efter några innehållsrika teoripass var det dags för gruppträning.

    – Jag var yngst i gruppen och fick några tuffa övningar. Det gjorde jätteont i början, men jag fick lära mig att det inte var farligt för knäet. Jag fick också övningar att göra hemma. 

    Eva-Lena Älmeby

    Eva-Lena Älmeby. Foto: Ann Jonasson

    Smärtan försvann

    Under sex veckor, två gånger i veckan, kämpade Eva-Lena på. 

    – Det handlade mycket om att stärka bålen och musklerna i låren. Sakta men säkert blev jag starkare och fick mindre ont.  

    Drömmen var att kunna börja springa igen, men det kändes avlägset.

    Parallellt med artrosskolan motionscyklade Eva-Lena och började på coreträning på gymmet för att stärka kroppens mittenparti. I januari året därpå åkte familjen på skidresa till Romme.

    – Det var skakigt de första åken, eftersom knäet inte var så stabilt, men det gick ändå bra.  

    Ett år efter de första artros-smärtorna började Eva-Lena löpträna så smått i skogen. Hösten 2014 sprang hon Bellmanstafetten tillsammans med sina arbetskamrater.

    – Det kändes jättebra att äntligen kunna springa på allvar. När det var som värst tvivlade jag på om det någonsin skulle gå.

    Idag är smärtorna i princip borta. Någon enstaka gång kan hon känna lite i knäet när hon går mycket på asfalt. Eva-Lena rider, springer i skogen och tränar som vanligt igen.

    – Det är så här jag vill leva. Skulle jag få ont igen vet jag precis vad jag ska göra. Det är så roligt att vara igång igen, säger hon. 

    Maria Fröjdh 

    Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!