Läkare Utan Gränser

Genom media- och opinionsarbete vill man fästa omvärldens uppmärksamhet på de övergrepp och humanitära missförhållanden som fältarbetarna bevittnar. Läkare Utan Gränser fick Nobels Fredspris 1999.

Läkare Utan Gränser startades i Paris för över trettio år sedan, 1971. En grupp unga franska läkare, som tidigare hade arbetat för Röda korset i krigets Biafra, ansåg att det behövdes en oberoende medicinsk hjälporganisation som talade öppet om övergrepp och maktmissbruk, en organisation där arbetet enbart styrs av nödställda människors behov, inte av politiska hänsyn.

Ur detta föddes Médecins Sans Frontières – Läkare Utan Gränser. Den svenska grenen av organisationen grundades 1993 av tre svenska läkare.

Organisationen startade i en tid som präglades av Vietnamkriget, kriget i Biafra och studentrevolter. Man ville tala ut om vad som pågick i bl.a. Biafra, berättar Dan Sermand som är generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Sverige.

Under 2007 har Läkare Utan Gränser varit verksamma i 71 länder. Man utför akuta insatser vid naturkatastrofer och insatser i krigsdrabbade områden, men arbetar även med tillgång till mediciner och vacciner och akut undernäring. De största insatserna under 2007 har varit i Sudan, Tchad och Somalia.

-Mycket bistånd fokuserar på förebyggande arbete. Men för oss, med vår läkaretik som grund, är principen att rädda liv och minska lidande här och nu viktigast, säger Dan Sermand.

60 miljoner barn i världen lider av akut undernäring. Miljontals barn och vuxna lider av sjukdomar som malaria, mässling, gula febern, kolera, tuberkulos och hiv/aids. Trots att de flesta av dessa sjukdomar är både enkla och billiga att behandla tillåts de i tysthet skörda sina offer. Många av Läkare Utan Gränsers projekt handlar om att behandla akut undernäring och ge vård till sjuka.

I projekten jobbar internationella fältarbetare tillsammans med lokalt anställd personal. De internationella fältarbetarnas uppgift är framför allt att samordna arbetet och handleda den lokalt anställda personalen.

Fältarbetarna är inte bara läkare utan kan även vara sjuksköterskor, barnmorskor, logistiker, psykologer, sanitetsexperter mm. Ett projekt kan ha allt från ett par internationella fältarbetare till flera dussin, och från ett tiotal lokalanställda till flera hundra.

– Eftersom vi själva utför och administrerar arbetet så har vi koll på kostnaderna. Vi har bara egen anställd personal och vidarebefordrar inga pengar till andra organisationer, berättar Dan Sermand.

Dan Sermand har själv arbetat inom Läkare Utan Gränser i 10 år, varav 3 år som generaldirektör i Sverige. Han har även varit fältarbetare på flera uppdrag. Han är själv inte läkare, utan har arbetat som logistiker, fältkoordinator och landansvarig i länder som Tchad, Sudan och Indonesien.

Det svenska kontoret som har 26 anställda har tre huvuduppgifter; att rekrytera fältpersonal, att samla in pengar och att sprida information och skapa opinion om humanitära frågor.

Etik är ett honnörsord för Läkare Utan Gränser, och man tar inte emot bidrag från företag vars huvudsakliga verksamhet ryms inom tobak-, alkohol-, vapen-, olja/gas-, diamanter-, guld- och läkemedelsindustrin. Det var även av etiska skäl som Läkare Utan Gränser valde att tacka nej till öronmärkta pengar efter tsunamin i Sydostasien 2004.

– Det fullkomligt öste in pengar, mer än vi behövde för att göra vår insats, berättar Dan Sermand.

Vi bestämde att sluta ta emot pengar specifikt för tsunamin. Vi kontaktade givarna och frågade om vi fick använda deras gåvor till andra insatser. Nästan alla sa ja.

Ett regelbundet stöd till Läkare Utan Gränser ger dem möjlighet att ha beredskap när det händer. Som Fältsupporter bidrar man med minst 200 kr i månaden och får då bl a brev direkt från fältarbetarna ute på uppdrag och får tillfälle att träffa hemkomna läkare och sjuksköterskor och höra deras egna berättelser om vad de har upplevt.
Läs mer här!

Av: Bidra.nu