Krimförfattaren Tove Alsterdal skriver feelbad-roman om kärlek: ”Mamma gav mig tron på att klara allt”

Tove Alsterdal är en mångsysslande skribent. I början nyhetsjournalist som började skriva dramatik för teater och opera, därefter följde film- och tv-manus. Det stora genombrottet kom med spänningsromanen ”Låt mig ta din hand”, som fick Deckar­akademins pris som bästa svenska kriminalroman 2014. Framgångarna har fortsatt, hennes böcker har blivit översatta till 30 språk. Tove har nu givit ut åtta deckare och i september kommer en skönlitterär roman.

Medarrangör till Ådalens litteraturfestival

För andra gången var hon också, i början av ­augusti, medarrangör till Ådalens ­litteraturfestival. Författare och besökare samtalade och minglade under två dagar i byn Sandslån vid Ångermanälvens strand. Tove har starka band till bygden.

– Det finns ett stort läsintresse, även bland män i Ådalen. Med festivalen ville vi ta den litterära världen dit, säger Tove Alsterdal när vi ses hos henne i det hipstertäta och livliga Södermalm i Stockholm där hon har sin bas.

– Mina tre senaste deckare utspelar sig i Ådalen. Jag vill inte bara sno historierna och åka därifrån. Med festivalen kan jag göra skillnad, få människor att mötas och ge något exklusivt till Kramfors.

Tove gillar att ha mycket att göra, hennes energi verkar räcka till mycket.

– Jag älskar att arbeta, säger Tove med övertygelse. Jag driver mig själv hårt, vill alltid prestera på topp.

Tove försörjde sig som frilansjournalist under många år, och som skild med tre barn gällde det att dra in pengar för att kunna betala räkningarna.

– När ungarna gick till skolan var det bara att sätta sig ner och skriva. Jag har aldrig haft problem att komma igång. Hjärnan fungerar bäst på morgonen när den är oförstörd av dagen. Men jag låser inte in mig, jag vill också se och vara med människor omkring mig.

Fått ekonomisk trygghet som författare

Nu är barnen är utflugna och Tove har passerat 60-strecket. Framgångarna som författare har gett henne ekonomisk trygghet.

Varje bok föregås av många månader av research­arbete. Hon är nyfiken och envis, noga med fakta, journalisten i henne har höga krav på kvalitet – (”Det ska fan i mig vara bra!”) – och hon låter gärna sina romaner utspela sig i andra tider och länder. Hennes nära vän Liza Marklund är alltid beredd att agera bollplank innan manus skickas till förlaget.

Tove har många fler böcker att skriva, säger hon. Gärna deckare, det är en folklig genre, intresset finns i alla åldrar, i alla samhällsskikt. Några fritidsintressen har hon inte. Gillar inte att sticka eller brodera, inte matlagning och idrott heller.

– Men att lära mig sjunga vore kul, utbrister hon glatt.

När känner du dig mest nöjd?

– Åh, det är när boken är klar! Det är tungt i slutet, man släpar på textmassan som en pråmdragare i en Repin-målning. När boken är färdig följer en underbar tid av frihet. Att ha skrivit en bok är roligt.

Tove Alsterdals pappa Alvar var också skribent

För att få ro i själva skrivfasen har Tove skaffat sig en lägenhet i Berlin, en stad som hon älskar att befinna sig i och att upptäcka. Hon känner sig hemmastadd i världen, likt sin far Alvar Alsterdal som var kulturredaktör, diplomat och en sann kosmopolit.

Pappan har betytt mycket för Tove, trots att han var en frånvarande far sedan föräldrarna skilt sig när hon var tre år. Han kom från enkla förhållanden i Kil i Värmland men slukade världslitteraturen i det lokala biblioteket.

Alvar Alsterdal dog bara 64 år gammal, efter ett liv med många kvinnor och djupa dalar. Han älskade att skriva, det var kanske det enda som fick honom att känna sig lugn.

”Jag vet inte riktigt vad det är att leva, men jag är ganska säker på att jag inte gör det”, noterade han i sin dagbok.

Tove tycker att hon själv åstadkommit mycket tack vare att hon ”sträckt sig efter honom”.

– Det är klart att jag ville att min pappa skulle se mig, särskilt när jag blev journalist. Han var en briljant skribent. En gång berömde han en artikel jag skrivit: ”Bra, inga klichéer”, sa han.

Skriver om pappa i ”Jag önskar dig lagom lycklig”

Pappa Alvar har en central plats i den nya boken, Tove ville försöka få syn på vem han var. Någon uppgörelse med en otrogen och frånvarande far handlar det inte om, försäkrar hon.

– Det är lätt att avfärda män som har många förhållanden. Men jag tror att Alvar menade allvar med sina förälskelser.

I arbetet med boken hittade hon sin fars dagböcker och brev till några av kvinnorna i hans liv. En av hans relationer varade i fem år och ledde fram till föräldrarnas skilsmässa.

– Den kvinnan var ”monstret” i min barndom, hon hade förstört vår familj, men när jag började intressera mig för vem hon var upptäckte jag många likheter med mig själv, både när det gäller karriär och kärleksliv.

I den nya boken har Tove valt att använda de inblandade personernas riktiga namn. De har inte gjort något skamligt eller brottsligt, anser hon. De försökte bara hantera livet så som vi alla gör.

– Jag har rätt att berätta den här historien, de här människorna påverkade mitt liv. Många av hans kvinnor var smarta och storslagna personer, det var även min mamma. Från henne har jag fått en absolut tro på att man kan klara allt, något jag hoppas föra vidare till mina barn. Det är en enorm gåva.

”Ynnest att få bli äldre”

Vi pratar vidare om vad som är viktigt i livet, vad man inte vill missa. Tove är tacksam för varje dag hon blir äldre.

– Det är en ynnest att få bli äldre, och att ha ett yrke som jag kan fortsätta med tills jag stupar. Jag vill utvecklas som författare, kasta mig in i nya projekt. Och jag vill också bli en vis tant som sitter på en stol ute på gatan, som en grekisk gumma. Bredvid mig ska det finnas en tom stol där vänner och obekanta kan slå sig ner en stund och prata om böcker och om livet