Mark Isitt: ”Jag är världens värsta surgubbe”

Det vänds en del huvuden när han kliver in på Malmörestaurangen där vi bestämt träff. Mark Isitt har blivit ett välkänt ansikte, mycket tack vare som entusiastisk programledare för tv-succéer som ”Grand Designs Sverige” och ”Hemma hos arkitekten”. Men det kan också bero på att han är ovanligt välklädd en gråregnig torsdag – åtminstone med genomsnittliga svenska blyghetsmått mätt. Han är inte den som drar sig för att sticka ut. Varken i skrift, tal eller klädsel. Somliga skulle kanske kalla honom ”lite för mycket”.

För dagen har han valt en beige duffel av klassiskt snitt kombinerad med trendig ljus manchesterkostym, blå jeansskjorta och stickad vinröd slips. Allt passar väl till den silversprängda frisyren och markanta glasögonbågar.

– Min pappa har alltid klätt sig väldigt stiligt. Jag gillar också det konservativa, men samtidigt vill jag inte se ut som en banktjänsteman eller mäklare. Jag är ju rock’n’roll för tusan!

Uppväxt på Marstrand

Han drar sig lite för att använda ordet fåfäng, men erkänner att han blivit lite mer självmedveten av att se sig själv på tv. Han använder hårvax, men dissar botox. Och det finns inte på kartan att Mark Isitt skulle sätta på sig ett par mjukisbyxor – med motiveringen: ”Någon form av standard måste man ju ha”.

Trots det engelskklingande namnet talar han en gladlynt göteborgska och berättar ivrigt om uppväxten på den lilla ön Marstrand, bland runt trehundra bofasta som samsades med horder av betydligt mer välbärgade sommargäster.

– Det var definitivt både slott och koja, och jag lärde mig tidigt att umgås med alla sorter. Från fiskare och lotsar till festprissar och segelsnobbar. Det tror jag att jag har viss nytta av i jobbet. Jag har lätt för att prata med vem som helst.

Familjens inflytande var också viktigt. Mamma är svensk och jobbade som bibliotekarie medan pappa, som alltså är britt, undervisade i engelska. Det skrivna ordet, konst och kultur var lika naturliga inslag hemmavid som mjölken i teet. Semesterresorna styrdes av suget att titta på spännande arkitektur. Inte så konstigt att Mark Isitt hamnade där han hamnade efter att bland annat ha arbetat som redaktör för SAS-magasinet Scanorama och chefredaktör för en tidskrift om just arkitektur. Sedan många år verkar han även som arkitekturkritiker i Göteborgs-Posten.

– Men jag skriver inte så jättebra om jag inte är lite förbannad. Jag är arg nästan hela tiden i spalterna. Världens värsta surgubbe.

Engagerad i tv-projekt

Och nog kan han bli en smula kritisk även i rutan. Som med allt annat är han ytterst noggrann och engagerad i vilka byggprojekt som väljs ut för att följas i tv under renoveringsfasen.

– Jag vill kunna stå upp för dem till hundra procent. Människorna som är med satsar så otroligt mycket under flera år. De vill bygga ett monument över sin kärlek. Men plötsligt börjar pengarna ta slut, äktenskapet är på fallrepet och barnen har hunnit flytta hemifrån. Det är ingen lätt process.

Själv bor Mark Isitt i en lägenhet i ett hus från 1831 mitt i centrala Köpenhamn. Stilen är nordisk, tidlös med gedigna, noggrant utvalda objekt. Föga förvånande slinker inte en ogenomtänkt pinal över tröskeln (”det skulle vara osthyveln, då”).

Anledningen till att det blev just Danmark heter Stine. De träffades på en nattklubb i Köpenhamn, hon flyttade till Stockholm i oktober samma år, han friade redan första kvällen och i december var hon gravid. Efter ett antal år gick flyttlasset söderut. Nu, snart 25 år senare, är sönerna utflugna och föräldrarna njuter av vardagen i den danska huvudstaden.

– Samtalskulturen där är så annorlunda. Vi har ingen balkong, så vi brukar ta med oss mattallrikarna och lite vin ut i parken Kongens Have, precis som så många andra. Man träffas och pratar om allt med helt okända människor. Det är ett underbart sätt att umgås. Så går det inte riktigt till i Sverige. Skillnaden är större än man skulle kunna tro.

Mark Isitt föredrar dansk arkitektur

I Marks ögon är Danmark betydligt mer intressant när det handlar om arkitektur.

– Det är absolut ett av världens ledande länder. Sverige ligger inte ens på 200-listan. Stockholm är så uppstyrt, som att man förväntas stå i givakt överallt. I Köpenhamn uppmuntrar arkitekturen oss i stället till att sänka axlarna och slappna av.

Det råder inga tvivel om att just arkitektur är ett ämne som ligger Mark Isitt extra varmt om hjärtat. Men den stora frågan är väl varför?

– Det är den enda konstformen som är så pass samhällsorienterad. Det är nästan lika mycket politik som konst. Jag tycker att det är så spännande att se vad den gör med oss. Hus formar vår vardag, vår estetik, vår polemik …

Under våren och hösten kommer vi att kunna se och höra honom prata sig hes om ämnet i tv. Bland annat i en serie om hur folkhemmet skapades under de senaste 100 åren, från 1925 till 2025.

En av hans stora farhågor är att våra städer håller på att mallas sönder. Allt ser likadant ut. Något som Mark Isitt ondgjorde sig över i sitt uppmärksammade ”Sommar”-program i P1, där han yttrade de numera smått bevingade orden: ”Att gå genom en svensk stad är som att gå in i en mataffär. Som bara säljer vaniljsås.”

– Städer behöver dynamik. Det finns i Köpenhamn, även om det är trångt mellan husen. Och folk vågar synas och vara mer personliga. Det är det som gör det så intressant att byta land. Man börjar reflektera över var man själv kommer ifrån.

Även om det blir ett konstant flängande mellan de båda grannländerna älskar Mark Isitt att upptäcka nya delar av Sverige. Och nog finns en längtan efter västkustens karga klippor.

– Jag kan sakna den långa vyn. Att bara kunna lyfta blicken och se flera kilometer hav. Så tids nog lär jag flytta tillbaka. Men just nu drömmer jag mest om att bejaka mitt brittiska arv. Kanske rentav bo där en tid.

Inte undra på om London lockar. En stad sprängfull av dynamik – och där det aldrig anses fel att vara ”lite för mycket”.