Det blåser ljumma vindar och solen tittar fram denna förmiddag. Anna-Karin Johansson är ute vid en av de många biodlingar hon sköter om här på Alnön. Den här tiden på året är högsäsong i verksamheten och hennes arbetsdag började för flera timmar sedan. Men att hon varit vaken sedan tidigt i ottan märks ingenting av.
– Jag har världens roligaste jobb, som dessutom är min stora passion, säger Anna-Karin och utstrålar både lugn och arbetsglädje.
Anna-Karin Johansson
Ålder: 62 år.
Bor: Alnön, utanför Sundsvall.
Familj: Gift, tre vuxna barn och åtta barnbarn.
Gör: Biodlare och honungskonnässör.
Instagram: @beehappy.se
Hemsida: www.behappy.se
Favoritblomma i honung: ”Jag uppskattar lind- och maskroshonung.”
Utbildat sig till honungskonnässör
Hon är inne på sin sjätte sommarsäsong som biodlare och utbildare på området. Hösten 2018, då verksamheten bara var en vag idé, kunde hon aldrig drömma om att detta skulle bli hennes yrke på heltid.

I dag sköter hon om många kupor i Sundsvall åt företag som vill ha biodlingar i sin verksamhet. Dessutom har hon varit i Italien två gånger för att utbilda sig till honungskonnässör och håller kurser och utbildningar om biodling. I Italien fick hon bland annat fördjupa sin kompetens om honungens smak, doft och konsistens.
– Jag vidareutbildar mig hela tiden, man blir aldrig fullärd som biodlare. Varje honung har sin arom utifrån vilka blommor bina hämtar sin nektar från, och det vill jag lära mig mer om, säger Anna-Karin.
Så får honungen sin smak
Oftast ges honungen sin smak efter vilka blommor som blommar under en viss period och som finns i närheten av biodlingen. Anna-Karin delar in processen i tre perioder:
- Försommar. Honungen är ljus till färgen, lätt och milt blommig. Under maj–juni hämtar bina nektar från sälg, rönn, maskros och fruktträdens blommor. Ju mer maskros desto intensivare färg, doft och smak.
- Högsommar. Honungens färg är ljus till bärnstensfärgad. I områden med lind får honungen en mintliknande smak och doft. Andra nektarkällor är klöver, hallon, blåbär, lingon, rallarros och tistel.
- Sensommar. Generellt är sensommarhonungen mer aromatisk och färgtonen går mot bärnsten. Nektarkällor som dominerar är lind, ljung, rallarros, klöver och höstfibbla.
Honung med flera nektarkällor kallas ”multifloral”, medan honung som i huvudsak har nektar från en källa kallas ”monofloral” eller sorthonung. Den typen av honung kan exempelvis benämnas ljunghonung, lindhonung eller maskroshonung. På våra breddgrader är det en stor utmaning att få fram sorthonung på grund av den korta blomningstiden.
Blomsort ger smak
Det går att smaksätta nyskördad honung med aromer, men Anna-Karin vill att det ska vara naturens kraft – olika blomsorter – som ger honungen dess smak.
– Planterar man sin biodling i närheten av ett stort maskrosfält är sannolikheten stor att smaken i honungen blir maskros. Den honung jag producerar tas fram utifrån var bina hämtar sin nektar, det vill säga från vilken blomma de besöker.

Anna-Karin har inte alltid varit biodlare. Vid 55 års ålder bestämde hon sig för att sadla om, lämna ett välbetalt jobb som HR-strateg och förverkliga den dröm hon bar på.
– Jag ångrar mig inte en sekund! Tillsammans med bina kan jag bidra till naturens kretslopp, säger hon.
Hennes karriärväxling inleddes på en tågresa. Där läste hon en artikel om biodlare i Stockholm som erbjöd bikupor till företag. Genom att odla bin och producera honung gavs de möjlighet att bidra till pollinering i stadsmiljö och samtidigt öka sina kunskaper om pollinatörer, hållbarhet och biologisk mångfald.
– Artikeln etsade sig fast och snurrade i mitt huvud länge.
Några veckor senare blev hon förkyld och låg nerbäddad hemma i soffan. Där hittade hon ett tv-program om biodling och plöjde en serie som följde ett år med bin.
– Efter det sade jag upp mig och bestämde mig för att göra något helt nytt i mitt yrkesliv.
Läskigt att ta steget att säga upp sig
Hon gjorde en överenskommelse med sin man: Kunde hon inte jobba heltid som biodlare efter tre års arbete skulle hon göra något annat.
– Jag var rädd när jag tog steget och funderade över vad jag hade gett mig in på. Men jag tänkte också att jag bara lever en gång – skulle det inte funka fick jag göra något annat. Jag har aldrig oroat mig för att inte hitta jobb.

