Runt ett av borden sitter en kvartett och spelar kort över en kopp kaffe. Lugn och lågmäld musik bäddar in rummet som är inrett med växter, tavlor och soffor i varma färger. I en fåtölj sitter Alois Nagel, 90 år, och bläddrar i en bok om naturreservat. Han är en av de närmare hundra personer som varje dag kommer in hit till Mötesplatsen, ett slags vardagsrum för äldre som är ute efter lite mer sällskap i tillvaron i Lidingö stad.
Lagar mat med andra ensamstående män
För ett år sedan upplevde han att vardagen bestod av mycket ensamtid. Men efter ett möte med stadens seniorcoach har veckorna blivit mer innehållsrika. Numera kommer Alois hit till stadshuset för att spela canasta varje torsdag, för en kopp kaffe eller för att slå följe med en promenadgrupp. Det är också här som han en kväll i månaden träffar några andra ensamstående män och lagar gemensam middag under ledning av en kock.
– Vi är ett gäng på fem farbröder som lagar mat, äter och får en fin pratstund. Jonas, kocken, berättar vad vi ska göra – hacka lök eller fixa köttet. Det blir ofta en gryta. Annars sitter man mycket hemma och har ingen att prata med, men just den kvällen gör man något gemensamt, och det är trevligt.
För ett antal år sedan flyttade Alois Nagel och hans hustru till Lidingö, där också en av hans söner bor. De hade då bott ett helt liv – drygt 50 år – i Täby. I våras gick hans hustru bort efter att ha varit sjuk under en längre tid.
Och även om Alois trivs på ön har det blivit glest mellan tillfällena med sällskap, då han inte längre har bil och då även många av hans gamla vänner har gått bort.
– Man saknar att ha en samtalspartner vid frukostbordet. Det är det man söker i någon form.
Motverkar ofrivillig ensamhet
Det var efter ett besök på vårdcentralen, då han framfört att han längtade efter lite mer umgänge som Alois fick kontakt med stadens dedikerade seniorcoach, Anna-Pia Roth. Hennes roll är att just möta och guida dem som vill hitta in i en ny gemenskap. Hon säger:
– Vi har tagit fram en rutin för att identifiera ofrivilligt ensamma. De lotsas vidare till mig och bjuds in till ett inledande hälsosamtal över en kopp kaffe.
Katarina Ruben Ahlén är enhetschef för förebyggande stöd inom Lidingö stad. Hon säger:
– Andelen 80- och 90-plus ökar markant. Vi vill skapa en möjlighet för så många som möjligt att bo tryggt hemma längre och ha ett bra liv. En viktig del är att motverka ofrivillig ensamhet.
Ingen ska behöva vara ensam
Nära 50 miljoner kronor delades ut 2024 av Socialstyrelsen till landets kommuner för att minska ensamheten bland äldre. Lidingö stad vill gå längre: 2023 antog staden en nollvision mot ensamhet genom satsningar som:
- Seniorcoach, en dedikerad kontaktperson som ska vägleda individer in i gemenskap.
- Samarbete i nätverket ”Tillsammans mot ensamhet”, med olika aktörer inom frisk- och sjukvård, kyrkan och frivilligorganisationer.
- Skapa nya mötesplatser. Dels erbjuds aktiviteter på stadens egna träffpunkter – från matlagning till gympa – dels att stötta aktörer som skolor, förskolor, föreningar att initiera lokala träffpunkter.
- Skapa engagemang bland allmänheten, genom kampanjer som uppmuntrar till tätare och bättre kontakt med ensamma.
”Tillsammans mot ensamhet”
Seniorcoachen är bara en av många resurser som staden har satsat på. Sedan ett antal år arbetar man målmedvetet i ett brett nätverk, ”Tillsammans mot ensamhet”, som består av olika aktörer på ön – sjuk- och hälsovården, kyrkan, liksom pensionärs- och frivilligorganisationer. Nätverket initierades av kyrkan, men staden har tagit över stafettpinnen och leder arbetet. Även kaféer, restauranger och butiker har hakat på och deltar i kampanjer.
– Att jobba mot ensamhet är ingenting en enskild aktör kan göra. Att skapa relationer och engagemang är en stor del av arbetet, säger Katarina Ruben Ahlén.
