Jessicas man dog av getingstick: ”Vi visste inte att han var allergisk”

Det var den första augusti­dagen den extremt varma ­och torra sommaren 2018 som ­katastrofen inträffade.

Peter, som hade några ­semesterdagar kvar från jobbet som ingenjör på gatukontoret i Malmö, tog med sig yngsta sonen Axel till Böda camping på Öland där en ­kollega och vän redan befann sig med sin familj.

– Jag övervägde att följa med, men jag skulle börja ­jobba igen efter semestern bara några dagar senare och valde att stanna hemma.

Deras båda äldsta söner, Jakob och Gustaf, som då var 19 respektive 16 år gamla, sommarjobbade.

– Jag tyckte det var bra att Axel och Peter fick lite egentid tillsammans. På tisdagen sa vi hejdå vid bilen och jag tillade ”kör försiktigt”, berättar Jessica.

Fick samtal från sonen

På Öland bodde Peter och hans son på ett vandrarhem i Byxelkrok drygt en mil från Böda camping. De hade tagit med sig cyklar så att de kunde cykla och hälsa på arbetskamraten och hans familj.

Peter ringde Jessica på tisdagskvällen och berättade att de kommit fram till vandrarhemmet och att de skulle cykla till campingen. 

Senare på kvällen fick hon ett sms från honom om att de var tillbaka på vandrarhemmet och att det var nästan outhärdligt varmt i rummet.

Sedan hörde hon inget från dem förrän hon fick det där hemska samtalet från Axel.

– Det obehagliga var att jag den morgonen vaknade med panikångest. Jag hade haft det förut, men det var många år sedan och jag förstod inte vad det var som hade framkallat det nu. 

Hon ringde sin väninna som genast körde hem till henne och de satte sig vid köksbordet för att prata en stund över en kopp kaffe.

Vid samma tid åkte Peter och Axel tillbaka till Böda camping för att umgås med kollegan och hans familj.

Klockan var ungefär halv tolv när det ringde på Jessicas mobiltelefon. Hon såg på displayen att det var från Axel.

Visste inte att han var allergisk mot getingstick

– Han bara vrålade och skrek att pappa ramlat omkull och inte svarade. Jag sa till honom att lägga på luren och ringa 112, men han bara upprepade att Peter låg på marken och inte svarade.

– Sedan blev allt svart för mig. Min väninna ringde 112.

Jessica visste att Peter var allergisk mot nötter, baljväxter och skaldjur. 

Två gånger tidigare under deras långa förhållande hade han drabbats av allergiska reaktioner och varit tvungen att åka akut till sjukhus. Hon förstod att det måste ha skett igen.

– Därför hade han alltid mediciner och en autoinjektor med sig. Men vi visste inte att han även var allergisk mot getingstick, säger hon.

Till akuten i Kalmar

Under tiden hade ett par fått syn på den livlöse Peter på marken. När de skyndade fram såg de en rädd pojke sitta och gråta bredvid honom.

– När jag fick kontakt med Axel igen var mannen vid hans sida. Hans hustru som var sjuksköterska hade inlett hjärt-lungräddning på Peter. 

En ambulans körde Peter i ilfart till sjukhuset i Kalmar, samtidigt satte väninnan den förtvivlade Jessica i sin bil och körde mot samma mål.

– När vi kom till sjukhuset var Peters arbetskamrat där tillsammans med Axel. Peter var inte vid medvetande.

Sjukhuspersonalen meddelade Jessica att de måste köra Peter till neurologen i Lin­köping för att rädda hans liv.  

– Jag kände att jag inte kunde åka dit utan våra andra söner, så vi körde till ­Malmö och hämtade dem. 

Visade inga livstecken

Vid femtiden på morgonen den andra augusti var hela familjen samlad på sjukhuset i Linköping. 

Dit kom även Peters föräldrar och syskon.

– Han låg ensam i ett rum. Han såg fin ut och var inte alls svullen. Men han hade högt tryck i hjärnan och visade inga livstecken.

Till slut informerades ­Jessica och sönerna om att Peter var hjärndöd. Klockan 16.13 onsdagen den andra augusti dödförklarades han.

– Läkaren hade en teori om att ett getingstick framkallat den allergiska reaktionen som orsakade Peters ­hjärtstopp. En sjuksköterska hittade till slut märket efter ett stick uppe på ena ­fotryggen.

Peter kände kanske inte själv av getingsticket. Allt gick så snabbt.

– Axel har berättat att han vinglade till och att han missade munnen när han skulle dricka ur vattenflaskan strax innan han föll omkull.

Svåra skuldkänslor

Peters hjärta, lungor och njurar donerades efter att han dödförklarats.

– Det känns bra att han bidragit till att andra människor lever och har fått bättre livskvalitet tack vare hans organ. 

Den första tiden efter ­Peters död var svår för Jessica och hennes söner. Framför allt för Axel som brottades med skuldkänslor för att han inte kunnat hjälpa sin pappa.

– Han missade större delen av mellanstadiet. Barn- och ungdomspsykiatrin i Skåne hade inte resurser för barn som mist en förälder, men tack och lov fick vi till slut hjälp via en privatpraktiserande psykolog.

Sent i höstas var Jessica och hennes söner redo för ett nytt steg i livet. De flyttade från radhuset i Tygelsjö där de har så många fina minnen av Peter, till en lägenhet i centrala Malmö.

– Vi har tappat en lag­spelare, men vi måste fortsätta skapa positiva minnen tillsammans. Det har varit en del av vår strategi för att hantera sorgen, säger hon.