Därmed satte sig Anna-Karin i skolbänken och läste allt hon kom över kring biodling. Ju mer hon läste, desto mer insåg hon att det var ett stort engagemang som skulle kräva mycket jobb. Hon var noga med att företagandet skulle vara seriöst och väl genomarbetat.
– Jag minns när jag ringde mitt första säljsamtal och fick ett stort företag i Sundsvall att nappa på min affärsidé: att de skulle bli biodlare och att jag skulle sköta om bisamhällena och honungshanteringen. Det var en härlig känsla!
LÄS ÄVEN: Så bygger du ett eget insektshotell
Långa arbetsdagar som biodlare
En annan viktig aspekt av företagandet var att bara skaffa det antal kunder som Anna-Karin kände att hon kunde klara av. Under högsäsongen på sommaren kan arbetsdagarna bli upp till 14 timmar långa.
– Det är djur vi har att göra med och de kräver omvårdnad, kärlek och omtanke, säger hon.

Att vara biodlare handlar om att besöka kuporna ofta för att se hur bisamhället mår och expanderar. Det är viktigt att hålla koll så att det inte kommer in några sjukdomar i kuporna eller att samhällena växer och blir för stora.
– Då gäller det att ligga steget före, att jobba svärmförebyggande. Jag delar bisamhällen, en så kallad konstsvärm, för att de inte ska flyga ut med sin drottning och bosätta sig i ett träd eller någon annanstans.
Honungen slungas och hanteras i Anna-Karins verkstad på Alnön. I nyrenoverade lokaler har hon byggt upp ett stort rum anpassat för att slunga och sila honungen och för att paketera den i glasburkar.
Utbildar i biodling
– Det roliga är att provsmaka honungen, känna smakerna och aromerna. Då känner jag en lyckokänsla: ”Wow, vi har lyckats i år igen!”
Trots att det är många och långa arbetsdagar är Anna-Karin glad att hon vågade ta steget.
– Det gör mig så gott att få bidra till den biologiska mångfalden. När jag får ta hand om bina och honungen känner jag att jag är med och skapar ett hållbart samhälle.
Förutom biskötsel och honungshantering, så utbildar Anna-Karin i dag andra till att bli biodlare. Hon håller workshops och anordnar smakprovningar för företag och eventkunder – allt för att sprida sin kunskap och passion om bin och honung.
3 frågor om bin
Anna-Karins tips: ”Omvärdera maskrosorna!”
Hur fungerar ett bisamhälle?
– Ett bisamhälle är en superorganism som består av en drottning, cirka 90 procent arbetsbin och cirka tio procent drönare, som alla har olika roller och funktioner för att samhället ska överleva. Det kan vara att samla mat, städa och vakta ingången till kupan.
Hur bildas honung?
– Nektarn transporteras i binas egen honungsblåsa från blomman till kupan. Där överlämnas den till husbin som samlar in den i vaxcellerna. Därefter bearbetas den, bland annat fläktas vatten bort. Med den lägre vattenhalten kan honungen lagras lång tid.
Hur kan man få en bivänlig trädgård?
– Plantera träd och växter som pollinerare behöver, särskilt de som blommar på tidig vår och höst. Sälgen är en viktig nyckelart och även bärbuskar och fruktträd är viktiga matförråd. Andra växter som främjar pollinatörer är exempelvis kärleksört, kantnepeta och ljung.
– Var lat! Omvärdera maskrosorna och klipp delar av gräsmattan mer sällan, låt vilda gräs och blommor växa upp så lockar du pollinatörer till trädgården.