Aktörerna inom nätverket fångar upp personer som lever eller känner sig ensamma på olika sätt, vissa vårdcentraler använder frågeformulär till alla över 65 år, nyhetsbrev skickas ut, liksom gratulationskort till födelsedagar. Begravningsbyråerna är numera också involverade. Katarina Ruben Ahlén säger att det bland annat gäller att hitta brytpunkterna, tillfällen då det ligger i riskzonen att man hamnar i ofrivillig ensamhet – som efter en flytt, då man förlorat en partner, vän eller ett älskat husdjur.
– Det är ju inte distriktsköterskans primära uppgift att specifikt jobba mot ofrivillig ensamhet, men de träffar ju personer återkommande. Och då kanske man inte bara frågar om det där onda knät, utan ”hur har du det – egentligen? Skulle det vara värdefullt för dig att komma in i en ny gemenskap?”
Flera olika aktiviteter och ”sällskapsbänkar”
Under dagarna håller Anna-Pia Roth till på just Mötesplatsen. Målet som seniorcoach är att hjälpa var och en att utifrån intressen hitta in i en grupp. För Alois var det Seniorkockarna, men det kan också handla om fysisk aktivitet som sittgympa eller promenader, att ansluta sig till en bokcirkel, släktforsknings- eller teatergrupp. Här finns möjlighet att måla eller gå med i en grupp för skrivande eller i en samtalsgrupp enbart för män. Ibland ordnas gemensamma träffar, som fransk afton. Här kan man även komma igång med sitt digitala lärande med hjälp av en digitaliseringscoach. Författarbesök, filmvisning och loppis står också på schemat.
Utöver nätverket, består arbetet enligt Katarina Ruben Ahlén av att dels skapa nya mötesplatser, dels att uppmuntra till ett djupare samhällsengagemang hos alla medborgare.
– Uppdraget är ju att jobba förebyggande och att synas.
Och nog är det gemensamma arbetet synligt. På 11 platser runt om på ön finns exempelvis ”sällskapsbänkar” utplacerade i parker och längs promenadstråk, som uppmanar folk att slå sig ner och språka med den som sitter där. I butikerna syns uppmuntrande skyltar ”Se, le, säg hej”, ett led av en kampanj som ska påminna alla om vikten av att se varandra i ögonen och byta ett ord i vardagen. På restauranger och kaféer finns bordsryttare som markerar ”Ledig plats!” och bjuder in förbipasserande att slå sig ner för en pratstund.
”Våra äldre har resurser och vill bidra”
Inom nätverket väcks nya idéer. Ett initiativ kom från Käppala skola, vilket ledde till pilotprojektet ”senior i skolan”, där ett gäng seniorer några gånger i veckan kommer till skolan för att umgås med barnen.
– Vi vet ju att en av de mest hälsofrämjande känslorna är just att känna sig behövd, att kunna bidra. Genom att bygga broar mellan generationerna kan vi skapa viktiga och ömsesidiga utbyten, säger Anna-Pia Roth. Katarina Ruben Ahlén fyller i:
– Det talas så mycket om att våra äldre är en belastning – vi måste vända på det! Våra äldre har resurser och vill bidra!
Anna-Pia Roth berättar om ytterligare en man hon nyligen hjälpt att hitta sin väg till ny gemenskap. En man som seglat och jobbat på sjön hela sitt liv, och som nyligen hade behövt sälja sin båt, vilket hade gjort honom nedstämd.
– Han kände inte att seniorluncher eller gruppaktiviteter riktigt var för honom, utan det var just båtlivet han saknade så enormt mycket. Då kom vi tillsammans på idén med att kontakta sjöscouterna här på ön. Nu har han blivit inbjuden att delta i träffarna där.
Alois Nagel brukar på egen hand också hjälpa till med en del trädgårdsarbete på en av öns konferensanläggningar. Nu ser han fram emot att få berätta för Anna-Pia att läkaren gett klartecken att han också kan gå med i en av gympagrupperna.
LÄS ÄVEN: När Elisabeth blev änka slog ensamheten till: ”Jag efterlyste nya vänner – fick hundratals svar”
– Det arbete staden gör är viktigt. Jag träffar Anna-Pia ofta när jag kommer hit, hon ser mig, är engagerad och ger mig ibland en kram. Det är betydelsefullt! säger Alois och fortsätter:
– Från henne fick jag tips om den här matlagningsgruppen. Alla är mer eller mindre i min ålder och har varit solo lite längre. Det är trevligt att få äta middag tillsammans med andra under en kväll. Det betyder mycket för mig.
