Inkontinens drabbar många

Det är bara barn som kissar på sig. Så tänker vi. Men det drabbar även vuxna, faktiskt en halv miljon svenskar. Fast det är inget vi pratar om. Många lider i det tysta, och känner skam i stället för att söka hjälp.
– Det är dags att ta bort skamkänslorna kring att inte kunna hålla tätt. Det händer kvinnor. Det händer män. Och det är vanligare än vi tror. Inkontinens är en åkomma som vilken annan som helst, säger Monika Palo från Luleå, som själv jobbar med hälsa, och önskar att hon sökt hjälp tidigare.
Men hon väntade i nästan 20 år med att boka tid hos en läkare för sin ansträngnings-inkontinens.
– I början tänkte jag att det nog var tillfälliga besvär som skulle gå över, att bara äldre hade problem med läckage.

Sittunderlag på sätet

Men det som började med något läckage ibland, blev värre. Monika bar ofta mörka byxor under rörliga aktiviteter för att olyckor inte skulle synas, hade efter träning sittunderlägg på sätet i bilen för att inte smutsa ner. Det hände att hon fick smyga ut i badrummet på fester, full av skam, för att kisset börjat rinna längs benen under dansen. Hon hade alltid extrabindor med sig i fickan, ifall det skulle läcka igenom.
– Det är en sådan skam när det händer, det är så pinsamt, plus rädslan att det ska synas eller lukta, beskriver Monika.
Hon har fått avstå från mycket som hon tycker är roligt: Till exempel att lära sig dansa Zorba när hon var i Grekland, hon fick nöja sig med att sitta bredvid och stampa takten.

Ett känsligt ämne

– Har man sådana besvär med urinläckage vid ansträngning som jag hade, så får man tänka sig för, vara förberedd, planera, tänka på vad man dricker och försöka undvika pinsamma olyckor.
Monika vet att hon inte är ensam om sitt problem, men kon-s­taterar att det är ett känsligt ämne att prata med andra om, och att man därför håller det inom sin närmaste krets.
– Vi behöver lära oss att acceptera och älska varje del av vår kropp och underlivet är en mycket viktig del, därför behöver vi släppa de tabun som begränsar oss, tycker Monika.

Blev en vändpunkt

Vändpunkten blev när hon pratade med två andra kvinnor som var öppna med sina besvär, och som blivit opererade, och rekommenderade henne detsamma.
Under utredningen såg man att Monikas bäckenbotten var bågformad i stället för rak, som är det normala. Läkarna konstaterade att det var orimligt att träna upp svagheten i hennes fall.
– Jag blev opererad och fick en väv som stöttar upp bäckenbotten. Nu kan jag promenera, springa, hoppa och dansa utan att läcka. Jag har fått ett nytt liv, säger Monika.

Kan läcka lite

Bara om hon nyser flera gånger i rad kan hon läcka lite. Men så är det nog för många av oss.
– Det här är något av det bästa jag har gjort. Visst, det tar tid och är inte alltid så kul med alla förundersökningar: Gyn, urolog med flera, men det är första steget mot att bli bra.

Av Maria Coull

Läs mer:

Sök hjälp direkt – inkontinens till hör inte det naturliga åldrandet